Del 1: Bonhoeffer - om att försöka leva som man lär...

Jag inleder nu en liten serie om den tyske teologen Dietrich Bonhoeffer. Jag har fått en skoluppgift om honom inom ramen för kursen om Martin Luthers teologi, så jag kommer också göra vissa jämförelser med Luther. När inget annat anges är fakta hämtade från en ganska lättläst (för att vara på engelska alltså) och informativ bok med roliga bilder(!) som jag varmt kan rekommentera: "Bonhoeffer for Armchair Theologians", Haynes, Stephen R och Brandt Hale, Lori.

Bonhoeffer föddes 1906 i en borgerlig familj där det var självklart att barnen skulle göra karriär. Att däremot välja teologin sågs som ett nerköp, ett sätt att välja den enkla vägen. Men någon sådan avsikt hade inte Bonhoeffer. Tvärtom blev han genom hårt arbete redan som mycket ung en lysande teolog. Länge velade han mellan universitet och kyrka. När han var 25 år gick han igenom en process som han själv beskriver som att "då blev doktrinen om Jesus Kristus något av en personlig erfarenhet för mig" Allt förändrades efter detta. Han började be mer, han upptäckte bibeln. Nu började arbetet på allvar. Han började undervisa på universitetet i Berlin, han ordinerades som präst och han bedrev ekumeniskt arbete. Ganska snart blev det problem. 1933 utropade Adolf Hitler sig till tysk rikskansler. En lag stiftades som gjorde det omöjligt för präster med judisk bakgrund att verka i kyrkan. Statens uppgift är i Luthersk teologi att upprätthålla lag och ordning (lagens första bruk) men Bonhoeffer argumenterade för att kyrkan måste kunna protestera mot staten både vid för mycket och för lite lag och ordning. När så hans gode vän icke-ariern Franz Hildebrandt drabbades av yrkesförbudet, avgick han också i solidaritet med honom. Kyrkan antog själv lagen vid kyrkomötet i september "den bruna synoden" och blev därigenom enl Bonhoeffer schismatisk gentemot Kristi kyrka. Han blev en ledande gestalt inom den opposition som kom att bli Bekännelsekyrkan. Ekumeniskt arbetade han för att Bekännelsekyrkan skulle bli erkänd som den sanna Evangeliska kyrkan i Tyskland, men utan att nå resultat. 1935 blev han direktor för den nystartade illegala prästutbildningen Finkenwalde. Han startade också en slags kommunitet där han och ett antal studenter delade vardag och bönegemenskap, något som beskrivs i boken "Liv i gemenskap". Förhållandena blev värre och värre och 1938 bestämde sig Bonhoeffer för att lämna Tyskland. Men väl framme i New York ångrade han sig efter ett tag och reste tillbaka. Att lämna tryggheten i Amerika för att genomleva kriget i Tyskland är bara ett exempel på den radikala efterföljelse som ledde honom mot döden. Tysklands kristna behövde honom och han ägnade sig efter hemkomsten åt att resa runt och fira gudstjänst, trots att han blev förbjuden att tala offentligt, samt anmodad att tala om var han befann sig. Genom sin syster Christines man kom han i kontakt med motståndsrörelsen mot Hitler. 1943 fick han möjligheten att göra den obligatoriska militärtjänsten som hemlig agent, vilket gjorde att han kunde resa ganska fritt. Många, speciellt internationellt trodde att han hade bytt sida för att rädda sitt skinn, men han var snarare dubbelagent och bidrog bl a till att smuggla ut 14 judar till Schweiz. Dessutom upprätthöll han Bekännelsekyrkans kontakter internationellt. Han deltog också tillsammans med bl a sin svåger Dohnanyi i en konspiration för att döda Hitler. 5 April 1943 arresterades han. 5 april 1945 bestämde Hitler att Bonhoeffer inte skulle överleva rikets kollaps. Han hängdes på morgonen den 9 April 1945, 29 dagar före Tysklands kapitulation.

Bonhoeffer var en teolog och präst som efter det att han blev dödad av nazisterna blev något av en ikon, eller om man så vill, ett protestantiskt "helgon". Men precis som när människor i Sv K stödjer sina (vitt skilda) resonemang på vad Luther har gjort och sagt så får man vara lite försiktig med vad som tillskrivs Bonhoeffer. Efter 9/11 användes hans teologi t ex av båda sidorna i USA i argumentationen om "Kriget mot terrorismen". Något som kännetecknar både framförallt den unge Luther och Bonhoeffer är dock att de var beredda att ta konsekvenserna av de teologiska resonemangen i praktiken även när det kostade på. Därför är det viktigt att pröva utsagorna mot biografin. Både Martin Luther och Dietrich Bonhoeffer var teologer som utformade sin teologi i en speciell historisk kontext och vilkas teologiska brottning var en förberedelse för handling. Kanske är det framförallt detta, att liv och lära, teori och praktik hör ihop som både ger trovärdighet och spridning åt teologin bland folk som inte alls är teologer. Viljan att följa Jesus förenar dem, men det finns en viktig skillnad. Bonhoeffers teologi ledde honom till allt större offer tills han till slut avrättas genom hängning. Han är marginaliserad av såväl den etablerade kyrkan "Volkskirche" som den Nazistiska stat som dödar honom. Luther levde i en annan tid och det går därför inte att dra alltför stora växlar på hans goda förhållande till makthavarna, men hans teologi om de två regementena bidrar helt klart till såväl statskyrkosystemet som dess benägenhet att stödja makten snarare än att kritisera den.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0