Min CV: Utanförskap

Det är farligt för själsfriden och morgonhumöret att lyssna på P1-morgon. Idag hade journalisterna uppmärksammat att allt fler får klara sig på lägstanivån i föräldraförsäkringen och ställde den berättigade frågan om inte detta bidrog till den ökande barnfattigdomen i Sverige. Denna växande skara (som jag själv tillhör) beskrevs av centerpartisten, tillika ordförande i socialutskottet, som en grupp som tillhör det sk utanförskapet och deras val att skaffa barn beskrevs ungefär så här:

"Vissa skaffar barn för att de har framtidstro, andra för att de vill ha en identitet, och då kan det kännas bättre att vara mamma eller pappa än arbetslös."

Behöver jag påpeka att tanken att någon skulle kunna få barn oplanerat inte fanns med på kartan (det finns ju abort!!)

Eftersom jag har ett närliggande exempel så ska jag passa på att beskriva min resa mot utanförskapet:

Efter gymnasiet praktiserade jag ett halvår på en gård och under den tiden träffade jag min blivande man. Därefter fick jag direkt arbete som timvikarie inom äldreomsorgen och medan jag arbetade där sparade vi ihop pengar för att kunna köpa egen gård. När vi hittat ett lämpligt objekt gifte vi oss och jag blev gravid (helt avsiktligt). P g a graviditetsillamående i kombination med den stressiga arbetsmiljön kunde jag inte ta på mig nya timvick i vården under graviditeten. Dessutom ville jag ägna mig åt det nystartade företaget, som de första fem åren (som brukligt) gick med förlust. Under dessa år föddes 3 av våra barn och jag fick alltså lägstanivån i föräldraförsäkringen. Om denna inte hade varit kvoterad med sk pappamånader hade jag visserligen sluppit vara föräldraledig alls, eftersom jag överlät så mycket som möjligt på min man så att han skulle kunna vara hemma från sitt jobb under odlingssäsongen. Jag var ju hemma iallafall och arbetade med företaget/barnen som inte gick på förskola den perioden. Äldsta barnet började på förskola som 4 åring i samband med att jag blev deltidspolitiker. Behöver jag nämna att det är förenat med visst arbete att ta med sig tre barn ut i ladugården för att sköta djuren mitt i vintern? Från år 2008 studerar jag teologi på heltid. Fortfarande har jag bara lägstanivån i föräldraförsäkringen. Vårt företag drar inte in så mycket pengar, men eftersom CSN har en gräns för hur mycket man får tjäna vid sidan av studierna spelar det ingen roll: Det hade ju varit enkelt och helt lagligt att min man tog ut lite högre lön än jag för att jag inte skulle gå miste om studiestödet... Under resans gång har jag nu, som fembarnsmor, hunnit uppnå snittåldern för förstagångsmammor i vårt land.

Men enligt våra politiker är jag en parasit på samhällskroppen. De vågar inte säga att lägstanivån medvetet är låg för att straffa dem som inte väntar med barn tills de har ett (fast) arbete. Det enda recept regeringen har är att fler måste i arbete. Regeringen Persson, däremot, tredubblade lägstanivån från 60 kr till dagens 180 kr/dag (före skatt) eftersom de uppmärksammade att vi har för lågt barnafödande - under 2 barn per kvinna. Så hur skulle mitt CV sett ut om jag gjort som det förväntas?

15 år Sexdebut
18 år Abort (inga preventivmedel är 100% säkra)
20 år Börja universitetet, supa på fritiden
26 år Examen. Timvikarie.
28 år visstidsanställning
30 år In-LASad till tillsvidaretjänst, gifta sig, bli gravid.
31 år Första barnet, föräldraledig halva tiden, sedan arbeta ett drygt år
32 år Barnet skolas in på förskola
33 år Barn igen för att hinna med nr 2 innan föräldrapengen sjunker (den i folkmun sk snabbhetspremien). Barn 1 slutar förskolan så när som på 15 timmar i veckan, helst på förmiddagen varje dag för då är de pedagogiska. Jobba ett år till (ungefär här skiljer sig ca en tredjedel av föräldrarna)
35 år Ev barn 3 (om äktenskapet hållit), sedan får det räcka.
36 år Till fullo till arbetsgivarens förfogande, utom vid förskolebacill 1, 2 o s v t o m 47.

