Om styrka och svaghet

Jag håller på att läsa om feministteologi, delvis inom ramen för nästa kurs (modern och postmodern teologi) Jag blev inspirerad av det jag beskrev i mitt förra inlägg också, samt av att få en bok i ämnet i julklapp. Eftersom vissa av mina läsare tycks tro att jag sympatiserar med kvinnoförtryck alternativt lever i en kultursfär där kvinnor är förtryckta mer än i det omgivande samhället så vill jag påpeka att det snarare är tvärtom. Min utgångspunkt är att jag vuxit upp i en miljö starkt präglad av såväl kristendom som feminism. Jag har blivit lärd att jag är stark, att jag kan bli vad jag vill. Dessutom har jag en pappa som fått lära sig tidigt att sköta ett hushåll och tagit väldigt stort ansvar för det. Även andra män i min närhet under min frikyrkliga uppväxt har varit ödmjuka och mån om att alla ska få plats, också unga (uppkäftiga) kvinnor...

Det var först när jag gav mig in i politiken och på allvar konfronterades med det sekulära samhället utanför den kyrkliga "fristaden" som jag förstod vad feministerna menade med att kvinnor diskriminerades. Jag hade visserligen gått i skolan men som barn tror man ju (helt felaktigt) att barn är elakare än vuxna som är så förståndiga och alltid talar om hur fel det är att mobba... Skolan är ju också, åtminstone vad gäller studierna mycket tjejernas värld, vilket nyligen också framkom i en utredning. När killarna i "macho-kulturen" ska visa sig tuffa lämnar de fältet fritt för tjejer och svaga, utmobbade killar att ta för sig och nå toppbetyg, vilket de i sin tur har nytta av när det gäller att ta sig in på attraktiva utbildningar.

Detta påminner mig om Paulus ord:"När jag är svag då är jag stark". (Paulus som f ö var liten i växten och knappast kvalade in i macho-ligan - men så var han ju en "plugghäst" också... )Paulus är likafullt från feminsitteologiskt håll ansedd som en mansgris för sina ord till korintierna om att kvinnan ska tiga i församlingen, mannen som kvinnans huvud mm. Men måste inte dessa ord förstås utifrån hur situationen var? Om männen i Korint var lika ödmjuka och kvinnorna lika gå-påiga som dem jag växte upp med kanske det behövdes för att männen inte skulle bli fullständigt överkörda! Helt klart är att han inte hade behövt skriva detta alls om det inte funnits kvinnor som var starka och tog för sig. Ofta utgår historiska forskare från att situationen var likadan i församlingen som i det omgivande patriarkala samhället, medan feministteologerna snarare hävdar att Jesu undervisning ledde till att församlingen var mer jämställd i betydelsen ickehierarkisk i början, men senare, bl a p g a Paulus mfl, tog den intryck av det omgivande samhället och blev hierarkisk och patriarkal. Men måste en välordnad kyrkostruktur - även om denna skulle styras av män - per definition vara negativ för kvinnor?

Det finns många skäl till varför det inte behöver vara så OM (ett viktigt om) de som är ledare är det i kraft av att de håller sig nära Jesus och hans Ord. Det bibliska mansidealet är nämligen så långt ifrån Macho man kan tänka sig. Förebilden är Jesus: "Han vakade inte över sin jämlikhet med Gud då han antog en tjänares gestalt och blev som en av oss" Det är p g a sin lydnad och underkastelse ända till döden på korset som Jesus upphöjs över allting. Mannen ska också enl Paulus "älska sin hustru som Kristus har älskat kyrkan", d v s med den självutgivande kärleken. Paulus argumenterar för detta med att "hon är ju den svagare"! Det är alltså p g a kvinnans svaghet som mannen ska vara beredd att offra livet för henne. "Han störtar härskare från deras troner och upphöjer de ringa" sjunger Maria. Maria upphöjs p g a sin ringhet och sin lydnad, inte p g a sin styrka. Redan i GT konstateras det att Gud upphöjer de ödmjuka men de högmodiga bringar han på fall. Detta gäller, märk väl, både män och kvinnor! När kyrkliga ledare går med Jesus, då vet de också att"den som är störst bland er ska vara de andras tjänare". Då har de läst Paulus ord: "När ni samlas har alla något att bidra med" (i gudstjänsten). Då vet de att alla kristna genom dopet är ett i Kristus och lemmar i samma kropp, där inte handen kan säga till foten"jag behöver dig inte". Visst är det i många fall så att kristnas gåvor inte tas tillvara, att människor far illa även i kyrkan och kanske svarar med att kräva sin rätt genom att göra sig hårda. Men detta är som jag ser det snarare risken om kyrkan tror sig hitta nyckeln till jämställdhet UTANFÖR kyrkan, än om man inser att det är Kyrkan som har den och har haft den hela tiden. På Jesu tid var det självklart att inte kvinnor var vittnesgilla t ex, och ändå fick de vara de första som bevittnade den tomma graven. Kristendomen har ända från början dragit till sig kvinnor, slavar och andra "svaga" i samhället - inte p g a att de blev förtryckta av den, förstås, utan för att Jesus visade vägen till ett annat liv i en gemenskap, där med julsångens ord "Uti din slav du ser en älskad broder". Kristendomen är inte en revolutionär vänsterrörelse med syftet att krossa hierarkierna - men dess inflytande över samhället har inneburit en långsam revolution av hela vårt sätt att tänka, inte minst när det gäller kvinnors ställning och värde.

