Osäker? Gör DNA-test

Heureka! Jag har det! Om du är osäker på din könsidentitet finns det ett enkelt och billigt sätt att skingra ovissheten: Gör ett DNA-test. Har du två x-kromosomer är du en kvinna och har du en x och en y-kromosom är du en man. Tack vare denna teknik som lämpligt nog blev tillgänglig ungefär samtidigt som ovissheten om vilket kön folk tillhörde spred sig i befolkningen går det att bringa fullständig klarhet i vilket kön du har, oavsett hur könsdelarna ser ut, hur du beter dig, klär dig eller är påverkad av div konshormoner. Inte heller vad du kallar dig, vad som står i ditt pass eller vad du arbetar med har någon som helst betydelse. Ditt DNA avslöjar alla förklädnader. Ergo: Det går inte att byta kön förrän vetenskapsmännen har kommit på ett sätt att byta DNA i varenda cell i hela kroppen. Därmed torde det också vara klargjort att män inte föder barn, till en viss bloggkommentators stora glädje.
 
Nu återstår bara att övertyga landstingen om hur mycket de skulle spara på att erbjuda människor med detta identitetsproblem ett DNA-test istället för operationer, hormonbehandlingar mm. Om problemet skulle kvarstå trots övertygande bevisning så borde det behandlas som ett symtom på en psykisk åkomma, ungefär som hypokondri. För när det utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet är klarlagt att en person är fysiskt frisk men denna fortsätter att ihärdigt hävda motsatsen, svarar ju inte vården med att göra personen fysiskt sjuk så att självbilden ska stämma med verkligheten. Inte heller tillmötesgår man den som påstår att den är en lila elefant. Så varför i allsin dar låter man människor "byta kön"?

O M faller och S med honom!

Hanteringen av fallet Omar Mustafa inom Socialdemokraterna är mycket intressant från min horisont. År 2003-2008 var jag aktiv medlem i partiet. Under denna period skedde mycket i mitt andliga liv och jag gick från att vara en tämligen ljum kristen till att börja ta min tro på allt större allvar, eftersom Gud verkade i mitt liv på ett tydligt sätt. Det var då problemen började. Jag började genom den Helige Andes hjälp se saker som jag inte bara kunde tiga med. Reaktionen kan sammanfattas med "majoriteten har alltid rätt, alltså kan det du säger inte vara sant". Mitt förnyade engagemang i Svenska kyrkan tillsammans med min väl underbyggda inside-insikt som sa mig att socialdemokraternas kyrkopolitiska program inte var tänkt att främja evangelisation och mission utan Partiets intressen, tog mig till Frimodig kyrka, och hotet om uteslutning var ett faktum.
 
Vad har nu detta med Omar Mustafa att göra? Jo, min erfarenhet är den att Socialdemokraterna inte kan hantera att människor tar sin tro på allvar. För det i grunden sekulära partiet är religion ett tillval i livet som man ägnar sin fritid åt, typ golf eller innebandy. Socialdemokratin har talande nog en oskriven policy som innebär att i frågor som rör ens religion eller nykterhetsfrågor är ledamöterna fria att rösta efter eget samvete, annars gäller partipiskan (eller att "ledamoten i förtroende valts att representera en majoritet i partiet"). Men i praktiken är de frågor som definieras som religiösa väldigt få, trots att de flesta religioner har ett mycket mer heltäckande värderingssystem än vad någon ideologi har. I själva verket är socialdemokraternas ideologi till stor del ett lån av kristendomen, därav att många kristna kan sympatisera med de grundläggande värderingarna i partiet. Men tack vare muslimen Omar Mustafa har socialdemokratin avslöjat något viktigt om sig själv: De kristna idéerna har sekulariserats i den socialdemokratiska ideologin, d v s frikopplats från att Gud finns. Därför blir var och en som lever som om det fanns en Gud och dessutom är villig att lyda honom ett hot. Och just detta får förödande konsekvenser i ett samhälle där inte längre den lutherska enhetskyrkan existerar.
 