I Sverige, oavsett regering, är alla medborgare i första hand arbetskraft. Väljer man att "skaffa" barn måste man räkna med att denna fritidssysselsättning minskar ens värde på arbetsmarknaden och därmed ens värde som samhällsmedborgare, alla människors lika värde till trots. Arbetsmoral har anor i vårt land, som enligt vår föreläsare om Martin Luthers teologi är det land i världen som är starkast präglat av Luther. Så även arbetsmoralen. Kanske är det rent av så att när den övriga moralen sätts på undantag måste arbetsmoralen än mer stärkas, som motvikt? För inte alltför länge sedan hade vi en lösdriverilag i det här landet. Alla män som inte ägde något produktionsmedel (t ex ett jordbruk) var enligt lag skyldiga att ha en husbonde, en arbetsgivare, annars hamnade man på tvångsarbetsanstalt. MEN detta gällde naturligtvis inte gifta kvinnor. De hade ju redan en husbonde (sin make) och hade ju barn och hem att ta hand om och var därmed viktiga för samhällets fortbestånd, krigsmakten mm. I dagens Sverige rubriceras en sådan kvinna (eller man) som "icke arbetssökande arbetslös" i statistiken. Man kunde lika gärna ha skrivit "lösdrivare". "Tack mödrar det gjorde ni bra" trodde feministerna på 70-talet att deras döttrar skulle säga. Men varför skulle de kalla dem "mödrar" (fy vad nedlåtande!)?  Och man kan fråga sig om det är någon förbättring för kvinnor att lämna sina egna två barn på förskolan för att sedan gå iväg för att ta hand om andras ungar för låg lön, 5-7 st per anställd. Är inte i själva verket denna arbetsnorm en förutsättning för att kvinnor ska välja låglöneyrken i offentlig sektor framför att vara hemma med sina egna barn, något som helt skulle frånta samhället makten över de små barnens fostran, och därmed utgöra en fara för likriktningen i vårt land...

Kanske ska vi vara glada för att så många lever i utanförskap! Det påminner oss om att människor i första hand är människor med ett värde som inte mäts i BNP per capita. Dessutom kanske några barn får växa upp med närvarande föräldrar i materiell fattigdom. Det är inte det sämsta i ett samhälle som riskerar att offra allt på mammons altare. Sträck på er föräldrar. Ni är viktiga för era barn. Eller som försäkringskassan kampanjade för ett tag sedan: "Båda blir bäst" (naturligtvis samtidigt och under lång tid, min anmärkning)

Reformationen gjorde oss en stor otjänst, nämligen att beröva oss mödrar vår största förebild, Maria. Visst ska människor inte tillbes, det hävdar ingen kyrka, även om det kan uppfattas så. Men som alltid är det lätt att kasta ut barnet med badvattnet. Jag ger Maria, själv mor för tidigt i världens ögon, sista ordet:

"Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare:
Han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna. Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig:
Stora ting låter den Mäktige ske med mig, hans namn är heligt, och hans förbarmande med dem som fruktar honom varar från släkte till släkte. Han gör mäktiga verk med sin arm, han skingrar dem som har övermodiga planer. Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort. Han tar sig an sin tjänare Israel och håller sitt löfte till våra fäder:
Att förbarma sig över Abraham och hans barn, till evig tid" (Luk 1:46-55)


Kommentarer
Postat av: Andreas Holmberg

Jag tror inte på det där att reformationen berövad oss Maria. Det är andra som gjorde det. 1695 års psalmbok innehåller fina jungfru Maria-verser (fler än i senare psalmböcker). Riksdagsman Tore Nilsson (1919-1998) var EFS-predikant och riksdagsman för (M) och försvarade firandet av "Morsmäss" samt skrev följande dikter om Maria:



HERRENS MODER



Jungfru, syster och vän,

helgon i himmelen,

moder till världens Ljus,

kvinna av Davids hus,



vad din begrundan rört,

sällsamt och oerhört,

fyllts av vad störst vi vet:

frälsningens hemlighet.



Sövd av ditt hjärtas sång

vilade Gud en gång,

tills du hans födelsedag

kände hans hjärtas slag.



Själv vart han född till döds,

du och vart barn som föds

låg under syndens bann.

Men vad oss tvang tog han!



MIN HERRES MODER



Din milda hälsning klingade

i Sakarie hus.

Elisabet den bringade

visioner av Guds ljus.



Den milda vårvind susade

i Juda ljuva berg.

Du kom med blod som brusade

och kinden bar dess färg.



Du förde med, benådade,

en doft av Edens ros.

Din fränka strax den bådade

vem Herren gästat hos.



Hon kände fostret röra sej

och delade dess fröjd

och lät av Anden föra sej

till ljusa sångers höjd.



Hälsningar med Uppenbarelseboken 12

/ Andreas H.

2010-10-27 @ 11:10:43
URL: http://efsidag.blogspot.com
Postat av: Anders Gunnarsson

Jag tror på att reformationen (deformationen) förlorade massor, inte minst den kvinnliga dimensionen. En hel del reformatorisk (o)kyrklighet är ungkarlskristendom. Den är skrikig och ungkarlsMÄSSIG och kyrkrummet är värre än ungkarlslyan.



Maria är en fantastiskt cool kvinna. Henne kan man prisa salig...

2010-10-27 @ 16:53:21
URL: http://avemarisstella.blogspot.com/
Postat av: Rickard Lind

Dick Harrisson hade en föreläsning om kvinnor och makt som jag hörde för drygt ett år sedan där han påpekade att reformationen förflyttat mycket av den reella makten ur kvinnornas händer.

Maria är sannerligen den främsta kvinnliga förebilden. Luthers förståelse av Maria finns att läsa om i hans bok "Marias lovsång":

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9171186271

2010-10-28 @ 07:16:32
URL: http://vocatioindelebilis.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0