gunvorvennberg

Jag brukar ofta höra "God morgon världen!" i P1. Idag var det väldigt intressant om hur politiska ledare ofta hanterar meningsmotståndare inom sina partier genom att låta dem få makt och inflytande - detta för att göra den inre oppositionen mer lojal och hålla samman partiet. Annars finns nämligen stor risk för att oppositionen organiserar sig och blir ett än värre problem, enligt devisen: "Det är bättre att han är i tältet och pissar ut än att han är utanför tältet och pissar in!"Trots sin politisering verkar inte Svenska kyrkans ledning ha anammat detta. Kanske har ledarna inte gått den kursen och läst sin Machiavelli? I Svenska kyrkan är det mestadels utrökning av teologiska motståndare som är metoden från ledningshåll. Det är ju å andra sidan inget nytt i kyrkliga sammanhang, fast eftersom dagens kyrka inte bränner sina "kättare" bokstavligen tillsammans med alla deras skrifter, så finns egentligen inte det alternativet kvar. Det har kyrkoledningen tydligen missat.

Det senaste exemplet kommer från Härnösands stift. Enligt studiekompisar måste man numera skriftligen meddela sig positiv till homoäktenskap för att överhuvudtaget få sin kallelse till vigningstjänst prövad i nämnda stift, detta bara 1,5 år efter kyrkomötets försäkran om att det ska gå att ha båda uppfattningarna. Vad skulle hända om Biskop Hans vägrade viga dem som var för?

Arbetet med att hålla ihop kyrkan tycks istället göras av dem som skulle rökas ut. Igår var det årsmöte med Frimodig kyrka i Luleå stift. Frimodig kyrka har låtit trycka upp en broschyr som försöker förmå kristna att stanna kvar i Svenska kyrkan, trots att personer som går i kyrkan ofta av många kyrkopolitiker ses som en elit som ska misstänkliggöras och elimineras. Så nu ska jag delta i en motståndsrörelse: Jag ska delta i Svenska kyrkans Högmässa! 

Vi köpte fyra tackor och en bagge i höstas av rasen finullsfår - en ras med väldigt bra slöjdull och bra fruktsamhet. Vi har köpt "finullsfår" tidigare också, när vi aldrig hade haft får tidigare men både ullkvalitét och fruktsamhet talade för att vi blivit lurade. Dessa fick genomgående endast 1-2 lamm. Därför blev vi minst sagt häpna när det visade sig komma ut inte mindre än fyra lamm när den första tackan lammade i natt. Det gick bra, fast det minsta gick vi upp varannan timme och hjälpte fram till spenarna. Annars hade den nog varit chanslös mot sina mer försigkomna syskon. Varför har kor som nästan alltid bara får en kalv fyra spenar medan får som inte så sällan får över två lamm bara har två? Det skulle jag vilja fråga Gud om. I förstone kan det ju tyckas vara ointelligent design...

Men kanske är det ganska klokt ändå. Får och kor föder nämligen upp sin avkomma ganska olika. Kor låter gärna andra av flockens kalvar dia om de har mjölk över, t ex om de förlorat sin egen kalv. Det är nog detta beteende som gör dem så optimala att mjölka - de adopterar helt enkelt människan också. Eftersom de bara föder en kalv om året är det viktigt att den överlever. Dör mamman ser flocken till att kalven får mat. Kor gömmer också sina kalvar inne i flocken om de anfalls av rovdjur, de vuxna djuren skyddar dem. Fåren är annorlunda. De skapar snabbt bindningar till sina egna lamm och låter ingen annan dia. Lammen blir ofta olika stora under fosterstadiet och är mattillgången för liten blir det minsta så litet att det inte överlever. Klarar det trots allt att födas så ska det konkurrera om de två spenarna. Om tackan får för lite mat så räcker inte mjölken och de minsta går under. Tackan överlever alltså även snål mattilldelning men får hon för lite dör lammen, åtminstone de svagaste. Kommer vargen springer alla och de svagaste som springer långsammast, antingen de minsta lammen eller mycket gamla och/eller skadade individer blir vargmat. Tackor med lamm dör alltså väldigt sällan - när de blir gamla slutar de lamma.

Jesus talar om sig själv som den gode herden. Den gode herden låter fåren vila på gröna ängar och för dem till vatten-inte minst för lammens skull. Vi kristna jämförs med en fårflock. Jag tror inte att det saknar betydelse att det är just får vi jämförs med, även om man förstås kan tänka sig att det var för att det fanns mycket får just där. Men även om det bevisligen var så, så valde ju Gud själv när och var han skulle födas. Hade han velat jämföra oss med kor hade han ju kunnat välja ut masajerna och födas där!

