Våldtäkt - där går gränsen!

Så har vi de senaste dagarna haft en bred diskussion i Sverige om sexualetik apropå samhällets agerande i Bjästa. Det är ju uppmuntrande att det trots allt finns moraliska gränser i svenskarnas medvetande. Pridefestivalen hade i fjol temat "Swedish sin break borders", men våldtäkt tycker alltså de flesta fortfarande är fel. Väldigt uppmuntande. T o m Seglora Smedja moraliserar över våldtäkterna som måste stoppas!
Kyrkan kritiseras med rätta för att ha skadat flickan genom sin samhällstillvända attityd, genom att bara springa med flocken. Samtidigt är det väl inte så konstigt om enskilda präster gör det i det här fallet, när sv kyrkans policy i övrigt verkar vara att följa tidsandan och samhället efter förmåga. Kyrkan har inte bara ett ansvar i det akuta bemötandet utan även för att samhällets liberala syn på sexualitet inte får något motstånd. Det är uppenbart att de vuxna och ungdomar som tog killens parti och hävdade att det inte var fel av honom eftersom de trodde att hon ville bortsåg från en rad andra skäl till varför det var fel av honom att ha sex med flickan ändå:


Hon var minderårig och därför var det olagligt även om hon hade velat.


Han var känd som promiskuös, men ändå hade de förtroende för honom i sexualetiskt avseende.


De hade ingen varaktig och ansvarsfull relation med ömsesidig överlåtelse.


De var inte gifta.


Allt detta visste de som valde att ta hans parti på Facebook. Men det enda som var viktigt för deras moraliska bedömning av killen var att de inte kunde tänka sig att han kunde ha sex med någon mot dennas vilja. Detta åskådliggör tydligt var de sexualetiska gränserna går i dagens samhälle. De kunde lika gärna ha gått vid sex utanför äktenskapet, utanför en varaktig relation, i promiskuitet eller med minderåriga. Men de gränserna har alltså passerats redan. För det har kyrkan ett ansvar. Även om man inte kan förvänta sig att folk ska göra som kyrkan tycker, kan man inte heller förvänta sig att de ska förbli opåverkade av sexualliberala strömningar om inte ens Kyrkan förmår att vara en tydlig motvikt och dra åt andra hållet i sina uttalanden och i sin undervisning. Naturligtvis är det svårare att skydda kvinnor och flickor mot våldtäkt om sexualiteten enligt rådande moraluppfattningar får utövas fritt med vem som helst, var som helst och i vilken ålder som helst än om människor tycker det är fel att ha sex om man t ex inte sällskapar stadigvarande med personen eller t o m är gift med den. Man får väl anta att personer som känner varandra väl också lär sig kommunicera och uttrycka sina önskemål för varandra även när det gäller sexualiteten. Om dessutom de hyser kärlek och/eller respekt för varandra borde viljan att göra det bra för varandra och inte bara tänka på egen tillfredsställelse öka.

Därför är detta ett gyllene tillfälle att inte bara ta avstånd ifrån våldtäkt utan också framhålla äktenskapet som sexualitetens plats. Även om vi människor sällan klarar att leva upp till våra ideal fullt ut och det alltid kommer finnas individer som inte bryr sig är det viktigt att de finns! Men genom att anpassa sin lära efter människors praktik finns det inte längre några ideal att sträva efter i sv ks sexualetik. Varför dra gränsen vid just våldtäkt? Det är ju uppenbarligen en praktik som finns i Sverige. Var och en har väl rätt till sin egen moraluppfattning? Kyrkan kan väl inte komma och göra anspråk på att ha Sanningen. Eller?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0