O M faller och S med honom!

Hanteringen av fallet Omar Mustafa inom Socialdemokraterna är mycket intressant från min horisont. År 2003-2008 var jag aktiv medlem i partiet. Under denna period skedde mycket i mitt andliga liv och jag gick från att vara en tämligen ljum kristen till att börja ta min tro på allt större allvar, eftersom Gud verkade i mitt liv på ett tydligt sätt. Det var då problemen började. Jag började genom den Helige Andes hjälp se saker som jag inte bara kunde tiga med. Reaktionen kan sammanfattas med "majoriteten har alltid rätt, alltså kan det du säger inte vara sant". Mitt förnyade engagemang i Svenska kyrkan tillsammans med min väl underbyggda inside-insikt som sa mig att socialdemokraternas kyrkopolitiska program inte var tänkt att främja evangelisation och mission utan Partiets intressen, tog mig till Frimodig kyrka, och hotet om uteslutning var ett faktum.
 
Vad har nu detta med Omar Mustafa att göra? Jo, min erfarenhet är den att Socialdemokraterna inte kan hantera att människor tar sin tro på allvar. För det i grunden sekulära partiet är religion ett tillval i livet som man ägnar sin fritid åt, typ golf eller innebandy. Socialdemokratin har talande nog en oskriven policy som innebär att i frågor som rör ens religion eller nykterhetsfrågor är ledamöterna fria att rösta efter eget samvete, annars gäller partipiskan (eller att "ledamoten i förtroende valts att representera en majoritet i partiet"). Men i praktiken är de frågor som definieras som religiösa väldigt få, trots att de flesta religioner har ett mycket mer heltäckande värderingssystem än vad någon ideologi har. I själva verket är socialdemokraternas ideologi till stor del ett lån av kristendomen, därav att många kristna kan sympatisera med de grundläggande värderingarna i partiet. Men tack vare muslimen Omar Mustafa har socialdemokratin avslöjat något viktigt om sig själv: De kristna idéerna har sekulariserats i den socialdemokratiska ideologin, d v s frikopplats från att Gud finns. Därför blir var och en som lever som om det fanns en Gud och dessutom är villig att lyda honom ett hot. Och just detta får förödande konsekvenser i ett samhälle där inte längre den lutherska enhetskyrkan existerar.
 
Socialdemokratin fungerade väl i ett samhälle där Svenska kyrkan lärde befolkningen luthersk pliktmoral; att arbeta hårt, göra rätt för sig, inte sko sig på bidragssystem (brott mot budet att inte stjäla), sköta sitt ämbete oklanderligt osv. Genom sin kyrkopolitiska linje som syftat till att göra Svenska kyrkan till ett lydigt instrument för den egna politiken har partiet självt eroderat grunden som folkhemmet byggdes på. Nu finns det bara lösan sand kvar att försöka bygga upp det raserade folkhemmet på, och alla som läst Bergspredikan förstår att ett sådant hus är dömt att rasa när stormen kommer nästa gång.
 
Utan Gud så finns det heller ingen Sanning. När Jesus säger "Jag är Vägen, Sanningen och Livet" så är det ingen aforism. Jesus är vägen till Gud, Jesus uppenbarar sanningen i sin person och Jesus är livet, det eviga livet. Om inte Guds uppenbarelse tillåts påverka vad som betaktas som sanning, så finns det ingen Sanning. Då har "majoriteten alltid rätt". Men om vi läser i Bergspredikan vad Jesus talar om innan han berättar liknelsen om huset på berggrund eller huset på sand så tar han upp att vägen som leder till livet är smal, och det är få som finner den, d v s raka motsatsen till "majoriteten har rätt". Han tar också upp att trädet känns igen på sin frukt och att inte alla som säger Herre, Herre ska komma in i himmelriket utan bara de som gör hans himmelske faders vilja. Det är de som hör hans ord och handlar efter dem som bygger på stadig grund.
 
Min kandidatuppsats hade just "På stadig grund?" som huvudtitel. En viktig tankeställare för mig i det arbetet var skillnaden mellan folkbildningstanken och kyrkans sanningsanspråk i evangeliet som grund för pedagogiken. Svenska kyrkans pedagogiska riktlinjer hade en tydlig folkbildningspedagogisk profil samtidigt som de i sin självförståelse sade sig vara för mission, något som jag menade inte riktigt gick ihop. Vill man spetsa till det handlar skillnaden nämligen om just huruvida "sanningen", eller kunskapen, är något vi diskuterar oss fram till och där var och en har var sin likvärdig från början, eller om någon har tillgång till den och därmed kan lära ut den, förmedla den, eller om man så vill, missionera. Behöver jag säga att socialdemokratin och folkbildningen har täta band?
 
