Del 2 Bonhoeffers teologi

Vilken teologi gestaltade då Bonhoeffer? Man kan dela in den i fem punkter:

1 Kristus existerar i gemenskap

2 Dyrbar nåd

3 "Stellvertretung" (ställföreträdande handling)

4 Etik som formande

5 Ickereligiös kristendom

Boenhoeffer betonade efterföljelsen och överlåtelsen till andra i gemenskap. Han reagerade på att den Lutherska läran om rättfärdiggörelsen som en Guds gåva av nåd genom tro allena kunde leda till lata och apatiska kristna som tog emot billig nåd. Detta var nu inte vad Luther egentligen avsåg. I boken "Om en kristen människas frihet" betonar Luther både den kristnas frihet och det tjänande hon kallas till när hon tar emot rättfärdiggörelsens gåva. Men i Lutherskt tänkande är det lätt att hamna just där. Den nåd som för Gud kostade Jesu död på korset kan aldrig vara billig för den kristne enligt Bonhoeffer. Rättfärdiggörelsen är oskiljaktligt förenad med Jesu kallelse: Följ mig! Att följa Jesus innebär att liksom han leva i självutgivande kärlek för andra, och att liksom han vara beredd att ta på sig korset. Etiken för Bonhoeffer är inte byggd på vare sig förnuftets resonemang, moraliska principer eller dygder, utan på att lyda Gud och göra hela sitt liv till ett svar på Guds kallelse. Vad innebär det att göra gott? är inte frågan utan: Vad vill Gud? Han ansåg inte heller att frågan "What would Jesus do?" svarar på vad som är den enskildas kallelse här och nu. I en tid då utrymmet för Gud som förklaring på olösliga naturvetenskapliga problem krymper förordar han en ickereligiös kristendom som "inser hans närvaro, inte i de olösliga problemen utan i de lösta" Gud är inte "deus ex machina" som kommer in på scenen när det strular till sig genom sin allsmäktighet. Bibeln visar oss på att det bara är Guds maktlöshet och lidande som hjälper oss, menar han. Som kristna är vår kallelse inte att dra oss undan världen utan att leva i den som Jesu lärjungar. Vi kallas inte till en ny religion utan till livet. Tron är inte en religiös praktik utan hela livet. Bonhoeffer menar att kyrkan bara är kyrka när den finns till för andra. Kyrkan måste dela människors vardagsproblem inte dominerande utan genom tjänandet, och genom detta både i ord och handling tala om vad det innebär att leva i Kristus.

Precis som Luther betonar Bonhoeffer alltså det vanliga vardagliga livets vikt för att leva som kristen i tro. Luthers kallelselära vänder sig ju mot tanken att det skulle vara finare i Guds ögon att vara präst än att tjäna nästan genom att fullgöra sitt dagliga kall som barnpiga eller bonde. Men i en sekulär kontext blir det viktigt för Bonhoeffer som jag ser det, att betona den kristnes specifika lärjungaskap som något som inte primärt handlar om att upprätthålla en skapelseordning utan om efterföljelse. Genom att gestalta Kristus blir livet ett tecken. Här ser jag ett problem. Som präst var det måhända lätt för Bonhoeffer att människor associerade det han gjorde med Kristus och kyrkan. Så är det inte för de som ingår i det allmänna prästadömet - de döpta - i en sekulär kontext. Hur mycket jag än ärar Jesus genom att plöja jorden kommer ingen självmant att tolka detta plöjande som att kyrkan arbetar med att tjäna människor genom att tillgodose deras behov av mat. Det blir inte känt förrän jag skriver det på min blogg eller Facebook... Därför tänker jag att kyrkan i ett sekulärt samhälle riskerar att bli helt osynlig om diakonin, tjänandet, inte går hand i hand med missionen och om den enskildes efterföljelse inte får näring i regelbundet och frekvent gudstjänstliv och livslångt lärande. Så fastän Bonhoeffer har rätt i att vi ska följa Jesus i världen i vår vardag och inte bara bekänna med våra läppar är det viktigt att vi inte heller slutar använda våra läppar för att ära Kristus. Det var naturligtvis inte heller vad vare sig Luther eller Bonhoeffer menade att vi skulle göra, och inte heller vad de själva gjorde. Däremot är det mycket tillämpligt när vi riskerar att bara prata för hur ofta säger vi inte: Barn gör inte som vi säger utan som vi gör. Det gäller nog alla människor. Genom att leva evangeliet i våra egna liv sprider vi det mycket mer effektivt än om vi bara pratar. Annars agerar vi ju precis som de skriftlärda och fariséer som Jesus kritiserade för hyckleri, med orden "Gör som de säger men inte som de gör".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0