Vem är queer, egentligen?

"Den som gifter sig med tidsandan blir snabbt änka" finns det ett uttryck som säger. Många historiska exempel finns som visar att det är väldigt sant. Det senaste, skulle jag tro att framtiden kommer utvisa, är Svenska Kyrkans införande av äktenskap för homosexuella. Ni som har läst mig ett tag minns att jag ifrågasatte att människovärdet satt i om man fick bli präst eller ej i inlägget "Ska Tulikki Koivonen-Bylund kastas ut ur Svenska Kyrkan?" Nu har jag i en mycket intressant bok (Kvinnligt, Manligt, Barnsligt; Föreningen lärare i religionskunskap årsbok 2001) hittat den troliga inspirationskällan bland nutida teologer till denna syn, samt en hel del annat tänkvärt. Ingemar Hedenius (1900-tals filosof och religionskritiker, mest känd för debatten tro och vetande) definierar människovärdet: "Att alla människor har samma värde är detsamma som att alla människor har samma mänskliga rättigheter och samma rätt att få dem respekterade och att ingen i detta avseende är förmer än någon annan." Med detta sagt är det ju inte givet att det är en mänsklig rättighet att bli präst eller att få gifta sig men tanken är snubblande nära att om han får borde jag få... Å andra sidan ser det inte ut så i världen. Innebär det att människor alltså inte är lika mycket värda enl Hedenius` definition?

Den kristna tanken om människors lika värde grundar sig inte på lika rättigheter utan på att vi alla är skapade och älskade av Gud, oavsett hur vi är, hur folk behandlar oss eller vad vi gör. Därmed inte sagt att alla livsval är bra eller att man får behandla folk hur som helst. Om detta talar Lagen som vi har fått genom Bibeln. Men i hur stor utsträckning vi uppfyller lagen eller om vi utsätts för förnedrande behandling av andra som bryter lagen förändrar på intet sätt vårt människovärde, inte heller våra möjligheter till frälsning, eftersom Jesus dog för att sona våra synder och uppfyllde lagen i vårt ställe. Om detta talar evangeliet i samma bibel.

Nu till frågan i rubriken: Vem är queer egentligen? Under lång tid var de biologiska förklaringsmodellerna av kön och könsroller väldigt starka i samhället. Begreppet homosexualitet som en sexuell läggning hos en viss grupp, de homosexuella, myntades på 1800-talet då både socialdarwinism och rasbiologi var starka vetenskapliga riktingar. Man hade en essentialistisk syn på sexualiteten och könet som något grundläggande och en i stort sett oföränderlig personlig egenskap. Detta påverkade synen på såväl det "naturligt" kvinnliga och manliga (d v s uppträdande enl den tidens könsroller) samt det "onaturliga" omfattande sk "homosexuella", men även individer som inte uppförde sig enl normerna i övrigt, t ex kvinnosakskvinnor m fl. Senare kom homosexualiteten att klassas som en sjukdom. Idag finns bland dessa essentialister t ex de som menar att homosexualitet är något genetiskt betingat, ett påstående som inte är vetenskapligt belagt, enl dr Katarina Hamberg, vilket f ö sällan påståenden om biologiska skillnader mellan kvinnor och män är heller, så länge de inte är fullständigt uppenbara som att kvinnor föder barn, men inte män! I övrigt tycks skillnaderna mellan individer genomgående vara större. Ibland uppkommer vissa skillnader också för att flickor och pojkar får olika mycket träning på olika saker p g a invanda könsroller och förväntningar. Trots bristen på vetenskapliga belägg tycker jag mig ha sett utifrån debatten i äktenskapsfrågan att denna syn på homosexualitet som något som man föds med och inte kan ändra på tillsammans med människovärdet som något kopplat till lika rättigheter (t ex oavsett sexuell läggning) till stor del ligger bakom den inomkyrkliga synen att det är självklart att homosexuella också måste få gifta sig och att allt annat är homofobi och diskriminering. Men som jag inledde: "Den som gifter sig med tidsandan blir snabbt änka!"

