Kyrko(k)val

Här kommer ett litet förslag till övning på tje-ljud såhär i skolstartstider (reviderad version): Kyrkan kör med könlöst kärlekskel kärran ner i kärret. Köttsliga kyrkopolitiker kilar kyligt kilar i kyrkans kärna, körsnärerna köper kistan åt "ett kött". Kär kändiskvinna kyrkvigs efter kynne med Kerstin i Kinna. Kyrkfolket kivas. Kärlekslösa kyrkomedlemmar kikar mot kiosken och känner för käk,inte kyrkoval. Kärnväljare känner kittling i kärandeställning, kämpar om kyrkmötet genom kilande till kyrkovallokal. Kyrkobesökare känner kärlek till Frimodig kyrka, som kännetecknas av kärleken till Bibelns kärna och hans kära Kyrka, dess be-kännelse och kärnverksamhet.

Det verkliga kyrkovalet

Nu är det snart kyrkoval och för mig framstår valet alltmer som ett vägval grundat på kyrkosyn, och där den grupp jag tillhör, Frimodig kyrka, står för att Svenska kyrkan ska vara tydlig med att hon är Jesu Kristi kyrka.. Jag har deltagit i diskussionsgruppen om det nya kyrkohandboksförslaget på Facebook, och ofta när man uttrycker sig i korta inlägg är det som om linjerna blir klarare (men också hårdare och mindre nyanserade). Men denna problemformulering nedan tycker jag kom väldigt nära sanningen om vad som egentligen är Svenska kyrkans val - och problem. Svenska kyrkan måste välja om hon vill vara tydlig eller otydlig med vilken Herre hon tjänar och vad det innebär att följa honom. Är hon tydlig kommer hon krympa numerärt men växa andligt. Är hon otydlig kommer hon krympa andligt men kanske inte lika mycket numerärt. En otydlig kyrka som vill vara till för alla, lockar till sist ingen, men på vägen avlönar hon en krympande klass av proffs som lever på kyrkoavgiften. Nu till mitt statement:
 
"En kyrka för proffs engagerar bara dem som får betalt för det och det räcker inte i längden. Det blir inte en riktig kyrka utan en proffessionellt målad kuliss som föreställer en riktig kyrka. Svenska kyrkan kan inte i all framtid leva på att de som inte tror inte går ur utan fortsätter betala proffs för att göra det som de inte vill göra själva, medan de som "tror och vill göra lagom mycket" anställs och de som "tror för mycket och vill göra massor" i görligaste mån förmås att gå till andra samfund så att de som inte tror kan fortsätta att inte göra det (och betala sin medlemsavgift med gott samvete)."

RSS 2.0