Ett kall Dag!

Vän av ordning tänker nu: Det heter väl "en kall dag!" Men nu var det inte det regniga och ganska svala vädret det skulle handla om utan att Dag Sandahl har sagt sig vara beredd att pröva kvinnors kallelse att bli präster och (om han blir biskop) även viga kvinnor till präster (om han finner dem vara kallade). Dessutom kommer det ju också att handla om Dags ev kallelse att bli biskop i Växsjö stift. För tänk om det är så att det är meningen att den som på Svenska Kyrkans bönewebb häromåret hade bett "Låt Dag Sandahl bli biskop innan det är försent" (för vem/vilka framgick inte) ska få bönesvar, åtminstone om Guds vilja får råda? Jag log likt Sara då hon fick höra att hon skulle bli havande när jag läste den bönen - men kunde hon få barn så kan väl också detta ske, undrens tid är ej förbi! Det var min första tanke när jag läste nyheten i dag om Dag i Dagen http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=221402  För om Dag Sandahl, som inte precis har gjort sig känd för att kompromissa med sin övertygelse, kan ta detta steg då har det redan skett ett under så stort att själva biskopsvalets utgång ter sig som en lätt match i jämförelse...

Det Dag säger om att pröva kallelser även om han inte har ändrat uppfattning principiellt är väldigt intressant. När jag hör det associerar jag till Israels folk och deras tjat på Gud om att få en kung. Trots mängder av skäl mot det hela ger Gud efter/besvarar deras böner till slut och kallar Saul, och de får sin kung och med honom de problem Gud varnade dem för. En viktig fråga att ställa sig för alla sk kvinnoprästmotståndare i vår tid är väl om beslutet att viga kvinnor till präster, oavsett om det var enligt Guds vilja eller ej, innebär att Gud nu kallar kvinnor att bli präster? Är det så att man kan dra en parallell mellan dessa gudsfolk (som kanske inte vet sitt bästa), men som Gud bönhör iallafall, eller fortsätter Gud att kalla bara män som om ingenting hade hänt? Ytterligare en fråga uppkommer om vad som händer om kyrkan INTE prövar kallelser ordentligt: Har Gud gett kyrkan fullmakt att utse präster/biskopar oavsett om hon förmår att lyssna till Guds röst när hon väljer? Utrustar han alla dem som är beredda att ta emot hans gåvor för den tjänst de valts till? Vad händer när kyrkan inte lyssnar på Gud men den som utses tar sin inte helt lämpliga uppgift på allvar och ställer sig till Guds förfogande i lydnad? Används den personen fullt ut av Gud där den står trots att den var ämnad till något annat? Jag kan känna en väldig samhörighet med Dag inför biskopsvalet. Jag ska nämligen om allt går som planerat snart på antagningskonferens och få min kallelse prövad av Luleå Stift, så vi är på sätt och vis i samma båt...Jag är full av tillförsikt. Jag vet nu att jag egentligen inte duger till att vara präst, men att Gud kan använda mig i min svaghet om jag dagligen ger honom allt jag är och har fått av honom. Om Sv Kyrkan vill att jag ska vigas till präst eller ej är inte mitt beslut - och det förändrar inte mín vilja till överlåtelse eller min kallelse att bruka de gåvor jag har fått i tjänst för Guds rike på ett eller annat sätt. Precis som i slåttern så är en höggravid/nyförlöst kvinna eller en tvååring som arbetar så gott de kan bättre än aldrig så många starka karlar som inte är där i skördearbetet.

"När han såg människorna fylldes han av medlidande med dem, för de var illa medfarna och hjälplösa, som får utan herde, och han sade till sina lärjungar: Skörden är stor och arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd" (Matt 9:37)

Beslutet i ämbetsfrågan rev upp stora sår i vår kyrka och var på det sättet olyckligt, oavsett vad man anser om det i sak. Men frågan är vad Gud gör av det? Gång på gång skapar Gud nytt där ondska och synd förstört och brutit ner. Jesus försonar och upprättar där det är som mörkast, mitt i svaghetens och nederlagets stund. Gud kan vända och använda även det onda till något gott, hur skulle han annars kunna använda oss syndare överhuvudtaget till tjänst för sitt rike? Därför kan kvinnor idag mycket väl ha en genuin prästkallelse även om beslutet då skulle ha varit annorlunda, ja t o m om Dag har principiellt rätt. Berit Simonsson sa nyligen att vi kristna i Sverige måste vänja oss vid att ha rätt utan att få rätt, som Jesus på korset. Hur det är med den saken Dag får vi kanske veta en vacker dag.

Kommentarer
Postat av: Anders Gunnarsson

Visst är det härligt att Gud leder mänskligheten genom politiska kyrkomöten (speciellt 1958); så att Hans verkliga intention kommer i Dag:a. En Dag blir det uppenbart var Han leder i fullhet (trots fulhet). En Dag är nätterna borta och vi står i Hans strålglans och solen finns inte mer och 144 000 celibatära män finns runt tronen (Upp 14:4). Usch så katolskt... Nej SveK måste ha rätt för det verkar PK, även om kristendomen levde i beckmörker 1957 år...

Ära vare Farbror Staten, Socialismen och den heliga skattepenningen. IDag, under 50-talets igårDag och i morgonDagens eviga Dag. Amen!

