Låt ropen skalla, en patriark åt alla!

På väg till Kalix på praktik läste jag en passande bok av Gunilla Bergsten, som själv kallar sig feminist. Det hette "Familjens projektledare säger upp sig" och kontentan av boken var att hon var väldigt less på att vara den som skulle hålla ording på allt (vilket var förväntningarna även från samhällets sida), ta alla beslut och sköta alla kontakter gällande familjen, utöver huvudansvaret för hushållsarbetet (förstås). Boken var passande eftersom jag just överlämnat rubbet åt min älskade make för tillfället åtminstone. Jag kände igen problemformuleringen väldigt mycket: Kvinnorna blir chef för "familjeföretaget" och männen ägnar sig på sin höjd åt att hjälpa till lite, utan att ansvaret delas. Många män menar att kvinnorna själva velat ha makten i familjen och att de därför dragit sig tillbaka, något som kvinnorna inte alls känner igen, de känner sig bara dubbelarbetande och utnyttjade. Många skilsmässor leder till att ansvaret helt plötsligt delas lika eftersom man har barnen varannan vecka.

Vad har vi kristna för råd att komma med för att hjälpa människor till varaktiga och kvalitativt bra äktenskap och funktionella familjer? Jag började fundera: Är det inte en familj likt den som Paulus efterlyser hon egentligen vill ha? Jag gjorde ett försök att summera ett antal (många av feminister hatade) utsagor om kvinnors repektive mäns roller i familjen som beskrivs i bibeln.

Eva skapades för att hjälpa Adam.

En far uppmanas att aga (uppfostra) sin son.

Mannen är kvinnans huvud och Kristus är mannens.

Kvinnan ska respektera sin man och mannen älska sin hustru som Kristus har älskat Kyrkan (självutgivande).

Kvinnan ska tiga i församlingen och hellre fråga sin man när hon kommer hem.

I en patriarkal familj av detta snitt skulle en lämplig ansvarsfördelning kunna se ut såhär: Mannen har ansvaret för allt. Kvinnan hjälper honom med såväl familjeförsörjning som hushållsskötsel och barnuppfostran (men räcker det inte får han lov att leja någon annan t ex städhjälp, dagis). Mannen är familjens chef (projektledare) och har ansvar för de beslut han fattar, men eftersom han har Kristus som huvud och är uppmanad att älska sin hustru självutgivande och därtill vara de andras tjänare (eftersom han är störst "den störste bland er ska vara de andras tjänare" sa Jesus) behöver dessa beslut vara bra för hela familjen för att vara i Kristi efterföljd - han är så att säga bara en mellanchef och om hustrun har fog för att anse att han inte följer Kristus i besluten så måste hon ju protestera och i värsta fall lyda Gud mer än människor, även om det ska ske med bibehållen respekt för maken - alla är vi ju syndare och gör våra misstag. Eftersom kvinnan ska tiga i församlingen (och offentligheten i övrigt får man väl anta) är det ologiskt att hon har ansvar för kontakterna med skola, dagis, läkare, tandläkare, och myndigheter för barnens räkning. Även om hon naturligtvis kan få dessa uppgifter deligerade till sig, är det mannen som får stå till svars om barnen inte har gympakläder med sig rätt dag: Han är ju huvudet och ska ha koll!

Varför är det inte så, säg, och varför är feministerna så vansinnigt arga på Paulus, när han försöker få männen att ta ansvar för sina familjer och ge sina liv för sina hustrur? Maktlystnaden är en återvändsgränd, oavsett på vilket område och hos vem den uppträder. Bättre att ge makten till den som inte vill ha den! Så Gunilla Bergsten: Det är en patriarkal, kristen familj du längtar efter. Låt ropen skalla, en patriark åt alla!

Naturligtvis är det inte bara feministerna som har missat Bibelns poäng utan även alla män som genom historien missbrukat sin makt och inte älskat självutgivande! Men bara för att folk t ex dödar är det ju inte fel på budet att inte dräpa!

OBS! Denna bloggpost kan innehålla spår av ironi och stänk av allvar i en salig blandning. Kvinnor: Rådfråga gärna er man om bloggens tolkning. Kanske blir han feminist på kuppen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0