Ett kall Dag!

Vän av ordning tänker nu: Det heter väl "en kall dag!" Men nu var det inte det regniga och ganska svala vädret det skulle handla om utan att Dag Sandahl har sagt sig vara beredd att pröva kvinnors kallelse att bli präster och (om han blir biskop) även viga kvinnor till präster (om han finner dem vara kallade). Dessutom kommer det ju också att handla om Dags ev kallelse att bli biskop i Växsjö stift. För tänk om det är så att det är meningen att den som på Svenska Kyrkans bönewebb häromåret hade bett "Låt Dag Sandahl bli biskop innan det är försent" (för vem/vilka framgick inte) ska få bönesvar, åtminstone om Guds vilja får råda? Jag log likt Sara då hon fick höra att hon skulle bli havande när jag läste den bönen - men kunde hon få barn så kan väl också detta ske, undrens tid är ej förbi! Det var min första tanke när jag läste nyheten i dag om Dag i Dagen http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=221402  För om Dag Sandahl, som inte precis har gjort sig känd för att kompromissa med sin övertygelse, kan ta detta steg då har det redan skett ett under så stort att själva biskopsvalets utgång ter sig som en lätt match i jämförelse...

Det Dag säger om att pröva kallelser även om han inte har ändrat uppfattning principiellt är väldigt intressant. När jag hör det associerar jag till Israels folk och deras tjat på Gud om att få en kung. Trots mängder av skäl mot det hela ger Gud efter/besvarar deras böner till slut och kallar Saul, och de får sin kung och med honom de problem Gud varnade dem för. En viktig fråga att ställa sig för alla sk kvinnoprästmotståndare i vår tid är väl om beslutet att viga kvinnor till präster, oavsett om det var enligt Guds vilja eller ej, innebär att Gud nu kallar kvinnor att bli präster? Är det så att man kan dra en parallell mellan dessa gudsfolk (som kanske inte vet sitt bästa), men som Gud bönhör iallafall, eller fortsätter Gud att kalla bara män som om ingenting hade hänt? Ytterligare en fråga uppkommer om vad som händer om kyrkan INTE prövar kallelser ordentligt: Har Gud gett kyrkan fullmakt att utse präster/biskopar oavsett om hon förmår att lyssna till Guds röst när hon väljer? Utrustar han alla dem som är beredda att ta emot hans gåvor för den tjänst de valts till? Vad händer när kyrkan inte lyssnar på Gud men den som utses tar sin inte helt lämpliga uppgift på allvar och ställer sig till Guds förfogande i lydnad? Används den personen fullt ut av Gud där den står trots att den var ämnad till något annat? Jag kan känna en väldig samhörighet med Dag inför biskopsvalet. Jag ska nämligen om allt går som planerat snart på antagningskonferens och få min kallelse prövad av Luleå Stift, så vi är på sätt och vis i samma båt...Jag är full av tillförsikt. Jag vet nu att jag egentligen inte duger till att vara präst, men att Gud kan använda mig i min svaghet om jag dagligen ger honom allt jag är och har fått av honom. Om Sv Kyrkan vill att jag ska vigas till präst eller ej är inte mitt beslut - och det förändrar inte mín vilja till överlåtelse eller min kallelse att bruka de gåvor jag har fått i tjänst för Guds rike på ett eller annat sätt. Precis som i slåttern så är en höggravid/nyförlöst kvinna eller en tvååring som arbetar så gott de kan bättre än aldrig så många starka karlar som inte är där i skördearbetet.

"När han såg människorna fylldes han av medlidande med dem, för de var illa medfarna och hjälplösa, som får utan herde, och han sade till sina lärjungar: Skörden är stor och arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd" (Matt 9:37)

Beslutet i ämbetsfrågan rev upp stora sår i vår kyrka och var på det sättet olyckligt, oavsett vad man anser om det i sak. Men frågan är vad Gud gör av det? Gång på gång skapar Gud nytt där ondska och synd förstört och brutit ner. Jesus försonar och upprättar där det är som mörkast, mitt i svaghetens och nederlagets stund. Gud kan vända och använda även det onda till något gott, hur skulle han annars kunna använda oss syndare överhuvudtaget till tjänst för sitt rike? Därför kan kvinnor idag mycket väl ha en genuin prästkallelse även om beslutet då skulle ha varit annorlunda, ja t o m om Dag har principiellt rätt. Berit Simonsson sa nyligen att vi kristna i Sverige måste vänja oss vid att ha rätt utan att få rätt, som Jesus på korset. Hur det är med den saken Dag får vi kanske veta en vacker dag.

RSS 2.0