I pastoratsregleringarnas tid

Innan första oktober ska ansökningar om pastoratsreglering (läs sammanslagning till större enheter) ha inkommit till stiften för att regleringen ska kunna träda i kraft efter kyrkovalet. En idiotisk ordning enligt somliga - eftersom det då inte är möjligt att göra löpande förändringar utan bara var fjärde år. Detta innebär att vi nu lever i pastoratsregleringarnas tid. För några veckor sedan fick jag veta att detta gällde även min hemförsamling Vännäs som föreslås slås samman med Bjurholm. Till saken hör att en sådan sammanslagning enligt stiftets "lathund" ska föregås av en lång förankringsprocess där fördelar och nackdelar vägs mot varandra och som senast borde ha påbörjats vid nyår. Men här påbörjades den alltså i måndags. Idag ska kyrkorådet besluta om huruvida en ansökan ska skickas in eller ej. På informationsmötet i måndags fick de ansvariga politikerna svidande kritik från både anställda, gudstjänstfirare, och andra medlemmar för att processen går för fort. Frågan har inte ens MBL-förhandlats vilket är ett lagbrott och riskerar kosta församlingen en rejäl slant.
 
Hur kunde det då gå så här? Jo Bjurholm, som är en förhållandevis liten församling med 2050 medlemmar började processen med att undersöka en sammanslagning med Nordmaling - något som föll sig naturligt eftersom de historiskt varit samma församling. Förlovningstiden gick och allt såg lovande ut. Under våren stod det emellertid klart att Nordmaling tyckte att processen gick för fort. Så i maj vände sig Bjurholm till Vännäs istället. När väntan på bruden blev för lång och festen redan planerad blev bröllopsdatumet till sist viktigare än vem äktenskapet ingicks med. Hela den förberedande processen med Nordmaling utmynnande bara i ett stort frågetecken (?) och kanske också besvikelse bland dem som börjat planera för en gemensam framtid. Vännäs församling, som tycktes vara mer lättfotad (läs toppstyrd), fick duga istället när behoven blev för trängande.
 
Precis som i liknelsen med ett äktenskap - när man stjäl en gemål från någon på detta sätt kommer problemen efteråt. Den försmådda är upprörd och snuvad på sin framtid. Den lättfotade är fortfarande lättfotad, och nu har alla därtill upptäckt det och dragit sina slutsatser när det gäller pålitligheten. Stiftet - som är vigselförättare i det här fallet, borde verkligen dra öronen åt sig när inte de egna riktlinjerna (som författats för att undvika problem) följs och dra i bromsen. Det är långsiktigt bättre att tillfälligt skaffa hemhjälp än att kasta sig in i ett äktenskap med första bästa... Det gäller både män och församlingar. Annars kanske det efter några år av omorganisation visar sig att det åter är pastoratsregleringarnas tid. 
 
PS Tacka Gud för den starka västanvinden som blåste dag och natt när pappa skulle komma. Hässjorna blev genomtorra och vi körde in 19 stycken medan han var här. Nu har vi kört in sista lasset hö för i år och min arm är mycket bättre. Gud HÖR bön!

Interaktiv desorientering

Vem har sagt att kaos, prat mellan elever om fel saker, elever som inte hittar rätt lokal etc bara kan inträffa IRL? Idag var jag med om just detta när jag påbörjade en kurs i socialt arbete på halvtid på distans via nätet från Lunds universitet. Om jag nu har påbörjat kursen vill säga - min registrering hade kommit in för sent, om än på dagen för kursstart. Mitt i mitt (!) letande efter rätt lokalitet för chatten där man kunde få svar på frågor man ännu inte hade hunnit ställa sig, så hittade jag en frågeställning som antydde att socialt arbete skulle ha med ordning och reda att göra. Hå hå ja ja, tänkte jag. Då har jag nog kommit helt fel...
 
Nåja: Om lärarna inte dömer ut mig som den uppkäftigaste eleven efter det första intrycket, så ska jag inte döma ut deras pedagogiska metod ännu heller... Jag har ju lärt mig det viktigaste: Alla mänskliga aktiviteter tenderar att leda till kaos utan tydlig ledning. Finns det ingen sådan kommer en informell ledare att dyka upp. Människan är sig lik, oavsett om det är på nätet eller IRL man träffas. Socialt arbete kanske till viss del är ett försök att bringa ordning i kaos - men det finns alltid en risk att den goda viljan slutar i en kamp om vem som ska ha makten att definiera vad som är ordning. I ett klassrum borde det självklart vara lärarens privilegium. Men vem kan göra anspråk på att vara ledare i en människas liv?

I förrgår såg jag ett program om en fd alkoholist som efter att ha deltagit i 12-stegsprogrammet hade gjort Gud till sin Herre. Han var lyrisk, medan andra kritiserade 12-stegsprogrammet för att lära folk underkastelse under en Gud. Naturligtvis är det två sidor av samma mynt. Ingen hjälp upplevs som positiv om den tvingas på någon. För att kunna ta emot något på ett positivt sätt så krävs det frivillig underordning. Man måste vilja bli hjälpt av den som har möjligheten att hjälpa eller vilja lära sig av någon som vet bättre. Annars blir det ett övergrepp. Först genom att frivilligt göra Gud till sin Herre kunde mannen i programmet bli fri från spriten. Den frivilliga underordningen leder till frihet. För frihet utan ordning blir lätt kaos. Gud själv underordnade sig i Jesus Kristus och gav oss ett exempel på att vägen till upphöjelse går genom den frivilliga underordningen under Guds vilja.
 
Vi gick alla vilse som får, var och en tog sin egen väg, men Herren lät vår skuld drabba honom. Han fann sig i lidandet, han öppnade inte sin mun. Han var som lammet som leds till slakt eller tackan som är tyst när hon klipps, han öppnade inte sin mun. (Jesaja 53:6-7)
 
och
 
Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla namn, (Fil 2:5-9)

Vargtimmen

Jag vet inte om du varit med om att ligga klarvaken mellan 03.00 och 04.00 på morgonen och tänka på allehanda bekymmer. Det var längesedan det hände mig sist, men i natt var det så. Det berodde delvis på att jag var tvungen att gå ut i ladugården kl 03.00 för att titta till ett sjukt lamm. Så där mitt i natten kan man förstora upp allting. Jag såg framför mig hur vi var tvungna att nödslakta alla djuren för att de epidemiskt skulle drabbas av  den (förmodat) hemska farsoten. Sedan tänkte jag på höet som var oinkört på hässjorna i regnet, min överansträngda arm som jag då var säker på att inte kunna använda på hela hösten. Potatisarna som vi kanske måste gräva upp förhand i blötan, det omålade uthuset, mejeriet som inte är klart än, det höga taket i Brattfors som behöver repareras före vintern och hur lätt det skulle vara att ramla ner därifrån. Men väl i Brattfors med tankarna så tvingade jag mig själv att låta Gud ta hand om alla mina bekymmer och började be istället för att oroa mig. Och se:  Jag somnade, och när den nya dagen grydde visade det sig att solen sken och jag fick en tid till sjukgymnasten, samma dag som jag ringde! Den som tog emot samtalet lät jätteförvånad över att hon hade en tid så snabbt, ja hon var nästan tvungen att urskuldra sig att det inte var kö för just mig! Samtidigt fick jag ett SMS som förkunnade att min pappa planerar om och kommer upp och hjälper till över helgen. Be om sol och lagom vind! Gud hör bön!

RSS 2.0