Så var det gjort

Nu har jag varit och röstat. I år var det med blandade känslor jag gick dit. För fyra år sedan var jag aktiv i valrörelsen och kunde med självklarhet kalla ett parti "mitt". Att gå och rösta var en fest och avslutningen på en lång period av hårt arbete. Att det sedan inte gick så bra totalt skymmer inte denna känsla, och jag kom i allafall in i kommunfullmäktige för (s). Den här gången har jag kommit på mig själv med att nästan glömma bort att valrörelsen pågår. Men väl i vallokalen blev det ändå lite högtidligt. Tänk att vi gör detta tillsammans. Demokratin. Den blir inte bättre än vad vi tillsammans gör den. Vi kan påverka trots allt, även om det kanske som i mitt fall är en kort tid och då framförallt i samband med och efter min avgång...

I och med dagens val tar någon annan min plats i kommunfullmäktige. Det känns skönt, men samtidigt lite vemodigt. Jag hoppades och ville så mycket, men i backspegeln gjorde jag inte så stor skillnad. Precis som förra valet röstade jag på en grupp syndare. Förra gången gjorde jag det ganska omedvetet, den har gången medvetet. Det har sina sidor, men det fanns inget annat alternativ, så vad gör man? Oavsett vem som har makten kommer denna benägenhet att synda ha satt sina spår om fyra år, dock olika spår beroende på vilket parti man väljer.

Men i politiken är människan också i många avseenden den förvaltare Gud vill att hon ska vara. Att jobba för att göra landet och världen bättre, är ett i grunden gott uppsåt och politiker kan vi inte vara utan om vi vill ha ett demokratiskt styrt land. Därför är idag min bön för dem som blir valda, att makten inte stiger dem åt huvudet, utan att deras goda uppsåt tar form i tjänst för medmänniskan och hela skapelsen.

Idag bad vi som vanligt Vår Fader i Gudstjänsten. "Låt Ditt rike komma, låt din vilja ske." Demokratin har ju sitt ursprung i kyrkans oerhörda anspråk på att människor är lika mycket värda och ska behandlas därefter, även om detta ursprung sällan nämns. När kristendomen spred sig i Sverige frigavs trälarna. Nu efter tusen år av kristendom har vi allmän och lika rösträtt. Men demokratin är färskvara. När värderingarna kopplas loss från bönen "låt ditt rike komma, låt din vilja ske" riskerar såväl enskilda människor som hela samhällen att gå vilse. I år är det 59 år sedan Sverige införde religionsfrihet och det av Svenska kyrkan präglade enhetssamhället där skolans undervisning även var dopundervisning för alla svenska barn fick dödsstöten. Idag är Sverige ett av världens mest sekulariserade länder. Religionsfriheten har i mångt och mycket blivit en frihet från religion. Samtidigt har vi på senare år tagit emot utlandsfödda med anspråk på att deras tro ska märkas - sekulariseringen har måhända nått vägs ände?

Men medan vi i många kyrkor kan se och glädja oss åt hur de nya svenskarna tar med sig sin brinnande tro och tänder och inspirerar församlingarna, står vi i en situation där Sverigedemokraterna kanske kommer in i riksdagen i och med dagens val. Sverigedemokraterna vill ha en restriktiv flyktingpolitik, men bär också i mina ögon på en delvis oartikulerad längtan tillbaka till det förlorade kristna enhetssamhället - det "riktiga Sverige". Men det är fel att tro att kristendomskritiken och normupplösningen skulle bero på invandringen. De är idéhistoriska barn av franska revolutionen, den sk upplysningen, som la en våt filt över kyrkorna i Europa och som har lett till att den kristna kyrkans centrum numera flyttat till syd. Missionssatsningen i Afrika lyckades verkligen över förväntan - iallafall sedan missionärerna åkt hem. Idag tar Sverige emot missionärer i retur, inte minst genom människor som tvingas fly hit. De är som jag ser det de verktyg som Gud använder för att väcka liv i sin Kyrka i Sverige.

När Sverigedemokraterna i sin nit att försvara ett samhälle som var djupt präglat av kristen tro angriper såväl budet att "tänk på invandraren - du var själv främling i Egypten" och den kristna synen på människors lika värde så förhindrar man i själva verket det man innerst inne längtar efter! Jag tar mig friheten att hävda att all ärlig strävan efter något "bättre" som går utöver det materiella välståndet är ett uttryck för en längtan efter Guds Rike. Naturligtvis är det uppkäftigt att placera denna ädla känsla hos sverigedemokrater, men hävdar man människans likhet inför Gud så gäller det alla! Att politiken är uppåt väggarna fel är en annan sak. I varje tid verkar Gud som är densamme igår, idag och i evighet. Detta gör många kristna konservativa. Men Gud är också den som gör allting nytt - vilket placerar många kristna på barrikaderna. Bönen "låt ditt rike komma, låt din vilja ske" kräver lyhördhet. För: "Gårdagen är förbi, morgondagen vet du inget om. Idag hjälper Herren."

PS Nu är vi på väg till den dopfadder jag sökte i inlägget "dopfadder sökes". Hon är från Eritrea. DS

Kommentarer
Postat av: David W

Bra skrivet. Väljer att motstå frestelsen att kommentera innehållet... :-) Vi ses!

2010-09-20 @ 20:51:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0