Rasbiologin lever

Så här på internationella kvinnodagen finns det anledning att ta upp en aktuell fråga, nämligen den om surrogatmödraskap. Visst förstår jag som fembarnsmor att människor kan längta efter barn att ta hand om och uppfostra. Att en kvinna föder barn som sedan en annan familj adopterar har ju alltid förekommit och denna lösning kan i många fall vara ett bra sätt att ge ett barn som de biologiska föräldrarna av olika skäl inte kan eller vill ta hand om ett bra liv. Men surrogatmödraskap handlar om något annat. Det handlar inte om att vilja ha ett barn i största allmänhet utan om att vilja ha ett barn med just rätt gener - ett biologiskt barn. Medan man i sjukhusets ena del strävar efter att de rätta generna ska kunna förökas genom kostsamma provrörsbefruktningar och snart kanske surrogatmödrar som är beredda att bära ett barn för att sedan skiljas från det efter födseln, så aborteras ett barn varje kvart för att ingen vill ha det.
 
På 30-talet steriliserades unga kvinnor som blivit gravida utanför äktenskapet för att man felaktigt trodde att sociala problem och fattigdom nedärvdes genetiskt och därför kunde regleras genom att bara rätt personer fick bli föräldrar. I Hitlertyskland vårdades ariska mönstermödrar minitiöst under sina graviditeter med barn till ariska mönstermän medan miljoner judar gasades ihjäl varav många barn. Har vi verkligen gjort upp med detta rasbiologiska arv eller har vi bara individualiserat det? Var det viktiga ett barn att ta hand om såsom det görs gällande i debatten finns det enklare sätt än användandet av surrogatmödrar för att lösa barnlösas problem. Erbjud istället dem som vill göra abort att få kontakt med par som önskar barn redan tidigt under graviditeten så att de mot viss ekonomisk ersättning kan välja att föda fram sina barn och adoptera bort dem istället. Kan surrogatmammorna tydligen göra det utan att förlora rätten till sina kroppar eller bli ledsna och ångra sig så kan väl kvinnor som blivit gravida utan provrör också göra det. Till fördelarna utifrån de argument som förekommit i debatten hör den breda acceptans som homosexuella har i vårt land - problemet att inte få adoptera som homosexuellt par vore inte ett så stort problem här som vid internationell adoption.
 
Men så var det det där med genetiken. Om surrogatmödraskapet i själva verket ska användas för att barnet ska få önskad genuppsättning för att bekräfta föräldrarna genom sin likhet med dem, ja då sker detta samtidigt som tusentals andra foster dödas. Det ena embryot ses som sina föräldrars barn omhändertaget och skyddat i en annan kvinnas livmoder medan det andra ses som ett icke önskat livmoderinnehåll som ska avlägsnas och inte är värt att få födas, enbart p g a fel genuppsättning. Innan samhället kastar sig in i ett användande av altruistiskt surrogatmödraskap borde det åtminstone underlätta inhemska adoptioner i motsvarande mån och därtill kräva av hugade föräldrar in spe att de först försökte få adoptera enligt ovan. Först när det inte finns ett enda föräldralöst barn eller ett enda foster som aborteras för att mamman finner det omöjligt att mäkta med att ta hand om det efter födseln - inte förrän då kan det finnas något verkligt behov av surrogatmödraskap. Tills dess är fenomenet bara ett exempel på att rasbiologin lever.
 
I jordbruket är embryotransfer en realitet sedan länge. Mediokra kor kan föda superpresterande kvigkalvar (de sorteras givetvis efter kön), inte nödvändigtvis av samma ras som de själva. Denna metod är dock förbjuden i ekologisk djurhållning enligt KRAV, av djuretiska skäl, liksom insemination med könssorterad sperma. Nu vill statens medicinska råd göra metoden tillåten på människor. Vad säger man? Kanske borde KRAV ha någon representant i Smer för att se till att människorna inte bryter mot ekologiska grundprinciper och behandlar varandra sämre än djur?

Kommentarer
Postat av: Piedra

Mycket bra skrivet!

2013-03-09 @ 09:45:55
URL: http://enplatsilivet.blogspot.se
Postat av: Andreas

Men du själv har ju fött 5 stycken och valt att inte adoptera enbart för att du vill att dina barn ska ha "rätta gener"?
Är inte ditt val att skapa nya biologiska barn istället för att adoptera ett föräldralöst barn minst lika egoistiskt och rasbiologiskt?

Svar: Ditt resonemang förutsätter att allt barnafödande går att planera och att vi kan "skapa barn" efter eget gottfinnande, vilket visar att du köpt idén om den "plastiska sexualiteten" en idé som ligger till grund för den utveckling inom området kön som frikopplar barnafödandet helt från sexualiteten. (Läs mer i min uppsats, länk i tidigare inlägg) Visionen om en sexualitet frikopplad från barnafödande är stark i Sverige och idén om att barn är något man skapar eller låter bli att skapa kan säkert bidra till de höga aborttalen. För trots tillgång på moderna preventivmedel ser vi med facit i handen att det sällan blir exakt som man har tänkt sig - annars skulle varken behovet av adoptioner eller barn som behövde adopteras bort finnas, eller hur? Gud skapar barn när förutsättningarna finns eftersom han vill ge oss liv i överflöd. Jag känner somliga som har fått samtliga sina barn trots att de hela tiden använt (olika) preventivmedel och du förespråkar väl knappast abort, för att istället adoptera eller? Visst väljer man hur man hanterar sin sexualitet (om man klarar av det förstås...), men t o m Paulus som annars talar sig varm för celibatet anser att gifta inte bör praktisera avhållsamhet annat än för kortare perioder för att undvika synd. Så svaret på din fråga är inte att jag har "valt" att föda barn istället för att adoptera utan att Gud har välsignat vårt äktenskap så rikligt och gjort oss så fruktsamma att tanken på adoption aldrig har föresvävat oss! Hade det inte varit så hade vi kanske funderat på adoption om förutsättningarna varit de rätta. Jag kan försäkra dig att jag också hade älskat mina barn lika mycket även om de inte haft mina gener - så där har du ytterligare ett argument mot surrogatmödraskap: Även den som föder barnet måste ju ägna sig åt rasbiologi - hur är annars den kvinna funtad som lämnar ifrån sig det barn som hon har burit och fött, om hon har den minsta möjlighet att ta hand om det själv? Det är både onaturligt och omänskligt att mor och barn skiljs åt (innan det är dags att flytta hemifrån). Ibland är omständigheterna omänskliga och tvingar fram det onaturliga beslutet att adoptera bort barnet, men när det gäller surrogatmödraskap gör man världen mer omänsklig medvetet (att barn föds utan att föräldrarna kan ta hand om dem är däremot sällan avsiktligt). När mänskligheten tidigare har tagit beslut på rasbiologisk grund har omänskligheten nått oanade nivåer. Därför borde varningsklockorna ringa nu tycker jag!
brattforsbonhus.blogg.se

2013-04-08 @ 09:05:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0