Centerextremisternas poly-tiska huvudvärk

Rubriken är inspirerad av centerpartiets idé om månggifte och Gösta Ekmans sketch om centerextremismen som är extremt i mitten. Nuförtiden verkar centerextremisterna vara extremt i mitten av centerpartiet och ha motsvarande makt och inflytande. De som förutspådde att homoäktenskapen skulle följas av polyäktenskapen kanske inte var så galet ute. Frågan är bara om ungdomarna i centerungdomen har tänkt igenom de konsekvenser förslaget om att tillåta månggifte och därtill ta bort arvsrätten för bröstarvingar skulle få i praktiken, t ex för de svenska bönderna? Annie Lööf menar att det är en perifier fråga som berör några få och tänker rimligtvis på de grupper som skulle vilja praktisera månggifte idag, t ex invandrargrupper från länder där månggifte är tillåtet och polyamorösa. Detta visar att förslagsställarna inte alls har tänkt. Jag är emot månggifte främst av sexualmoraliska-religiösa skäl, men dessa argument är förmodligen inte så starka för befolkningen som helhet. Just därför finns det ingen anledning att tro att en legalisering av månggifte endast skulle beröra en liten del av befolkningen. I själva verket skulle det beröra alla i Sverige som har ingått eller funderar på att ingå äktenskap eller som har föräldrar som har ingått eller kommer ingå äktenskap med någon under deras livstid. Varför?
 
Ändrar man äktenskapsbegreppet så att det blir antalsneutralt innebär det att ALLA äktenskap i Sverige blir antalsneutrala. D v s alla som är gifta övergår till att vara första hustru/make. När som helst finns risken att ens respektive vill utvidga ens äktenskap till att gälla fler personer, trots att man har lovat varandra ömsesidig trohet och slagit ihop egendomar, betalat varandras räkningar etc. Tidigare har man ju kunnat känna sig säker på att vid dödsfall ärver man och vid skilsmässa får man hälften som gift. Helt plötsligt skulle en sådan lagförändring innebära att den ekonomiska och juridiska tryggheten i äktenskapet slås sönder. Redan idag skiljer sig ca 50% av dem som gifter sig. Men vid alla skilsmässor delas boet, om äktenskapsförord inte skrivits, i två lika stora delar.
 
Låt mig först ta den svenske bonden som exempel, en av centerpartiet omhuldad grupp i samhället. Bonden Gunnar har ärvt en gård av sina föräldrar (sjätte generationen). Han gifter sig med Stina och de får tre barn tillsammans innan han träffar Berta på centerstämman och blir upp över öronen förälskad. Eftersom han inte har råd att skilja sig utan att sälja gården som till hälften skulle tillfalla Stina (han har inte råd att köpa ut henne) föreslår han att Berta ska få bli hans andra hustru. Stina är först mycket negativ men eftersom barnen är ganska små och hon är mån om att de någon gång ska få träffa pappa (som aldrig är ledig) så försöker hon göra det bästa av den uppkomna situationen. Berta flyttar således in i den andra flygeln och hon och Gunnar får tre barn tillsammans. Stina har hela tiden haft ett arbete vid sidan av och varit den som tjänar mest, pengar som mestadels använts för att investera i gården och köpa ny bil mm. Berta är precis som många unga arbetslös och eftersom hon fått tre barn i rask takt har hon inte heller tid att arbeta och får mycket låg föräldrapenning. Eftersom de som ingått äktenskap är ömsesidigt försörjningsskyldiga uppkommer nu den situationen att Stina i praktiken måste försörja sin makes nya hustru. Till slut blir det så mycket bråk att Stina inte orkar längre. Hon ställer ultimatum på Gunnar att han måste välja mellan dem. Gunnar är beroende av Stinas inkomst men han vill inte heller överge sin nya hustru som är gravid med deras fjärde barn. Skilsmässa betyder fortfarande att gården måste säljas och Gunnar gå ut i arbetslöshet (han är nu 57 år och har bara gått grundskolan) med 7 barn och en fru utan arbete att försörja. Gunnar ser ingen annan utväg än att ta sitt liv. Gunnar ägde ensam hela gården som sedan hans fru Stina har hållit under armarna och ökat värdet på med sin inkomst. Med sin första fru Stina har Gunnar tre barn som nu är myndiga och med sin fru Berta har Gunnar fyra små barn. Hur ska arvet efter Gunnar delas? Vem ska få bo kvar?
 