Socialdemokratin fungerade väl i ett samhälle där Svenska kyrkan lärde befolkningen luthersk pliktmoral; att arbeta hårt, göra rätt för sig, inte sko sig på bidragssystem (brott mot budet att inte stjäla), sköta sitt ämbete oklanderligt osv. Genom sin kyrkopolitiska linje som syftat till att göra Svenska kyrkan till ett lydigt instrument för den egna politiken har partiet självt eroderat grunden som folkhemmet byggdes på. Nu finns det bara lösan sand kvar att försöka bygga upp det raserade folkhemmet på, och alla som läst Bergspredikan förstår att ett sådant hus är dömt att rasa när stormen kommer nästa gång.
 
Utan Gud så finns det heller ingen Sanning. När Jesus säger "Jag är Vägen, Sanningen och Livet" så är det ingen aforism. Jesus är vägen till Gud, Jesus uppenbarar sanningen i sin person och Jesus är livet, det eviga livet. Om inte Guds uppenbarelse tillåts påverka vad som betaktas som sanning, så finns det ingen Sanning. Då har "majoriteten alltid rätt". Men om vi läser i Bergspredikan vad Jesus talar om innan han berättar liknelsen om huset på berggrund eller huset på sand så tar han upp att vägen som leder till livet är smal, och det är få som finner den, d v s raka motsatsen till "majoriteten har rätt". Han tar också upp att trädet känns igen på sin frukt och att inte alla som säger Herre, Herre ska komma in i himmelriket utan bara de som gör hans himmelske faders vilja. Det är de som hör hans ord och handlar efter dem som bygger på stadig grund.
 
Min kandidatuppsats hade just "På stadig grund?" som huvudtitel. En viktig tankeställare för mig i det arbetet var skillnaden mellan folkbildningstanken och kyrkans sanningsanspråk i evangeliet som grund för pedagogiken. Svenska kyrkans pedagogiska riktlinjer hade en tydlig folkbildningspedagogisk profil samtidigt som de i sin självförståelse sade sig vara för mission, något som jag menade inte riktigt gick ihop. Vill man spetsa till det handlar skillnaden nämligen om just huruvida "sanningen", eller kunskapen, är något vi diskuterar oss fram till och där var och en har var sin likvärdig från början, eller om någon har tillgång till den och därmed kan lära ut den, förmedla den, eller om man så vill, missionera. Behöver jag säga att socialdemokratin och folkbildningen har täta band?
 
Vad får då detta för konsekvenser? Socialdemokratin som är ett barn av moderniteten och som faktiskt vidhöll att det fanns en objektiv sanning, försöker förtvivlat att följa med sin tid och bli postmodern. Resultatet blir att den egna ideologin som tidigare har behandlats som sanningen med stort S, måttstocken för det politiska arbetet, får ge vika för en majoritetsdiktatur, "majoriteten har alltid rätt". Resultatet är naturligtvis både kunskapsföraktande, religionsförföljande och intolerant. I det verkliga livet - även inom folkbildningspedagogiken - handlar ju all kunskapsinhämtning om att lära av dem som vet mer - d v s fåtalet. Vi kan veta mer om olika saker och lära varandra, men en minoritet som förstått kan inte avfärdas på grund av att den är en minoritet! Den som har erfarenhet av att ha mött Gud kan inte avfärdas bara för att inte alla har gjort det. Istället måste varje sanningsanspråk prövas mot tidigare kunskap och bedömas utifrån sin frukt. På grund av den historiska frukten är naturligtvis all nutida antisemitism förkastlig, oavsett om den framförs av ateister, kristna eller muslimer. Men det är också alla försök att utestänga en muslimsk eller kristen minoritet från politiskt inflytande. Det är som att be om att få ett islamistiskt parti i Sverige vid sidan om det kristdemokratiska som redan finns. När riksdagen på 60-talet gick emot 2 miljoner namnunderskrifter och avskaffade kristendomsundervisningen på gymnasienivå bildades KDS. Vad händer när Sveriges muslimer inser att de aldrig kommer få vara med annat än som valboskap i Socialdemokraterna så länge de inte sätter Partiet över Gud i sina liv?
 
