Gott nytt år galaxen!

Det har varit lite skralt med bloggandet på sistone, men jag har gjort desto mer IRL. Vi har haft grötfest i Brattfors bönhus, sex kor har kalvat och däremellan (tack och lov att det inte sammanföll) har vi firat jul och nyår med släkten. På annandag jul kanske jag la sista handen vid min magisteruppsats - vi får se vad handledaren tycker. Därutöver har vi på klämdagarna interagerat med byggnadsarbetarna som håller på med det något försenade inredandet av ett nytt mjölkningsstall för sex kor åt gången, som när det är klart också ska följas av iordningställandet av ett litet gårdsmejeri. Allt ska vara klart och i drift i god tid före nästa nyår så nu börjar det dra ihop sig på allvar. Allt tyder alltså på att 2013 blir ett spännande år om Herren dröjer och vi får leva och ha hälsan. Annars blir det väl förvisso också omvälvande.
 
Nu till min rubrik som är lite lågsökt. Så här års är det lätt att av olika anledningar fästa särskild uppmärksamhet på vår galax och stjärnhimlen överlag. För det första syns ju stjärnorna, åtminstone vid klart väder som det var i natt. På högsommaren här uppe är det ju bara stjärnan solen som syns, alla andra förbleknar. För det andra är det ju snart trettondag jul då vi uppmärksammar det astronomiska fenomen som ledde de vise männen till Jesusbarnet, Betlehemsstjärnan. För det tredje så har ju vår galax på svenska namnet Vintergatan, så man behöver ju bara fara längs vägarna för att börja tänka på den så här års. Därtill finns det en faktor till just nu som får mig att tänka på vår galax, nämligen dess engelska namn "Milky way". Här är det nämligen mjölk, mjölk och åter mjölk nu efter kalvarnas ankomst. En period bodde jag på en gata som hette Vintergatan. Då tänkte jag ofta på att jag ju alltid bott just där - i galaxen alltså. Men sedan jag flyttade så är det sällan jag bestämmer min hemvist ens till galaxen Vintergatan.
 
Vårt sanna hemland är himlen. Men det universum vi lever i, inklusive stjärnhimlen, tillhör den underbara men också fallna skapelse som kommer att ta slut en dag. Därför borde inte våra ökande kunskaper om universum behöva rubba vår förvissning om att vi en gång inte bara ska bo i Vintergatan, utan i den nya och eviga himlen. "Se jag gör allting nytt" är löftet. Och det förebådas av att världens vise, ledda av stjärnan, böjer knä för ett litet barn som ändå, trots sin ringa ålder, fanns före all tid. Denna inkarnation, där Gud blir människa och evigheten tar sin boning i tiden är ännu svårare att förstå än universums väldighet, också för oss. Människan är sig lik genom historien. Vetgirig men begränsad och gjord av mull. Och om Gud gäller orden än idag: Himlarna och himlarnas himmel rymmer honom inte. Må vi betänka det och göra som de visa under det nya året: Tillbe Herren Jesus!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Andreas Holmberg

Amen, magistern! (In spe). Mycket välskriven nyårs- och trettondagskrönika ur det i juletider (och även annars) oslagbara lantisperspektivet. Tack!

2013-01-05 @ 21:36:41
URL: http://missionspsalmboken.blogspot.com
Postat av: Andreas Holmberg

Och Gott Nytt År, förstås!

2013-01-05 @ 21:37:05
URL: http://missionspsalmboken.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0