Den nya teologin är gammal

Rubriken ovan är mångtydig. Den nya liberala teologi som dagens svenskkyrkliga etablissemang lärde sig under 1900-talet - den är nu gammal. Men den teologi som nu är ny är också gammal, åtminstone den som jag ska skriva om nedan, Radical Orthodoxy. Men den är samtidigt inspirerad av en teologi som kallades just den nya teologin "La Nouvelle Theologie" och som systematiserades av de katolska teologerna Henri de Lubac (1896-1991)och Hans Urs von Balthasar(1905-1988) och som vann stort erkännande under andra vatikankonciliet. Något kan vara gammalt i bemärkelsen att bäst före datum passerats men också gammalt som en antik möbel som dammat igen på vinden men som vid ett besök i antikrundan visat sig vara värd hundratusentals kronor. Medan många i svenska kyrkan strävar efter att polera bort allt som kan tänkas vara stötande för den moderna svenska kyrkomedlemmen från möbeln, tills det mest är trädamm kvar, pågår motrörelser i kristenheten. En sådan är Radical Ortodoxy som jag håller på att läsa om just nu i den systematiska teologin.

Radical Orthodoxy (RO) startade i Cambridge på 1990-talet runt teologerna John Milbank (genom boken Theology and social Theory), Catherine Pickstock och Graham Ward. Radikaliteten kommer sig dels av en vilja att söka kristendomens rötter (ordet radikal kommer från radix som betyder rot) men också i form av en omfattande samhällskritik och försepråkandet av en kristen socialism i stället för den marxistiska. RO är en ekumenisk rörelse på katolsk grund som samlar såväl katoliker, högkyrkliga anglikaner och pentakostaler på konferenser med massor av deltagare.

Rörelsen kännetecknas av ett återvändande till de patristiska källorna, kyrkofäder som t ex Augustinus. RO menar att det kring år 1300 skedde en avgörande förändring i världsbilden genom teologen Duns Scotus som förordade univocitet, d vs att såväl skaparen som det skapade "är" på samma sätt. Detta var nytt, eftersom man tidigare tänkte att det skapade inte var till av egen kraft utan av Guds, genom hans upprätthållande av skapelsen i varje ögonblick. Gud Är (!) däremot oberoende av allt annat, varat självt. Genom att hävda att allt fanns till på samma sätt kunde man börja studera det skapade utan att ta hänsyn till Gud, vilket lade grunden för den moderna vetenskapen där skapelsen studeras oberoende av teologin. Gud, om han alls behövs, reduceras till en första orsak som "tryckte på startknappen" men efter det går skapelsen av sig självt. Detta synsätt ledde också till individualism och tanken på att det var "allas krig mot alla" som var det naturliga tillståndet, inte den Guds Fred som vi har i gemenskapen med Gud och varandra i honom men som genom syndafallet rubbades och förvreds. Enligt RO är nihilism (att allt är intet och följaktligen inget betyder något) den slutliga logiska konsekvensen av denna felaktiga världsbild. Varför: Jo, RO menar att det är den tidigare världsbilden som är den sanna, vilket man finner stöd för både hos Platon, i Bibeln och hos kyrkofäderna, främst Augustinus. Om det nu är sant att allt finns till  eftersom Gud upprätthåller det så blir den logiska följden av att Gud plockas bort i filosofin att allt upplöses i intet. Och eftersom det är detta bortseende från Gud som är problemet utgör inte heller det postmoderna något egentligt filosofiskt alternativ. Däremot kan det postmoderna tänkandet öppna vägen för teologin - teologin som är modernismens enda verkliga alternativ enligt RO. Modernismens immanenta (inomvärldsliga) världsbild behöver bytas ut mot en trancendent sådan, en som låter kunskapen om Gud och hans handlande genomsyra all kunskap och hela livet, inte bara vara ett valfritt tillbehör. Här menar RO att Kyrkan har gått på den moderna världsbilden och försummat sitt profetiska uppdrag.

