Oas-äventyr

Mitt i slåttern, 6 dagar före beräknad förlossning. Jag hade slagit deltande vid årets sommar-Oas på Storstrand i Piteå ur hågen långt på förhand. Men hur det nu gick till befann jag mig ändå på väg till Piteå i lördags morse. För säkerhets skull med en "reserv-chafför" i bilen som skulle kunna köra mig tillbaka till Umeå närhelst ev behov uppkom. Men även om Oas bjöd på mycket förlossning så blev det ingen av detta slag, utan livmodern höll sig lugn ända tills vi kom tillbaka till Umeå, Tack Gud för det! När vi körde igenom nämnda stad på hemvägen fick jag (för?)värkar. Frågetecknet kommer sig av att jag ännu inte vet om det är förvärkar eller den i mitt fall normalt mycket utdragna latensfasen av öppningsskedet som jag befinner mig i. Alldeles när vi skulle iväg fick jag lite kalla fötter för SMHI (slavdrivare med helig iver) ändrade sin prognos och spådde regn till lördagkvällen och vi hade just slagit ut en liten bit som vi hade tänkt skulle torka under lördagen. Men det ända vi kunde göra i det läget var att likaledes be att regnet dröjde tills hemmavarande hade lyckats hässja upp höet. Helgens andra bönesvar var därför att regnet uteblev ända till kl 22.00 på söndagens kväll, och då var allt uppe. Tack igen!

Men hemvägen bjöd också på andra äventyr och ett tredje bönesvar. Innan vi lämnade Storstrand, tämligen upprymda och med mycket olja till våra lampor (Matt 25) konstaterade vi att det nog blev lagom att tanka i Skellefteå, som det såg ut på mätaren. Med dålig lokalkännedom i Piteå kändes det onödigt att sinka sig med att leta rätt på någon mack där. Men vi kom inte längre än till någon mil norr om Kåge förrän bilen började hacka och visa tydliga tecken på "soppa-torsk". Fåvitska (oförståndiga) som vi (eller snarare jag) var när det gällde bilens bränsleförsörjning lyckades vi trots allt, under ivrig bön 1: Ta oss av motorvägen efter några bränslestopp. 2: Få en liter bensin i det första huset vi kom till. Den litern tog oss, om än med ytterligare några bränslestopp och lite rullande av bil för att komma av motorvägen ordentligt, till en mack i Kåge där vi kunde fylla på mer. Eftersom vi inte hade något bröllop att passa tiden till så tror jag att den värsta konsekvensen var att vår lunch blev förskjuten till kl 16.00.

Naturligtvis var det att vi kom hem helskinnade helgens fjärde bönesvar. Men jag undrar om inte det faktum att jag överhuvudtaget kom iväg på Oas-mötet också ska räknas dit. För ibland vädjar anden utan ord om det som hjärtat önskar, men som för förnuftet verkar alltför oförståndigt att be om...

Med detta sagt vill jag uppmana er läsare: Be gärna för att allt ska gå bra under den kommande förlossningen!

Kommentarer
Postat av: Ellen

Jag håller tummarna och ber för att allt ska gå bra.

2010-07-13 @ 20:21:45
Postat av: Tobbe

Eftersom du underlåter att berätta om den första anledningen till ditt besök på OAS och Storstrand så får jag väl komplettera med att det var roligt att vi under OAS-mötet i Storstrand lyckades ha ett möte med styrelsen för Frimodig Kyrka i Luleå stift till vilket alla styrelseledamöter utom en kunde komma.

2010-07-14 @ 19:56:34
Postat av: Bloggaren själv

Vilken anledning som var först låter jag vara osagt, men självklart bidrog styrelsemötet till att jag trots allt for. Men också viljan att inte bara vara Frimodig till namnet, vilket resten av Oas-mötet bidrog till! F ö är barnet inte fött än, så ni (och jag) får ge er till tåls och vänta uthålligt.

2010-07-14 @ 21:10:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0