Apropå debatten om aborter

Många kristna försöker lyfta abortfrågan i valrörelsen, vilket iallafall lyckas i Dagen och på de egna bloggarna...
Jag publicerar här en alldeles för lång kommentar till en kommentar på Ulf Ekmans blogg, en blogg som jag inte direkt följer men trillar in på ibland. Komentatorn med signaturen Emmi beskriver en rad situationer då det för de flesta svenskar kan verka befogat att göra abort, t ex efter våldtäkt. Som jag ser det är varje abort en tragedi. Men det är lätt att det blir en fråga om vad som står i lagen och den enskilda kvinnans moraliska val. Det är att förenkla för mycket oavsett om man strider för fri abort och "kvinnans rätt till sin egen kropp" eller förbud och "barnets rätt till liv".

Emmi skriver:"Abort är inte mord. Abort kan vara något av det bästa som kan hända ett foster (det är faktiskt inget “riktigt” barn förrän efter en viss tid, då man inte längre kan göra abort)"


Parentesen är en nyckelmening för resonemanget, annars håller det inte. Tänk efter själva: Skulle du vilja bli aborterad om din far var våldtäktsman? Jag tror att jag skulle tänka att min tillkomst var det enda positiva med våldtäkten. Kanske mamman också ifall hon hade en icke skambeläggande, hjälpsam omgivning och fick professionell krisbearbetning. Gud förmår att använda det ondaste onda till något gott, i det här fallet till att skapa en ny icke utbytbar människa till sin avbild. Men visst kan alla någon gång känna att det vore bäst att inte ha blivit född:

"Förbannad den dag då jag föddes. Olycksaliga dag då min moder gav mig livet!(...)Låt honom höra klagoskrik om morgonen och stridsrop mitt på dagen, för att han inte dräpte mig i moderlivet, så att min mor fick bli min grav och hennes livmoder havande för alltid. Varför måste jag lämna moderlivet för att möta elände och sorg och sluta mina dagar i skam?" Jeremia 20:14-18

Jag är glad att Jeremia inte fick som han ville! Säkert kan många ofrivilligt gravida kvinnor stämma in i Jeremias klagan inför Gud i en till synes hopplös situation. Kyrkan behöver förmedla hopp och förtröstan, en vila i att man inte behöver ha kontroll och göra sig bekymmer för morgondagen utan att Gud har omsorg. Även när våra liv känns utan mening och är fyllda av lidande finns det en plan för hur detta kan bli till välsignelse för oss och vår omgivning och vändas till något gott på sikt. Vi lever i ett rikt land, där ingen borde behöva göra abort. Det är vår kollektiva skuld, att så ändå sker för att kvinnor inte nåtts av detta glada budskap vare sig i ord eller handling i form av hjälp. Tvärtom pressas många kvinnor till att göra abort av barnets far eller sina föräldrar. Vad göra som tonåring när man får veta att "om du föder barnet så kan du inte räkna med någon hjälp från oss!" Inte ens gifta föräldrar med varsitt arbete klarar sig bra utan hjälp! Här finns en jättestor uppgift för alla kristna!

För att kunna läka och hela enskilda och samhället behöver vi Guds nåd och förkunnelse om den. Annars blir skulden omöjlig att bära och då bortförklarar vi den hellre. Lagen (bibelns etiska regler avses, inte abortlagen) är kall och hård utan evangeliet om att Jesus bar skulden åt oss på korset och gick från död till liv. " Död var är din seger, död var är din udd? Dödens udd är synden, och synden har sin kraft i lagen. Gud vare tack som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus" 1 Kor 15.55-57

Men vänta nu - denna kommentar är det något fel på: Är det inte Lagen, Guds lag, som är utan fel och brist och full av kärlek och abortlagen som är kall och hård? Både Lagen och Jesu frälsningsverk är ju uttryck för Guds kärlek och omsorg om oss!


Kommentarer
Postat av: Rickard Lind

Klockrent!

2010-09-26 @ 21:18:27
URL: http://vocatioindelebilis.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0