Nådens ordning - en julbetraktelse

Jag har åkt till Älvsbyn för sista gången, åtminstone för den här kursens räkning. Jag var hemma i helgen och försökte förbereda julen lite vilket fick lite draghjälp av att min mamma var på besök. Jag konstaterade spontant att i hemmet rådde "Nådens ordning". Vi hade pratat om den förra veckan och jag såg en solklar parallell. Fritt fabulerat och med vissa korn av sanning kan man förklara denna ordning såhär:

Det var en gång en mamma som behövde resa bort en tid. Hon samlade sina barn och förmanade dem: Pappa kommer inte hinna allting som jag har gjort också utan ni ska få ett viktigt uppdrag: Tvätta, städa och diska lite varje dag så att det är ordning och reda när jag kommer hem och så att allting fungerar nu när jag är borta. Jag kommer snart tillbaka och då vill jag att det ska vara fint. Barnen tänkte: Vi ska minsann inte göra mamma besviken nu när hon litar på oss, utan det ska vara finare när hon kommer tillbaka än när hon åkte och så satte de igång. Men hur de än bar sig åt så var det ett berg av disk när de tvättat och ett berg av tvätt när de diskat. Då blev besvikna och började skylla på varandra: Om inte du kissade på dig så ofta så skulle det bli mindre tvätt, sa den första. Jag tänker inte tvätta din tvätt längre. Den andra svarade: Ska du säga, du plockar aldrig upp skräpet när du har pysslat efter dig! Den tredje sa: Om ni bara hade sköljt av tallrikarna och satt in dem i diskmaskinen efter er när ni ätit skulle vi ha hunnit allt. De slutade alla att göra någonting i ren protest. Efter några dagar hade de inga rena kläder när de skulle till skolan och när de skulle äta frukost hade de inga tallrikar att äta på. Då ångrade de sig och tänkte var och en: Det var inte bara de andras fel, jag har ju inte lyckats diska ens min egen tallrik. Vad ska mamma säga, jag måste be henne om förlåtelse. De ringde till mamma och grät och sa att det inte klarade sig utan henne och bad om förlåtelse för att de gjorde henne besviken och bad henne komma hem igen. Mamman svarade: Inget ni gör kan få mig att sluta älska er. Jag visste att det var ett svårt uppdrag ni fick, det var för er egen skull som jag förmanade er, för att ni skulle hålla er rena och ha något att äta på tills jag kom hem. Var inte oroliga. Jag ska ställa allt tillrätta när jag kommer tillbaka. När barnen insåg att deras mamma tyckte om dem iallafall blev de jätteglada och fulla av kärlek och de började fundera på hur de skulle kunna bli mer lika henne. De drog sig till minnes hur hon brukade göra. De ville visa sin tacksamhet för allt hon gjort för dem. Om mamma plockade upp efter mig, tänkte sonen, så kan jag plocka upp efter mina systrar, då är jag lik henne. Och systrarna tänkte: Mamma brukade ju tvätta inte bara sina kläder utan även mina, då ska vi tvätta brorsans kläder så gör vi som hon gjorde. Men de kände ingen prestationsångest längre, eftersom de visste att de var älskade fast de inte lyckades göra allt perfekt. På detta sätt vändes hemmet åter på rätt köl, även om det inte var lika bra städat som de visste att mamma ville ha det. Med tiden och övningen gick det bättre och bättre. När mamman kom tillbaka ställde hon allt tillrätta och kramade sina barn länge.

Vad gör då en mamma som snart ska komma hem "och ställa allt tillrätta". Det är lätt att kraven blir omänskliga. Men den mamma som är jag är också ett barn: Guds barn. Jag har försökt att prestera mig till att bli perfekt men insett att det är vad Jesus gjorde för mig som gör mig salig, Guds nåd allena. Då kan jag lägga fram mina tillkortakommanden för honom, jag är ingen perfekt mamma och jag hinner inte hur mycket som helst före Jul, jag förmår inte allt det goda jag vill. Därför kan jag göra mitt yttersta i julstädningen, av kärlek till honom som skall komma åter, i vissheten om nåden att när det begav sig så höll han tillgodo med ett stall.

Kommentarer
Postat av: Jennelie

Verkligen talande!

Får jag länka till din blogg?

2009-12-16 @ 22:16:33
URL: http://jennelie.blogg.se/
Postat av: "Syster"/Annette Öberg

Du är verkligen duktig att skriva - där finns inga tillkortakommanden. Var rädd om den gåvan.

2010-01-11 @ 20:25:05
Postat av: Bloggaren:

Länka gärna till min blogg, jag blir bara glad om fler läser!

2010-01-16 @ 22:09:17
URL: http://gunvorvennberg.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0