Låt oss därför applicera resonemanget på kyrkan och problemen med att få de unga att både komma dit och stanna kvar. Det är mest gamla tackor och en och annan bagge i bänkarna på söndagarna om vi ska vara ärliga. Var är lammen? Jag tror förklaringen står att finna i att vi är får, inte kor. Under 1900-talet satsade de flesta kyrkor mycket resurser på barn och unga. Sv K gjorde det bl a som en reaktion på att skolan blev mer och mer icke-konfessionell. Resultatet blev massor av barn och ungdomsverksamhet - utanför gudstjänsten. Kalvarna fick en amko som skulle förse dem med den andliga föda de behövde, när nu föräldrarna blev mer och mer sekulariserade. Men det var bara ett problem. Det var inte kalvar man hanterade, utan lamm, och lammen följer sina mödrar och diar helst ingen annan, så de sparade sig tills de kom hem och diade där. När lammen växt ur verksamheten hade de ingen anledning att komma längre. De som trots allt kallar sig kristna och är aktiva i församlingar idag uppger i en ny undersökning att deras mödrar har betytt mest för att de blivit kristna. Först efter både pappor, mor- och farföräldrar och kompisar nämns anställda i kyrkan, t ex pastorer.

Kvar i kyrkbänkarna sitter till synes välmående gamla tackor. Tackor kan överleva på lite. Men deras avkomma tycks åtminstone nästan ha gått under. Nu är det dags att inse problemets ursprung innan det är för sent: Tackorna måste ha mera mat!




   

Jag har funderat fram och tillbaka: Ska jag bloggfasta som bloggrannen Torbjörn Lindahl ämnar göra eller inte? Å ena sidan skulle kanske mina studier, gården och familjen vinna något på det (t ex mer tid då datorn är ledig - för ni ska inte tro att de klagar på mitt datoranvändande för att de vill träffa MIG...) Men samtidigt: Är det inte för att få mer tid till bön, bibelläsning och andlig uppbyggelse som man fastar? Och då ska det konstateras: Många kristna bloggare och hemsidor betyder mycket för mig. De samtal som borde föras i den lokala församlingsgemenskapen men så sällan får plats där - åtminstone inte för mig som småbarnsförälder, de går utmärkt, eller iallafall hjälpligt att föra via Internet. När jag haft söndagsskolan går det ändå att få höra eller läsa predikningar - kanske bättre eller iallafall av mer namnkunniga förkunnare - utlagda på nätet. Samtidigt finns det nackdelar. Det är lätt att vara för hård när den man pratar med saknar ansikte för en. Det finns också risk för att man väljer det som "kliar en i öronen". Ibland kan mötet med den positiva bild som alla kyrkor ger av sig själva göra att man tror att det är problemfritt att vara med i just dem, vilket kan leda till antingen avund och missmod eller att man sviker kallelsen att stå fast i ett sammanhang där man är viktig för att istället ägna livet åt att söka efter den perfekta gudstjänstgemenskapen.  Efter ett tag vänder man måhända kyrkan ryggen helt och hållet, eftersom den perfekta inte står att finna. Det kan också bli för mycket och bara därför vara skadligt genom att ta fokus från det som borde göras.

Här tror jag att fastan som övning i diciplin har sin plats. "Var sak har sin tid" står det i Predikaren. Genom att rannsaka prioriteringar och avstå från somligt och begränsa annat gör man en storstädning i sitt liv så att Gud åter får hedersplatsen om en massa annat omärkligt har nästlat sig in. Kanske blir det färre bloggar, kanske fler. Men ett är säkert: Blogga har sin tid och sova sin. Om en kvart är det Askonsdag. God natt!

Min man bet i en bil igår - och så sprack tanden. Alltså en godisbil, tro inget annat. Så nu är det bevisat: Godis ÄR skadligt för tänderna. Och plånboken. Tro inte på det där med 8,90kr/hg! Tandläkaren tog 600 kr för att laga tanden provisoriskt - eftersom det inte fanns några tider kvar på så kort varsel. När han väl har fått en tid kanske det går att göra en krona (pris 5000:-) annars måste den dras ut (1000:-). Då tanden redan var rotfylld för flera tusen så blir det väl att kasta goda pengar efter dåliga, med risk att hela härligheten iallafall måste dras ur senare. Nåja, det är sådana gånger man blir tacksam för att man har fått vara frisk så att man inte blivit utförsäkrad och tvingats gå från gård och grund för att leva på socialbidrag. Då hade det varit till att ta mössan i hand och gå till socialkontoret och be om extra pengar nu. Detta för osökt tankarna till diakonuppropet mot utförsäkringarna. Det är bra att någon reagerar. Samtidigt finns det alltid flera sätt att lösa ett problem och hur man gör det är inte en fråga för Svenska kyrkan: Men däremot att missförhållandena kommer fram och får någon slags lösning. Balansgången kan tyckas hårfin. Precis som övriga i det här landet är Svenska kyrkan van att staten tar hand om våra lekamliga behov så att kyrkan kan ägna sig åt de andliga. Nu pågår ett smygande systemskifte där de som har jobb och höga inkomster fått mer i plånboken och de som drabbats av sjukdom och arbetslöshet ska tvingas att ta vilka jobb som helst - låglönejobb som inte går att leva på. Samtidigt ökar som av en händelse(!) barnfattigdomen och antalet vräkningar av barnfamiljer. Något som i förlängningen leder till dyra tvångsomhändertaganden av barnen eftersom de inte ska behöva bo på gatan etc. Vi är inte heller lika vana att dela med oss som i USA t ex där de har ett sådant system.

Stöd gärna diakonuppropet. Men fundera också på vad du kan göra själv. Ska det systemskiftas i ena änden måste det också göras i den andra!