Luther beskrev människan som en häst som antingen reds av Gud eller av Satan. För er som inte rider kan jag berätta att 95% av ridkonsten handlar om att få hästen att underordna sig ryttarens vilja. (övriga 5% handlar om att hålla sig kvar på hästryggen) När hästen underordnar sig en kärleksfull ryttare blir den fri, inte för att den får bestämma själv, men för att den får ett långt mer meningsfullt och rikt liv än den någonsin kunnat åstadkomma själv. Underordnar sig inte hästen den kärleksfulle ryttaren kan tillvaron inte bli annat en än långdragen och plågsam kamp för självbestämmande som likväl ändå är råttans kamp i råttfällan. Till slut säljs den till någon som antingen försöker bemästra den med våld eller också slaktas den. Hästen och ryttaren är en hierarki som inte skulle leda till annat än kaos, våld och död om den inte upprätthålls, men som är en kärleksfull gemeskap där båda respekterar varandra i den roll som de är lämpade för när den fungerar. På samma sätt blir vi fria när vi ödmjukt böjer oss under Guds vilja, men också när vi i normalfallet "underordnar oss all överhet vi har över oss". Faktiskt talades det om en sekulär variant av denna "valfrihet" på spanarna i P1 i fredags - fullständig frihet skapar ofrihet och ångest har det nämligen visat sig! 

Med anledning av ovan är det troligt att närvaron av maschokultur på våra skolor bara är ytterligare ett tecken på kristendomens frånvaro! Feminismen och feministteologin gör samma sak fast tvärtom, den tenderar att upphöja Kvinnan istället för Jesus. Det faller inte heller feminismen på läppen att det skulle finnas något positivt i att vara svag eller i den frivilliga underordningen. Istället manas kvinnor som av natur och kultur har ett försteg genom sin svaghet att byta ut den mot en styrka som männen har, men som i själva verket är en svaghet. Först de män som vågar vara svaga inför Gud och människor kan säga som Paulus "när jag är svag är jag stark". Det svaga kan Gud använda och välsigna så att det blir en styrka.

Både män och kvinnor är syndare och därmed benägna att sätta sitt eget jag före andra och före Gud. Enligt 1 mosebok är patriarkatet är en konsekvens av syndafallet, inget som var tänkt från början. Men vi kan aldrig skapa himmelriket på jorden av egen kraft. Gud har beslutat att rädda oss, och om vi tror på Jesus och underordnar oss hans vilja kommer vi närmare himlen här i tiden och får leva där i evighet. Om vi däremot ägnar oss åt att försöka upphöja oss själva och visa oss starka - om än från en historiskt underordnad position - och vägrar lyda både Gud och människor, då kommer vi rättmätigt att bli förödmjukade gång på gång, precis som den självsvåldiga hästen. Därmed inte sagt att det inte finns skäl att protestera ibland: Lyder vi Gud mer än människor kommer såväl män som kvinnor hamna i situationer där det är nödvändigt att protestera mot dem som har makten, inte minst för att värna andra svaga. Då kommer den helige Andes kraft över oss i all vår svaghet och vi kan uträtta storverk, inte sällan genom att lida. Då tar vi vårt kors i Kristi efterföljd - det är något helt annat än att bedriva könskrig för att vinna egna fördelar.  

Kommentarer
Postat av: Cecilia N

Hm.

Jag har för mig att jag lärt mig att "Kvinnan tige i församlingen" är något som man är ganska säker på att Paulus inte skrivit utan att det är tillfört efteråt.

2011-01-17 @ 20:37:17
URL: http://cessistickar.blogspot.com/
Postat av: Gunvor Vennberg

Jo vissa exegeter hävdar det, men att "man" skulle kunna vara säker på det är nog att överskatta exegetiken som exakt vetenskap. Jag har för mig att jag lärde mig att anledningen till att man trodde det var att det inte stämde överens dels med föreskrifterna för kvinnors profeterande (varför skulle de täcka sitt huvud om de ändå skulle tiga), dels med den feministteologiska uppfattningen om att urkyrkan var jämställd. Som "bevis" förefaller det mig väldigt tunt i så fall. Överhuvudtaget så har mycket förändrats som man "visste" på senare år p g a nya handskriftfynd, så dessa rön ska tas för vad de är: Hypoteser. Personligen tror jag att man generellt ska akta sig väldigt noga för att döma ut vissa verser som senare tillägg - det kanske löser ett "problem" men skapar tusen nya - för om det är möjligt att en sådan förfalskning har fått passera, hur ska man då kunna lita på att resten av texten fanns från början? Jag litar med förlov sagt mer på de kyrkliga företrädarnas historiska vördnad för Bibelns ord, än på dagens teologer (speciellt när de försöker ta bort kontroversiella verser)! Men låt mig återkomma, jag har just börjat läsa en bok om Paulus i exegetiken nu!

2011-01-17 @ 23:38:54
Postat av: Anders Gunnarsson

Bra artikel!



Jag tror på underordning. Om nu Kyrkan i 2000 år inte haft präster av kvinnligt kön (inte pga diskriminering), kan inte det vara något att underordna sig? Frågan är ärligt ställd, då jag själv som katolik underordnar mig en massa saker, som egentligen inte känns kul; men som är nyttigt (typ bikt, mässplikt osv).



Jag vill gärna veta hur du resonerar, för du kan verkligen resonera (och har dessutom samma frikyrkliga uppväxt som jag). ;-)

2011-01-21 @ 14:18:50
URL: http://avemarisstella.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0