Tas rätten för bröstarvingar att ärva bort ska Stina och Berta dela lika på arvet. Eftersom Stina är ekonomiskt starkare köper hon kanske ut Berta. Berta får flytta med sina minderåriga barn, eftersom hon inte kan köpa ut Stina. Behålls rätten för bröstarvingar att ärva ärver Stina mindre med fri förfoganderätt än Berta eftersom hon hade färre barn med Gunnar. Ingetdera ger den trygghet som ett monogamt äktenskap skulle ge änkan, som ärver allt med fri förfoganderätt och kan bo kvar med sina barn. Hade Gunnar skiljt sig och sedan gift sig med Berta hade hon och barnen kunnat bo kvar i deras nya bostad, köpt för halva gårdens värde. Stina hade fått motsvarande halva värdet för den gård hon investerat så mycket pengar i och därtill sluppit försörja sin makes nya hustru under många år. Därtill hade Gunnar inte behövt ta livet av sig eftersom han inte tagit på sig mer ansvar åt gången än han klarat av. Han hade vetat förutsättningarna redan innan han skaffade barn med Berta - nämligen att de skulle behöva försörja dem på eget arbete utan att ha ett jordbruk - eftersom det redan sålts. Gunnar var yngre då och hans möjligheter att få arbete var bättre..
 
Det andra exemplet är Mustafa som kommer till Sverige med sina 4 hustrur. Väl här får 3 av hustrurna arbete, två som städare och en som politiskt sakkunnig hos Annie Lööf medan den fjärde och Mustafa själv är arbetslösa. Den arbetslösa hustrun har 5 barn och de två städerskorna har tre barn var medan den som är politiskt sakkunnig med en inkomst som överstiger de andras samlade inkomster inte har några barn. Vem ska betala nya skidor till Mustafas 11 barn? Har någon i famlijen rätt till försörjningsstöd eller förväntas den politiskt sakkunniga 1. Ha samma levnadsstandard som Mustafa och de tre andra hustrurna (som HAN förväntas ha samma levnadsstandard som eftersom han är ömsesidigt försörjningsskyldig med dem)  2. Försörja 11 barn fastän hon inte har några biologiska barn alls? Vem bestämmer isåfall VAD de olika barnen behöver och vilka har vårdnaden? De biologiska föräldrarna eller allihopa? Familjekonflikten förvärras förstås om Mustafas första hustru är den som tjänar pengar som i exemplet ovan. Till sist tröttnar den politiskt sakkunniga hustrun på att få gliringar om sin ofrivilliga barnlöshet och att försörja fem vuxna och 11 barn och begär skilsmässa. Vem ska försörja familjen nu? Varje par biologiska föräldrar har ju bara 1,33 låg inkomst att leva på, till skillnad från ett monogamt äktenskap som har 2,0 familjeförsörjare.
 
Så en rad frågor inställer sig. Nåja, det är centerextremisternas poly-tiska huvudvärk!

Kommentarer
Postat av: Andreas Holmberg

Fantastiskt kreativt skrivet, Gunvor! Mitt i prick! Och samtidigt - varför är även många liberaler negativa till polygami, när man lanserat principen att alla vuxna måste få gifta sej med vilka de vill, så länge det är någorlunda kärleksfullt och frivilligt? Påstår man att polygama förhållanden nödvändigtvis måste vara ojämställda eftersom de varit det historiskt, använder man ju samma fördomsfulla argument som använts mot förhållanden mellan två av samma kön (som regel mycket ojämställda under antiken). Men mononormativ kan man tydligen vara utan att stämplas som kränkare annat än av de - än så länge - fåtaliga polyamorösa.

Fast någon har ju i o f s träffande kallat dagens svenska samlivssituation för "successiv polygami."

Svar: I kulturer där polygami varit en vanlig samlevnadsform har möjligheten för män att ha flera fruar varit knuten till hans möjlighet att försörja dem. Man har haft en tydlig manlig-familjeförsörjarnorm som har satt ekonomiska gränser för de flesta. Mina exempel syftade till att problematisera ett införande av polygami i Sverige där vi har ett ömsesidigt försörjningsansvar inom äktenskapet och en ömsesidig arvsrätt. Risken är stor att de till äktenskapet knutna skyldigheterna och rättigheterna måste ges upp om det ska fungera praktiskt och då innebär egentligen införandet av polygami ett avvecklande av äktenskapets innehåll, till förmån för ett helindividualiserat system där alla måste skriva testamente och ingen har skyldighet att försörja någon. Detta menar jag vore förödande eftersom undersökningar visar att de makar som är ekonomiskt beroende av varandra håller ihop i större utsträckning. Det handlar nog inte bara om att det då är svårare att lämna en dålig relation utan att äktenskapet till sin natur är en överlåtelsehandling som blir väldigt halvhjärtad om den bara är känslomässig - money talks.
brattforsbonhus.blogg.se

2013-01-12 @ 00:56:50
URL: http://andraget.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0