De senaste decennierna har denna essentialism kommit att ifrågasättas alltmer utifrån en konstruktivistisk syn. Då ses sexualiteten och könet istället som en social konstruktion - ett val av livsstil och grupptillhörighet snarare än ett grundläggande personlighetsdrag. Konstruktivismen ligger bakom de nu alltmer spridda queer-teorierna, som går ut på att individen måste få välja hur den vill leva och inte pressas in i två på förhand givna könsroller. Därav pratet om "Hen" som det tredje alternativet. Dessa teorier stöds bl a av det stora antalet människor som definerar sig som bisexuella, av att över 90% av de homosexuella männen någon gång i sitt liv har haft sex med en kvinna enl enkäter samt att homosexuella handlingar är vanligare i enkönade miljöer som t ex fängelser. Kanske är vi människor i betydligt större utsträckning än vi tidigare trott kapabla till samkönade sexuella relationer? Ett historiskt exempel som kan stödja detta är den vanliga förekomsten av att gifta romerska män hade samlag med pojkar, eftersom detta i det samhället sågs som finare än att ha sex med kvinnor (som sågs som lägre stående än männen). Men det är inte bara queer-teoriernas bejakande av individens val av sexuell läggning och praktik som grundar sig på konstruktivismen. Samtidigt växte rörelser fram som har som huvudsyfte att hjälpa homosexuella att bli heterosexuella. Deras syn är att om nu den sexuella läggningen går att påverka så borde vi påverka den i önskad rikning, i det här fallet i riktning mot traditionell heterosexualitet. (Bota-homo-rörelsernas könsideologi, Lars Gårdfeldt) Dessa rörelser har alltså ett motsatt ideal om vad som är ett gott liv jämfört med queer-teoretikerna, men grundantagandena är desamma. Personligen är jag tveksam till alla försök att förändra människor utifrån på detta sätt, likaväl som jag är tveksam till varför man opererar människor som känner sig som det motsatta könet. Kan inte människor helt enkelt få vara som de är, och sedan vid behov få hjälp att förhålla sig till en oförstående omgivning och/eller till de drifter som de inte önskar att de hade istället?

Om nu queer-teoretikerna har rätt i att könet är en social konstruktion och att det är individen som väljer hur den vill utöva sin sexualitet så är det väl högst rimligt att Kyrkan, till skillnad från queer-teoretikernas bejakande av individens totala sexuella frihet, förespråkar att individen väljer att utöva sin sexualitet i den av Jesus (i matt 19) påbjudna formen, nämligen livslångt monogamt äktenskap mellan man och kvinna, eller om detta inte är möjligt t ex för att personen är könlös från födseln eller dyl, avhåller sig från att utöva den. Om det går att välja hur man vill utöva sin sexualitet går det ju också att välja att inte utöva den! Eftersom jag är av den uppfattningen att människor faktiskt (om än efter övning och med Guds hjälp) kan styra sin sexualitet och därmed också välja hur den ska utövas och dessutom aldrig har dragit mig för att vara annorlunda  borde jag alltså vara queer! ;-) (queer=udda, konstig)Detsamma borde gälla alla som vågar vara emot äktenskap för homosexuella, inte för att homosexualitet skulle vara "onaturligt" i biologiskt hänseende, utan för att vi människor inte är djur, predestinerade till att leva på ett visst sätt, utan faktiskt har en fri vilja, och därmed valet att (åtminstone försöka) göra som Jesus lär.