Dagens politiska landskap har fört upp kultur- och därmed religionsfrågorna på dagordningen medan rättvisefrågorna har mist något av sin forna betydelse. Därmed torde det vara en logisk utveckling att partibildningen i framtiden i större utsträckning kommer följa religiös hemvist än klasstillhörighet. Socialdemokratin kommer - liksom allt som människor byggt på lösan sand - bli en historisk parentes. Tack Omar Mustafa för att du påminde oss om det så här lagom till kyrkovalet i höst!
 

Kor är inte rasister!

Jag fick en kommentar på inlägget "Rasbiologin lever" om surrogatmödraskap som jag besvarade i kommentarsfältet. Frågeställningen är intressant: Är det inte lika mycket rasbiologi och egoism att föda biologiska barn på naturlig väg? Jag menar inte det, varken ur den ena synvinkeln eller den andra. Barns tillblivelse är en naturlig följd av utövad sexualitet, och inte så sällan bara blir de till. Även då föräldrarna eftersträvar att få dem så är det inte nödvändigtvis av egoistiska skäl eller för att de ska vara lika en själv i första hand. Det kan helt enkelt bara vara det enklaste och mest naturliga sättet att gå tillväga. Jag vill dock förtydliga att jag inte menar att de enskilda barnlängtande personer som inte har möjlighet att adoptera på vanligt sätt skulle vara styrda av just att få rätt genetik på barnet. Kanske finns viljan att ta emot vilket barn som helst men inte tillfället, och det är just tillfällena jag försöker förmera genom att ta upp frågan. Vad jag menar är att ett samhälle som avbryter en graviditet i kvarten samtidigt som stora resurser läggs ner på att andra kvinnor ska bli gravida för att sedan lämna bort barnen, måste vara styrd av en fixering vid genetik, som är närbesläktad med rasbiologin fast med den skillnaden att denna individualiserats. Går det att tolka ett sådant handlingssätt annorlunda än att vissa människor tillmäts högre värde än andra p g a sin genuppsättning?
 
Nu till den andra synvinkeln och rubriken: "Kor är inte rasister!" De kvinnor som är surrogatmödrar tvingas av samhället helt medvetet att gå emot sin naturliga instinkt att skydda och ta hand om sin avkomma. Även om de vet om detta intellektuellt innan, så vet inte deras kroppar det. Kor som blir behandlade med embryotransfer och alltså bär en kalv som inte nödvändigtvis alls är släkt med dem, precis som en surrogatmamma gör, är lika mån om sina små kalvar som om de vore deras biologiska barn. Det ÄR deras biologiska kalvar eftersom de har fött dem! Genetiken har väldigt liten betydelse jämfört med alla de hormoner och instinkter som har som syfte att se till att avkomman överlever. Genom att legalisera surrogatmödraskap beslutar samhället sig för att bejaka ett beteende som är både onaturligt, omänskligt och omoraliskt. Det är något helt annat än att barn ibland blir till oavsiktligt från människor sida, som en biprodukt av sexuella aktiviteter. Om detta skaparunder sker under för mamman mycket svåra omständigheter så kan hon bli tvungen att handla likadant, men då för att undvika något större ont, t ex att barnet dör. Modern avstår då från att följa sina instinkter i en hormoniell bemärkelse, men i en annan gör hon precis som både instinkt och moral kräver, eftersom hon sätter barnets bästa främst och säkrar dess överlevnad.
 
Surrogatmodern som utan att vara i en sådan knipa frivilligt lämnar bort det barn hon fött gör det istället eftersom hon inbillats att det inte är hennes, annars skulle hon inte kunna motivera en sådan handling moraliskt och känslomässigt om hon har den minsta lilla möjlighet att ta hand om det. Jag skriver inbillats -  för vad är egentligen en biologisk mor? Är det inte alltid kvinnan som fött barnet, oavsett vilka gener det har? Låt mig ta exemplet Jungfru Maria. Vore hon inte Jesu mor om Den Helige Ande lät Jesus ta boning i Maria som ett färdigbefruktat ägg direkt från himlen, istället för att agera sädescell och befrukta ett av Marias egna? Vi vet inte alls hur det gick till, men medan det finns de som ifrågasätter att Gud är biologisk far till Jesus, finns det vad jag vet ingen som kommit på att ifrågasätta att Maria är hans mor!
 
