Besiktning

Idag har jag både varit på mödravården och besiktigat bilen. Bilen gick igenom med en etta för en trasig lampa som vi missat men på mödravården blev det ombesiktning eftersom barnet ligger i sätesbjudning för närvarande. Det kan hinna ändra sig, men jag är inte orolig ändå för jag har redan fött två barn med rumpan först och det gick utmärkt. Tyvärr har sjukvården gjort till rutin att alltid göra kejsarsnitt vid sätesbjudningar nu för tiden, vilket har lett till att kunnandet bland barnmorskor och förlossningsläkare blir allt sämre när det gäller vaginala sätesförlossningar. Detta trots att riskerna inte är särskilt mycket större vid sätesbjudning för barnet och man vet att mamman efter ett kejsarsnitt i regel mår mycket sämre än efter en vaginal förlossning. Dessutom är det bättre för barnet att födas vaginalt också så länge det inte tillstöter komplikationer. Jag har en teori om varför det har blivit rutin med kejsarsnitt som jag grundar på information från en av de barnmorskor som kan förlösa vaginalt. Hon beskrev varför det var så svårt att assistera vid förlossning í sätesbjudning: Det är nämligen inte möjligt att som vid huvudbjudning forcera förloppet genom att dra fram barnet utan man kan på sin höjd ge värkstimulerande medel för att förlossningarbetet ska gå snabbare och ha beredskap för katastrofsnitt. I övrigt måste barnet födas fram genom det naturliga förlossningsarbetet. Svårigheten ligger alltså inte i vad man gör utan i att inte göra något. Jag tror att det är en stor anledning till att man föredrar att göra planerade kejsarsnitt på mödrarna istället. Då visar man verkligen handlingskraft och slipper hamna i situationer där man tvingas förtrösta och kanske t o m be en bön, för att det är det enda man kan göra för tillfället.

Jag tycker det finns klara paralleller till hur det ofta resoneras i kyrkan. Det är verksamhet och planering som gäller. Men däremot sitter det långt inne att be en bön och förtrösta på Gud när det ska avgöras hur det nya ska födas fram. Det svåraste av allt är att inte forcera, utan att vänta efter Herren.

Kommentarer
Postat av: Tobbe

Lycka till! Hoppas det går bra. Bara inte barnet kommer i spagat som jag gjorde. Du ser ju hur jag blivit! En fot och en arm och huvudet först. Sedan andra benet och andra armen efter. Men min tvillingbror hade ju berett vägen.



Fin liknelse om detta att vänta in istället för att handla själv. En kollega här i församlingen hade en annan gång en fin bild om detta hur vi helt meningsfullt vill skynda på saker: När man väntar på att det ska börja kokka i en gryta och man har bråttom då kan man inte lungt sitta vid bordet och läsa tidningen utan man går fram till spisen och står och hoppar och trummar med fingrarna mot spiskanten. Som om det skulle gå fortare för det. Lärdomen var densamma som i din liknelse. Tror vi att vi kan stressa fram Guds verk?

2010-06-04 @ 09:41:03
Postat av: Anders Gunnarsson

Vad bra din blogg verkade vara. Ska titta igenom den. Snygg var den också och snygg var din sista kommentar på Karlendahls blogg oxå. :-)

2010-06-04 @ 12:21:21
URL: http://www.avemarisstella.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0