Vad får då detta för konsekvenser? Socialdemokratin som är ett barn av moderniteten och som faktiskt vidhöll att det fanns en objektiv sanning, försöker förtvivlat att följa med sin tid och bli postmodern. Resultatet blir att den egna ideologin som tidigare har behandlats som sanningen med stort S, måttstocken för det politiska arbetet, får ge vika för en majoritetsdiktatur, "majoriteten har alltid rätt". Resultatet är naturligtvis både kunskapsföraktande, religionsförföljande och intolerant. I det verkliga livet - även inom folkbildningspedagogiken - handlar ju all kunskapsinhämtning om att lära av dem som vet mer - d v s fåtalet. Vi kan veta mer om olika saker och lära varandra, men en minoritet som förstått kan inte avfärdas på grund av att den är en minoritet! Den som har erfarenhet av att ha mött Gud kan inte avfärdas bara för att inte alla har gjort det. Istället måste varje sanningsanspråk prövas mot tidigare kunskap och bedömas utifrån sin frukt. På grund av den historiska frukten är naturligtvis all nutida antisemitism förkastlig, oavsett om den framförs av ateister, kristna eller muslimer. Men det är också alla försök att utestänga en muslimsk eller kristen minoritet från politiskt inflytande. Det är som att be om att få ett islamistiskt parti i Sverige vid sidan om det kristdemokratiska som redan finns. När riksdagen på 60-talet gick emot 2 miljoner namnunderskrifter och avskaffade kristendomsundervisningen på gymnasienivå bildades KDS. Vad händer när Sveriges muslimer inser att de aldrig kommer få vara med annat än som valboskap i Socialdemokraterna så länge de inte sätter Partiet över Gud i sina liv?
 
Dagens politiska landskap har fört upp kultur- och därmed religionsfrågorna på dagordningen medan rättvisefrågorna har mist något av sin forna betydelse. Därmed torde det vara en logisk utveckling att partibildningen i framtiden i större utsträckning kommer följa religiös hemvist än klasstillhörighet. Socialdemokratin kommer - liksom allt som människor byggt på lösan sand - bli en historisk parentes. Tack Omar Mustafa för att du påminde oss om det så här lagom till kyrkovalet i höst!
 

Kommentarer
Postat av: Vanadis

Jag är kristen och min tro är mycket viktig för mig. I denna fråga handlar det inte om vilka minoriteter som helst, dock. Det är inte på grund av att han är muslim som han inte fick vara med, utan på grund av att han genom att vara ordförande i Islamiska förbundet, och i olika sammanhang, haft antisemitiska, homofientliga och könsdiskriminerande åsikter.
Tror inte att den här frågan just handlar om tro eller icke-tro. Inte för mig, som gärna vill att muslimer är mer aktiva i svensk politik. Men varför ska vi tolerera vissa muslimers homofoba, antisemitiska och könsdiskriminerande åsikter? Det gör vi ju inte - eller bör inte göra - när andra, icke- muslimer, har sådana åsikter.
Det finns demokratiska muslimer, feministiska muslimer och så vidare.


Svar: Jag är teolog och har som sådan också läst en del om Islam. Förhållandena är ganska likvärdiga med dem som råder inom kristendomen - nämligen att det finns de som tolkar Islam mer traditionellt och de som har en mer liberal inställning till de religiösa urkunderna, traditionen etc. Jag förstår också att man kan vara socialdemokrat om man i alla stycken sätter den socialdemokratiska ideologin före allt som kan tänkas vara i konflikt med denna inom de religiösa urkunderna eller traditionen inom respektive samfund. Men detta är inte vad jag menar med att ta tron på allvar - och förhållningssättet utestänger alla som anser att det är ett ohållbart sätt att vara kristen/muslim på. Bara för att liberala muslimer anser att man inte behöver följa de föreskrifter som ges i Koranen om dessa står i konflikt med t ex feminismen, innebär ju inte detta att ett sådant förhållningssätt är förenligt med Islam. Bara att dessa som individer kan förena motstridiga storheter i sin personliga livsåskådning. Många människor håller sig med sinsemellan oförenliga åsikter - som ett exempel kan nämnas socialdemokratins betoning av alla människors lika värde samtidigt som fri abort förespråkas. På samma sätt kan en muslim vara socialdemokrat så länge denna person inte blivit medveten om att de världsbilder som respektive lära utgår ifrån är oförenliga, eller om denna grundar sitt medlemsskap på engagemang i ett fåtal frågor, t ex kamp för höjt barnbidrag eller något liknande där han eller hon delar partiets ståndpunkt. Socialdemokratins oförmåga att förstå de troende och dess oförmåga att se sin egen intolerans "Varför ska vi tolerera"? i ditt inlägg ovan ger syn för sägen. Att försöka förstå kulturella skillnader i t ex synen på kön innebär inte att man måste ändra åsikt själv - bara att man för en stund måste försöka se sin medmänniska som just en sådan, placera sig själv i dennes skor och se att det kan finnas historiska, kulturella och religiösa orsaker till dessa åsikter och att vederbörande därför inte p g a sina åsikter nödvändigtvis är en större syndare än en svenskfödd socialdemokrat som oreflekterat har tagit till sig de åsikter som är mainstream i vårt samhälle. Åsikter ska bemötas sakligt, men för att göra det krävs en vilja att försöka förstå - annars blir det ett ständigt letande efter personer att stöta ut ur samhället eller förhindra att de kommer in, och detta är väl inte stort bättre om syndabockarna och de boende i ghettona är kristna eller muslimer än om de är judar? Det är lätt att göra så och mycket farligt - eftersom denna kollektiva ryggradsreflex att mobba ut de annorlunda och oliktänkande utan ifrågasättande eller vilja att förstå är det verkliga hotet mot det demokratiska samhället och dess fri- och rättigheter.
brattforsbonhus.blogg.se

2013-04-22 @ 23:04:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0