Kor är inte rasister!

Jag fick en kommentar på inlägget "Rasbiologin lever" om surrogatmödraskap som jag besvarade i kommentarsfältet. Frågeställningen är intressant: Är det inte lika mycket rasbiologi och egoism att föda biologiska barn på naturlig väg? Jag menar inte det, varken ur den ena synvinkeln eller den andra. Barns tillblivelse är en naturlig följd av utövad sexualitet, och inte så sällan bara blir de till. Även då föräldrarna eftersträvar att få dem så är det inte nödvändigtvis av egoistiska skäl eller för att de ska vara lika en själv i första hand. Det kan helt enkelt bara vara det enklaste och mest naturliga sättet att gå tillväga. Jag vill dock förtydliga att jag inte menar att de enskilda barnlängtande personer som inte har möjlighet att adoptera på vanligt sätt skulle vara styrda av just att få rätt genetik på barnet. Kanske finns viljan att ta emot vilket barn som helst men inte tillfället, och det är just tillfällena jag försöker förmera genom att ta upp frågan. Vad jag menar är att ett samhälle som avbryter en graviditet i kvarten samtidigt som stora resurser läggs ner på att andra kvinnor ska bli gravida för att sedan lämna bort barnen, måste vara styrd av en fixering vid genetik, som är närbesläktad med rasbiologin fast med den skillnaden att denna individualiserats. Går det att tolka ett sådant handlingssätt annorlunda än att vissa människor tillmäts högre värde än andra p g a sin genuppsättning?
 
Nu till den andra synvinkeln och rubriken: "Kor är inte rasister!" De kvinnor som är surrogatmödrar tvingas av samhället helt medvetet att gå emot sin naturliga instinkt att skydda och ta hand om sin avkomma. Även om de vet om detta intellektuellt innan, så vet inte deras kroppar det. Kor som blir behandlade med embryotransfer och alltså bär en kalv som inte nödvändigtvis alls är släkt med dem, precis som en surrogatmamma gör, är lika mån om sina små kalvar som om de vore deras biologiska barn. Det ÄR deras biologiska kalvar eftersom de har fött dem! Genetiken har väldigt liten betydelse jämfört med alla de hormoner och instinkter som har som syfte att se till att avkomman överlever. Genom att legalisera surrogatmödraskap beslutar samhället sig för att bejaka ett beteende som är både onaturligt, omänskligt och omoraliskt. Det är något helt annat än att barn ibland blir till oavsiktligt från människor sida, som en biprodukt av sexuella aktiviteter. Om detta skaparunder sker under för mamman mycket svåra omständigheter så kan hon bli tvungen att handla likadant, men då för att undvika något större ont, t ex att barnet dör. Modern avstår då från att följa sina instinkter i en hormoniell bemärkelse, men i en annan gör hon precis som både instinkt och moral kräver, eftersom hon sätter barnets bästa främst och säkrar dess överlevnad.
 
Surrogatmodern som utan att vara i en sådan knipa frivilligt lämnar bort det barn hon fött gör det istället eftersom hon inbillats att det inte är hennes, annars skulle hon inte kunna motivera en sådan handling moraliskt och känslomässigt om hon har den minsta lilla möjlighet att ta hand om det. Jag skriver inbillats -  för vad är egentligen en biologisk mor? Är det inte alltid kvinnan som fött barnet, oavsett vilka gener det har? Låt mig ta exemplet Jungfru Maria. Vore hon inte Jesu mor om Den Helige Ande lät Jesus ta boning i Maria som ett färdigbefruktat ägg direkt från himlen, istället för att agera sädescell och befrukta ett av Marias egna? Vi vet inte alls hur det gick till, men medan det finns de som ifrågasätter att Gud är biologisk far till Jesus, finns det vad jag vet ingen som kommit på att ifrågasätta att Maria är hans mor!
 
Vi människor har alltför lätt för att vänja oss vid det onaturliga och omänskliga, ja t o m göra dygd av det. Det var självklart för många i Hitlertyskland att de var mer värda än andra människor eftersom de var av rätt ras, eller om man så vill, hade rätt gener. För vissa var det t o m önskvärt att de som var mindre värda dödades för att lämna plats för andra mer värdefulla individer. Vi kan förfasa oss, men dödar man uppåt en tredjedel av alla foster för att ingen vill ha dem medan andra embryon omsorgsfullt implanteras i noggrannt utvalda surrogatmödrar, så att man kan producera en genetiskt designad exklusiv avkomma till blivande adoptivföräldrar, så tycker jag inte att vi ska slå oss för bröstet!
 
Altruistiskt surrogatmödraskap i Sverige framhölls av Smer som ett moraliskt bättre alternativ än internationellt sådant utfört av t ex fattiga indiskor mot betalning. Men är det verkligen så? Den fattiga indiskan gör förmodligen detta för att få pengar till mat och kläder åt sina andra barn och har troligen små möjligheter att försörja fler barn än hon redan har. Hon tror sig veta att barnet får det bättre i väst än om hon själv skulle försöka ta hand om det. Enda anledningen till att sälja sin kropp åt ett dylikt ändamål är förmodligen denna fattigdom som annars troligen hade tvingat henne att prostituera sig istället, vilket förmodligen hade lett till ytterligare graviditeter och barn att försörja själv, ytterligare fattigdom o s v i en nedåtgående spiral. Hon har i sin fattigdom legitima skäl att sälja sin kropp mot betalning för ett eller annat ändamål, och även om man naturligtvis måste beklaga att så sker, sker det för det goda syftet att rädda livet på de barn hon redan har. Surrogatmödraskapet är alltså en effekt av hennes moderliga omsorg om såväl de barn hon har som det barn hon föder, och därtill ger det henne möjligheten att undvika prostitution, vilket tidigare varit det enda sättet att kapitalisera det enda hon har - sin kropp. Även om fattigdomen i sig är omänsklig och tvingar folk att göra sådant som är såväl omänskligt, onaturligt och omoraliskt under andra omständigheter, t ex de som råder vid altruistiskt surrogatmödraskap i ett rikt land som Sverige, så blir det knappast värre än det redan är.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0