Ser vi slutet på fragmentiseringen?

"Gå och skaffa dig en otrogen hustru och barn till en otrogen hustru, för landet har varit otroget och övergett Herren." (Hos 1:2b)

Det är uppmaningen till profeten Hosea som genom detta får visa på Israels synd. Israel var trolöst på många plan. Man dyrkade vid sidan av Herren också Baal som var en fruktsamhetsgud som dessutom konkret ärades med tempelprostitution. Därtill hade kungen en politik där den Gud som skulle vara Israels enda fick sällskap i kungens försök till alliansskapande med grannfolken.

Vi lever i det moderna samhället fragmenterat och hämtar vår känslomässiga tillfredsställelse än här, än där. Vi lär under en vecka träffa fler olika personer än folk i äldre tider gjorde på ett liv. Den äktenskapliga närheten som var Guds gåva eftersom "det är inte gott för mannen att vara ensam" får aldrig en riktig chans att växa fram och många väljer i förlängningen singellivet. I en samhällsstruktur med flest ensamhushåll i världen blir de som nu uppmanas att stanna hemma i karantän inte en självförsörjande grupp människor som klarar sig bra tillsammans utan förtvivlat ensamma åldringar och singlar som inte får sina grundläggande behov av närhet och gemenskap tillgodosedda. 

Samtidigt har Kyrkan också blivit fragmenterad. Församlingen var en väl avgränsad grupp runt en kyrkoherde som hade ansvar för dem och deras väl och ve i livets alla skiften. Vid sjukdom tog han sockentyget och kom, vid svält fanns tiondebodar som kunde öppnas. Denna struktur har slagits sönder, å ena sidan genom stordrift och centralisering i pastoraten, å andra sidan genom de kristnas sökande efter den bästa andliga näringen på ett smörgåsbord än här, än där, istället för att hålla sig till en herde och en församling och göra sina behov kända där, samtidigt som kärleken mellan bröder får chans att växa i lugn och ro. Naturligtvis finns det omvärldsfaktorer som gjort denna utveckling möjlig, framför allt de bättre kommunikationerna och urbaniseringen som gör det möjligt att välja och vraka, men den fantastiska materiella rikedomen växte till priset av en fattigdom på närhet och mening.

Nu när Covid-19 sprider sig tas mycket av detta goda som Herren gav, både det materiella välståndet och friheten att kunna resa överallt, ifrån oss. Vårt samhälle och vår kyrka behöver ta tillfället i akt att utvärdera vad som var en hållbar utveckling och vad som ledde in i en återvändsgränd. 

Jesus sade vidare: "Om två av er kommer överens om att be om något, vad det än är, så ska de få det av min Far i himmelen. För där två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem. " (Matt 18:19-20)

Nu när pandemin är här är det trösterikt. Det är inte gott att vara ensam, kanske blir det en gemensam erfarenhet som får de många ensamhushållen att bli färre. Samtidigt får kyrkan hjälp att komma ihåg att Jesus inte är mer närvarande på gudstjänster i stort format. För att övervinna Covid-19 krävs vishet. I Predikaren står: "Och jag såg något mer som var förgängligt under solen: En som är ensam och ingen har vid sin sida, varken son eller bror. (...) Bättre två än en, för de får god lön för sin möda. (...) Där en blir övermannad kan två stå emot. Och en tretvinnad tråd brister inte så lätt. (Pred 4:7-8a, 9, 12)

Covid-19-pandemin utmanar ytligheten i alla våra relationer. Såtillvida kan det ur denna pandemi som ur allt annat svårt i livet komma något gott. Vi får tillfälle att rannsaka oss: Vad är egentligen hållbart i hur vi lever våra liv? Det onda som drabbar oss beror på att Guds goda skapelse har blivit förstörd av synd och ondska. Men allt gott som kan komma ut av också en pandemi, ja också självrannsakan och omvändelse, är Guds goda verk, han som ständigt uppehåller sin skapelse och sätter en gräns för det onda både i och utanför oss. 

 


RSS 2.0