Vid det här laget kanske ni läsare börjar förstå varför det blåser rejält runt öronen på RO-rörelsen. Så här långt i framställningen har man alltså kritiserat den etablerade kyrkans flathet gentemot modernismen och därmed en stor del av modernismens teologer och dess efterföljare, konstaterat att hela den filosofiska vetenskapen bygger på felaktig grund och således når felaktiga resultat, och inte bara den filosofiska, nej hela den moderna vetenskapssynen får sig en rejäl törn - den har ju det felaktiga grundantagandet att skapelsen går att studera utan att ta hänsyn till att allt skapat har sitt mål i Gud och tanken på ett objektivt sekulärt förnuft, som teologin måste leva under och anpassa sig till intill utplåning.

Men detta är ändå bara början. Den moderna nationalstaten har enl RO vuxit fram som en alternativ soteriologisk (frälsande) instution i konkurrens med kyrkan. Utifrån (det felaktiga) grundantagandet att "allas krig mot alla" är naturtillståndet behövs en stark stat typ Hobbes "Leviathan" som håller ordning. Då blir dock alla gemenskaper som organiserar folk på annat sätt och utifrån tanken på Guds Fred och kärleksfulla relationer som det som bär upp samhället både konkurrenter världsbildsmässigt och hot mot själva uppgiften att upprätthålla "terrorbalansen". Därför har staten undergrävt lojaliteterna i  familj, släkt, kyrka och andra täta gemenskaper. Religionskrigen har lyfts fram som varnande exempel och argument har förts fram för en politik som förpassar religion till det privatas sfär "religion och politik hör inte ihop". Men istället för att profetiskt klä av statens agenda har kyrkan snällt anpassat sig till den krympande reserverade plats som den tilldelats och försökt samverka på statens villkor, trots de diametralt olika utgångspunkterna i både världsbild och syfte. RO tar avstånd från denna uppdelning och förordar politisk handling. Där de kristna i 68-vänstern tenderade att i handling agera politiskt på det sekulära samhällets villkor förordar RO att man inte hymlar med socialismens kristna ursprung. Enl RO är marxismen en kristen heresi (villolära) som fungerar långt bättre politiskt som "äkta vara". Är då RO en marginell samhällsomstörtande sekt som upptar en halv pärm i Säpos arkiv. Knappast. De är t ex mycket uppskattade av den nuvarande Påven. Och dessutom: Radical Orthodoxy bygger ju inte på tanken om allas krig mot alla eller jihad utan på att vi alla har fredlig gemenskap i Gud. Men det är ju det mest omstörtande av allt!

Jag kommer osökt att tänka på Tage Danielssons dikt:


Lås era dörrar! Friden är slut!
Vapenvägraren har sluppit ut!
Upptrappa kampen mot ickevåldsverkare!

Skaffa poliserna muskelförstärkare!
Tänk om han kommer där, kristen och galen,

och vägrar anfalla folk på centralen!
Tänk om han gör sig oskyldig till dråp,

orånar gummor och oblåser skåp!
Tänk om han ickevåldför sig på tjejer!

Sätt én i buren igen, Lennart Geijer!
Mot en sån där kan man inte va snäll.

Somliga måste man sätta i cell.
Humanitet, i princip, är försvarligt,

men denna man är ju samhällsofarlig!
Stoppa den brottsliga galenskapen:

skyldig till Oinnehav av vapen!
Sätt honom åter på slangmatsdieten!

Han är en fara för osäkerheten.


(Tage Danielsson ur tankar från roten 1975)



Kommentarer
Postat av: Rickard Lind

Mycket bra och intressant Gunvor!



Jag skrev ihop en kort sammanfattning själv för något år sedan:

http://home.student.uu.se/rili8457/radikalortodoxi.html

2011-02-27 @ 21:39:34
URL: http://vocatioindelebilis.blogspot.com/
Postat av: Thomas

Nu ska jag googla radikalortodoxi

2011-03-04 @ 18:57:50
URL: http://www.riddervik.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0