Vi människor har alltför lätt för att vänja oss vid det onaturliga och omänskliga, ja t o m göra dygd av det. Det var självklart för många i Hitlertyskland att de var mer värda än andra människor eftersom de var av rätt ras, eller om man så vill, hade rätt gener. För vissa var det t o m önskvärt att de som var mindre värda dödades för att lämna plats för andra mer värdefulla individer. Vi kan förfasa oss, men dödar man uppåt en tredjedel av alla foster för att ingen vill ha dem medan andra embryon omsorgsfullt implanteras i noggrannt utvalda surrogatmödrar, så att man kan producera en genetiskt designad exklusiv avkomma till blivande adoptivföräldrar, så tycker jag inte att vi ska slå oss för bröstet!
 
Altruistiskt surrogatmödraskap i Sverige framhölls av Smer som ett moraliskt bättre alternativ än internationellt sådant utfört av t ex fattiga indiskor mot betalning. Men är det verkligen så? Den fattiga indiskan gör förmodligen detta för att få pengar till mat och kläder åt sina andra barn och har troligen små möjligheter att försörja fler barn än hon redan har. Hon tror sig veta att barnet får det bättre i väst än om hon själv skulle försöka ta hand om det. Enda anledningen till att sälja sin kropp åt ett dylikt ändamål är förmodligen denna fattigdom som annars troligen hade tvingat henne att prostituera sig istället, vilket förmodligen hade lett till ytterligare graviditeter och barn att försörja själv, ytterligare fattigdom o s v i en nedåtgående spiral. Hon har i sin fattigdom legitima skäl att sälja sin kropp mot betalning för ett eller annat ändamål, och även om man naturligtvis måste beklaga att så sker, sker det för det goda syftet att rädda livet på de barn hon redan har. Surrogatmödraskapet är alltså en effekt av hennes moderliga omsorg om såväl de barn hon har som det barn hon föder, och därtill ger det henne möjligheten att undvika prostitution, vilket tidigare varit det enda sättet att kapitalisera det enda hon har - sin kropp. Även om fattigdomen i sig är omänsklig och tvingar folk att göra sådant som är såväl omänskligt, onaturligt och omoraliskt under andra omständigheter, t ex de som råder vid altruistiskt surrogatmödraskap i ett rikt land som Sverige, så blir det knappast värre än det redan är.

Vetenskapen ger kyrkans tradition rätt!

Nåja, iallafall angående fasta verkar det som. Den ortodoxa kyrkan påbjuder fasta två dagar i veckan, onsdag och fredag. Nu visar det sig att en sänkning av kalorintaget till 500 kcal för kvinnor och 600 kcal för män två dagar i veckan minskar risken för ålders- och välfärldsrelaterade sjukdomar såsom cancer, diabetes typ 2, hjärt- och kärlsjukdomar samt fetma markant. Dessutom blir man smartare och minskar risken för att utveckla demens tidigt eftersom antalet nybildade hjärnceller ökar under fastedagarna, dagar då kroppen också repararerar trasigt DNA - därav den minskade cancerrisken. Livslängden ökar och livskvaliten därtill genom att man får vara friskare. Fasta två dagar i veckan visade sig vara den enklaste och bästa metoden att nå dessa positiva resultat, och detta utan massor av mediciner. För bra för att vara sant? Tydligen inte. Nu väntar vi på att inte bara fastans nyttighet utan också påskhändelsen Jesu uppståndelse och det eviga livet bevisas vetenskapligt. Tills dess gör vi nog klokast i att tro på och leva efter vad kyrkans tradition lär även i detta avseende! Se programmet vetenskapens värld här: http://www.svtplay.se/vetenskapens-varld

RSS 2.0