2010-08-12 @ 13:51:15
URL: http://avemarisstella.blogspot.com/
Postat av: Gunvor Vennberg

Jag tycker du är orättvis mot mig. Mitt inlägg handlade INTE om att Sv K gjorde det enda rätta tack vare politikernas inblandning, utan var ett försök att belysa att de beslut som har fattats, både vid reformationen och på 50-talet påverkar oss som verkar i Sv K idag. Förordar du att Sv K ska läggas ner? Om inte måste någon verka där och leva med de beslut som har fattats, samt försöka utröna Guds vilja under de förutsättningar som finns. Jag är övertygad om att det är Guds vilja att vi ska bli ett tids nog, det var och är Jesu bön. Men jag tror samtidigt inte att han vill att Sv K ska läggas ner: Vem tar då ansvar för alla fåren i fållan? Sekulariserade svenskar kommer knappast rusa iväg och bli katoliker istället! Och att både vara evangelisk-luthersk som lagen om Sv K föreskriver och gå in i Romerskkatolska kyrkan som samfund lär väl inte heller vara möjligt, vilket är en förutsättning för att någon i Sv K ska vara präst överhuvudtaget, enl RKK. Om Gud bara ville något i den bästa av världar så vore det ointressant att söka hans vilja i vår, men tack och lov så är det inte kört, nåden räcker både för att göra misstag (och därmed våga göra något alls) och för nyskapelse i vår söndrade värld och kyrka.

2010-08-13 @ 07:26:56
Postat av: Anders Gunnarsson

Min ton var inte hövlig, ber om ursäkt. Som avhoppare är det bedrövligt att följa förfallet... Vi behöver inte tveka om vart prästen peka ifrån konfirmationen(Wiehe, Vem kan man lite på). Han visar inte vägen, utan känner bara vilket håll vinden blåser åt. En sådan Kyrka; SvK eller SveK (om man vill vara elak); är ett samfund grundat på 1500-talet med storhetstiden bakom sig. Gud lovade inte SvK eller Mormonkyrkan evig framgång eller beskydd. Nygrundade rörelser brukar växa fram och sen försvinna (arianism, donatism, katharer osv). SvK har 1% som går i högmässan på en söndag; vilket ger 70 000 människor. Om samtliga blev pingstvänner skulle pingst öka med 70%. Om samtliga blev katoliker skulle det knappt märkas i storstäderna (smockfulla mässor hela helgerna). :-)



Att vara evangelisk och luthersk och katolsk går aldeles utmärkt att förena, se; http://www.enhetensvanner.se/pdf/Brev_till_FKE_pask_2010.pdf



Vår präst är en gift konvertit. En sann herde och fåren följa hans röst. Vilka får följa biskoparna i SvK? Är det möjligt att vara "old time religious" och stå kvar? Mitt svar är NEJ! Guds nåd har tyvärr ingen talan. Politruker och mälarpirater (rödskägg och rödstrumpor och prästsöner som gjort uppror) är de som styr. Gud blev utsparkad då Han inte var socialdemokratiskt politiskt korrekt!



Hoppas det går väl för dig. Du skriver så extremt bra! :-)

2010-08-13 @ 13:29:45
URL: http://avemarisstella.blogspot.com/
Postat av: Gunvor Vennberg

Visst förlåter jag dig, jag vet hur det känns att vara frustrerad! All respekt för ditt val att konvertera men jag är övertygad om att min kallelse är att stanna kvar och verka där jag står."Där två eller tre är församlade i mitt namn är jag mitt ibland dem" står det ju. Så få är vi ju inte, bara vi är ju sju i familjen nu som går på gudstjänst, och många blir glada och uppmuntrade av att det är några "unga" som kommer, så det känns inte bortkastat. Gudstjänsten är ju beroende av allas bidrag, om så bara med närvaro och deltagande i bönerna och psalmsången. På Oas-mötet blev vi uppmanade att uppmuntra minst en kristen om dagen, för visst kan vi alla göra något för att glädja varandra och styrka varandras tro, oavsett yttre omständigheter! Så tack för dina uppmuntrande ord om mitt bloggande!

2010-08-14 @ 00:52:02
Postat av: Anders Gunnarsson

Oas är en oas i öknen. Jag är imponerad av dem som orkar stå kvar. Och visst är Jesus mitt ibland er även i öknen.



Allt gott

Anders

2010-08-15 @ 08:43:11
URL: http://avemarisstella.blogspot.com/
Postat av: Tobbe

Läs även Dags egen blogg för att få en vidare förståelse av vad det handlar om.

2010-08-19 @ 11:53:57
URL: http://torbjornlindahl.blogg.se/
Postat av: Gunvor Vennberg

Jag är medveten om att denna blogg kanske gav en orättvis bild av vad Dag menade, eftersom jag gick på tidningsrapporteringen och Dag inte hade bloggat om saken då jag skrev. Mina tankar är däremot ingen dag-slända utan har vuxit fram under en längre tid, artikeln gav mig bara en anledning att ta upp dem.

2010-08-19 @ 17:12:18
Postat av: Tobbe

Igår kväll hade jag just tagit fram denna bloggpost för att skriva en utförligare kommentar men då får jag just telefon av - Gunvor Vennberg! Alltså tog vi det hela muntligt istället.

Tack, Gunvor för ett - som alltid - mycket givande samtal.

2010-08-24 @ 08:18:32
URL: http://torbjornlindahl.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0