Om knölarna får bestämma

Politik är att vilja lär Olof Palme ha sagt. Men jag skulle vilja lägga till en rad: Politik är att vilja - men inte kunna. För hur kommer det sig egentligen att jag ena dagen läser att politikerna varit överens om att gynna de små jordbrukarna i den nya jordbruksreformen inom EU, för att sedan nästa dag tvingas konstatera att ett beslut - återigen - satt krokben för små odlare. Denna gång är det potatisknölarna som är i blickfånget. EU vill ha alla potatisodlare som säljer potatis utanför den egna gården registrerade och naturligtvis ska denna registrering bäras av odlarna själva genom en avgift för alla som tvingas registrera sig. I utbyte mot registreringen får odlaren ett nummer som alla som ska köpa och sälja måste ha och skriva på påsarna - annars blir det påföljder. Jag vet inte varför jag associerar till Upp 13:16-17 här:  "Och det [odjuret] får alla, höga och låga, rika och fattiga, fria och slavar, att märkas på högra handen eller på pannan, så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket, som är odjurets namn eller talet för namnet."
 
Följderna för småodlarna (under 0,5 ha) är iallafall lätta att räkna ut. Jag som har sålt en del från gården och en del på någon julmarknad eller vid dörren får välja mellan att betala en stor del av intäkterna i avgift eller sluta med försäljningen utanför gårdsplanen. Och detta just som vi står i begrepp att köpa en skåpbil för att kunna leverera yoghurt hit och dit och därmed utan mycket extra besvär skulle kunna sälja lite potatis på samma gång. Av detta blir det nu ingenting av för den laglydige. Allt för att handeln över gränserna riskerar att sprida svåra skadegörare. En del av avgifterna ska också användas till bekämpningen av sådana. Men som en bieffekt av denna bekämpning av skadegörare, så råkade man alltså döda några av de lokala initiativ som syftade till att bedriva en småskalig lokal livsmedelsförsörjning - vilket enligt allt förnuft torde vara det bästa sättet att undvika själva roten till problemet, nämligen att våra jordbruksvaror levande fraktas kors och tvärs. Potatisarna själva skulle aldrig vara så dumma, de trivs där de är och springer inte så långt och politikerna säger sig vilja gynna småskalig produktion. Så om du nästa gång det anordnas "bondens egen marknad" på din ort saknar vår mest älskade knöl där, då vet du varför. Knölarna har inte fått bestämma - det gjorde odjuret.

Kommentarer
Postat av: Andreas Holmberg

Nej men... nej, det gynnar ju sannerligen inte småskaligheten. Skulle det inte räcka med att dom som säljer knölar utomlands fick registrera sej? Eller den som säljer utanför den egna länstyrelsens domäner? "Utanför gården" - det var ju en väldigt snäv gränsdragning. I andra änden av Brattfors? Var god registrera dej!

2013-07-15 @ 04:42:55
URL: http://andraget.blogspot.com
Postat av: Tobbe

Du får inbjuda till kombinerat OAS-möte (med kvällsmässa!)och Frimodig kyrka-informationsmöte på den egna gårdsplanen och sälja potatisar samtidigt!

Svar: Eftersom vi äger Brattfors bönhus med det uttalade syftet att vid sidan av t ex Oas-möten eller mässor, kunna nyttja källaren som lager inom företaget, så kanske försäljning där med lite god vilja kan anses vara gårdsförsäljning, eller i a f hamna i en gråzon - så vem vet - din idé kanske går att sätta i verket någon gång ;-)
brattforsbonhus.blogg.se

2013-07-27 @ 10:16:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0