Tvärt emot hur det i förstone verkar, så tror jag att en radikal (i betydelsen Kristuscentrerad som vågar vara annorlunda i förhållande till samhället) kristen lära har framtiden för sig. Den är faktiskt mer queer än den som just har drivit igenom äktenskap för homosexuella med gårdagens värderingar och pseudovetenskap som måttstock. De som vill leva queer i ordets vanliga bemärkelse vill knappast gifta sig överhuvudtaget, övriga kan lätt känna igen Paulus beskrivning av ett liv utan Gud i Romarbrevet 1 och ta till sig motbilden i Gal 3:24: "Så har alltså lagen varit vår övervakare tills Kristus kom, för att vi skulle göras rättfärdiga genom tron. Men nu när tron är här har vi inte längre någon övervakare. Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus. Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus." Går det att bejaka människovärdet mer än Paulus gör när han säger att vi är Guds söner genom Kristus Jesus? Går det att vara friare än så?

Kommentarer
Postat av: David

Bra skrivet, Gunvor!

2010-05-04 @ 22:10:57
Postat av: Gregorius Rex

Det är skönt att inte behöva alla de där moderna teorierna för att räkna ut vad som är det goda och vad som är det onda.



Duktigt skrivet. Men alldeles onödigt.



Lycka till med din fortsatta kallesekamp.

2010-05-05 @ 15:38:01
Postat av: Anders Gunnarsson

Fantastiskt skrivet.

Det intressanta med modernismen är att alla föds som en tom tavla; all utom de homosexuella som absolut föds sådana och de kan ingen påve i världen ändra på! :-)

2010-06-04 @ 12:26:33
URL: http://avemarisstella.blogpost.com
Postat av: Jojje

Jätteintressant skrivet. Queer-synsättet lägger krokben för sig själv, eftersom man med fog kan hävda just det du gör - att man med synsättet om social konstruktion faktiskt kan välja att följa buden från Jesus.



Jag är dock övertygad om att man dessutom faktiskt kan hävda tala om naturligt och onaturligt, även i detta sammanhang. Paulus gör det ju med emfas i Rom 1:26.



Det skulle då sammantaget inte vara fråga om antingen-eller, utan både-och, d v s homosexualitet är onaturligt, och något man kan välja bort även om man inte är övertygad i frågan om naturligt-onaturligt.

2010-06-19 @ 09:45:33
Postat av: SAQER

Omständigt och väldigt luddigt framställd kristet patriarkisk homofobi.

Hur kan man tro att en människa - kalla henne djur eller inte - väljer viljemässigt vad hon blir attraherad av? Kan du?

Ursäkta om jag låter kraxig, fick lite gammaltestamentligt damm i halsen här.

2010-07-09 @ 13:51:13
Postat av: Bloggaren själv

Jag skrev inte att man med viljan kan välja vad man attraheras av, men att man med Guds hjälp och god vilja kan välja vad man GÖR. Som gift sedan tio år tillbaka vet jag att man t ex kan känna sig attraherad av en annan man än sin make, men att man för den sakens skull inte behöver hoppa i säng med honom, eller ens tänka tanken, eftersom det är helt otänkbart att bryta sina äktenskapslöften. Vi är biologiska varelser som reagerar kroppsligt på feromoner och annat, men vi behöver inte låta oss styras av vare sig dem eller våra känslor. Ändå gör vi ofta, likt Paulus, det onda vi inte vill, men istället för att ge upp och så att säga anpassa vår vilja till vad vi tror oss om att klara av i vår svaghet för att hålla illusionen om vår frihet vid liv, kan vi förtrösta på att Jesus förlåter och återupprättar, så att vi utan att ge upp kan fortsätta att både vilja och förhoppningsvis också göra det Gud vill, vilket är betydligt mer än vi klarar i egen kraft och det sant fria. Det är inte människovärdigt att likt djuren låta "kemin" styra ens liv. Luther skrev: "Man kan inte hindra fåglarna (frestelserna) att flyga över ens huvud, men man kan hindra dem från att bygga bo där." Man kan inte styra över sin attraktion, men man kan välja att inte bejaka den och ta konsekvenserna av den viljan, t ex genom att inte träffa personen i fråga på tu man hand eller på annat sätt försätta sig i situationer där man riskerar att göra det man inte vill.

2010-07-12 @ 22:21:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0