Ett kycklingunder

Vi har frigående höns på gården av någon slags lantras som är bra på att ruva. Men i våras var vi riktigt bekymrade för vår lilla besättning eftersom vi befarade att den höll på att dö ut. Vi hade nämligen (dumt nog) sålt några hönor i vintras, någon hade dött, och så hade en försvunnit. Kvar var bara tre hönor. Senare kom dock den försvunna hönan fram med några kycklingar och hoppet tändes. Kanske ändå att flocken skulle återhämta sig? (Ni kanske undrar hur detta gick till när jag inte nämnde någon tupp, men i dessa queer-tidevarv borde ni inte göra det, könet har väl ingen betydelse!) Istället för att fortsätta gå runt som äggsjuka höns och oroa oss så la vi fram problemet i vår morgonbön och så släppte vi det. Det finns viktigare saker att tänka på. Exempelvis var vi  tvungna att störa en höna som var på väg att ruva fram en kull eftersom hon haft den dåliga smaken att lägga sig i höet på logen medan vi körde in nytt hö med jämna mellanrum. vi flyttade höna och bo men förgäves - hon övergav äggen till vår förtvivlan. När sommaren var slut kunde vi konstatera att endast fem kycklingar var resultatet (varav några får förmodas vara tuppar, och de lägger ju iallafall inte ägg, hur queer de än är!) Trodde vi. Men i morse blev vi vittnen till ett kycklingunder! En höna hade ruvat fram inte mindre än 14 st kycklingar på en gång! Till saken hör att jag läst någonstans att hönor bara klarar av att ruva fram högst 13 st kycklingar i en kull. Fast hon kunde väl inte räkna, den här hönan. Jag kan iallafall räkna. Med Gud. Tack Gud!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0