Domen över det promiskuiösa

"Gå och skaffa dig en otrogen hustru och barn till en otrogen hustru, för landet har varit otroget och övergett Herren." (Hos 1:2b)

Det är uppmaningen till profeten Hosea som genom detta får visa på Israels synd. Israel var promiskuiöst på många plan. Man dyrkade vid sidan av Herren också Baal som var en fruktsamhetsgud som dessutom konkret ärades med tempelprostitution. Därtill hade kungen en promiskuiös politik i sitt alliansskapande med grannfolken.

Guds folk i Sverige har också gått bort ifrån Herren genom promiskuiös leverne och nu faller domen över oss genom den skenande spridningen av ett dödligt virus. Detta virus förökar sig och dödar när vi träffas än här, än där. HIV-epidemin drabbade specifikt det sexuellt promiskuiösa. Nu med Covid-19 utmanas våra ytliga relationer med många personer överlag.

Våra liv levs inte längre i hushåll som möjliggör reproduktion genom livsmedelsproduktion, där man och kvinna samarbetar för att föda och klä sin avkomma i praktiskt arbete, utan vi lever fragmenterat och hämtar vår känslomässiga tillfredsställelse än här, än där. Vi lär under en vecka träffa fler olika personer än folk i äldre tider gjorde på ett liv. Den äktenskapliga närheten som var Guds gåva eftersom "det är inte gott för mannen att vara ensam" får aldrig en riktig chans och antalet skilsmässor är redan en epedemi som normaliserats. I en samhällsstruktur med flest ensamhushåll i världen blir de som nu uppmanas att stanna hemma i karantän inte en självförsörjande grupp människor utan förtvivlat ensamma åldringar och singlar som inte får sina grundläggande behov av närhet och gemenskap tillgodosedda. 

Samtidigt har Kyrkan också blivit promiskuiösa och fragmenterad. Församlingen var en väl avgränsad grupp runt en kyrkoherde som hade ansvar för dem och deras väl och ve i livets alla skiften. Vid sjukdom tog han sockentyget och kom, vid svält fanns tiondebodar som kunde öppnas. Denna struktur har slagits sönder, å ena sidan genom stordrift och centralisering i pastoraten, å andra sidan genom de kristnas sökande efter den bästa andliga näringen på ett smörgåsbord än här, än där, istället för att hålla sig till en herde och en församling och göra sina behov kända där, samtidigt som kärleken mellan bröder får chans att växa i lugn och ro. Naturligtvis finns det omvärldsfaktorer som gjort denna utveckling möjlig, framför allt de bättre kommunikationerna och urbaniseringen som gör det möjligt att välja och vraka, men den fantastiska materiella rikedomen växte till priset av en fattigdom på närhet och mening.

Nu när Covid-19 sprider sig tas allt detta goda som Herren gav, både det materiella välståndet och friheten att kunna resa överallt, ifrån oss. Vårt promiskuiösa samhälle och vår promiskuiösa kyrka kommer inte överleva det här. När Noa varnade så lyssnade inte folket på honom utan fortsatte som förut. Vi har ännu tid att omvända oss och undgå den dom som nu går över vårt land och vår värld.

Jesus sade vidare: "Om två av er kommer överens om att be om något, vad det än är, så ska de få det av min Far i himmelen. För där två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem. " (Matt 18:19-20) Dessa löften har allt som oftast tolkats som minst 2-3 stycken, men mig veterligt har ingen ens tänkt tanken att de gäller minst två men högst tre personer, trots att det vore den bokstavliga läsningen.

Nu idag är det just den tanken vi måste tänka i församlingarna, särskilt alla som av myndigheterna uppmanats att isolera sig: Så länge vi inte träffar fler än 3 personer och bara just dessa 2-3 så behöver vi inte frukta "den förhärjande pesten". När ensamhushållen suttit 14 dagar i karantän går det att bryta ensamheten och flytta ihop, för att kunna stödja och hjälpa varandra, i bön arbete och inte minst psykiskt, för att orka upprätthålla karantänen.

För att övervinna Covid-19 krävs vishet. I Predikaren står: "Och jag såg något mer som var förgängligt under solen: En som är ensam och ingen har vid sin sida, varken son eller bror. (...) Bättre två än en, för de får god lön för sin möda. (...) Där en blir övermannad kan två stå emot. Och en tretvinnad tråd brister inte så lätt. (Pred 4:7-8a, 9, 12)

Domen går över det promiskuiösa, ytligheten i alla våra relationer. Herren bevarar alltid sin Kyrka, dem som lyssnar till Herdens röst. Den står "om än torn måste falla" som i Babel. Låt oss underordna oss Herrens tuktan och omvända oss så att vi får leva. 

 


RSS 2.0