Stockholmsmöten

Nu är jag tillbaka efter årets familjesemester - en förlängd helg i Stockholm. Men inte vilken helg som helst. Frimodig kyrka hade Stockholmsmöte - en uppbygglig valupptakt och möjlighet att träffa vänner och bekanta ifrån hela landet. Dessutom fyllde min mamma 60 år. Sammanlagt träffade jag ca 60 personer som jag känner väl. Dessutom var jag på söndagens mässa i Clara kyrka för första gången, ett tillfälle jag sett fram emot - även om det ju var lite tråkigt att jag kom en vecka för sent för att få höra Carl-Erik Sahlbergs avskedspredikan. Men Biskop Graham Cray från anglikanska kyrkan var där istället. När processionen ut närmade sig tänkte jag att nu lämnar vi himlen och går ut i världen. Det hade verkligen varit himmelskt, särskilt som vi fick fira mässan - försmaken av den himmelska måltiden i Guds rike - med så många nära och kära som vi träffar sällan. Och nog gick vi ut i världen alltid, och det med besked.
 
Jag fick nämligen tillfälle att återvända till Clara kyrka fortare än jag anat eftersom jag vid lunchen på ett närbeläget café blev bestulen på min handväska - inklusive den enda nyckeln till bilen som vi skulle åka hem med dagen efter... När vi upptäckt det bad min syster högt och spontant att tjuven skulle ångra sig och lämna väskan i Clara kyrka. Sedan sällade vi oss till våra kollegor uteliggarna, som gick runt och rotade i papperskorgarna i de närbelägna kvarteren, för att se om någon slängt väskan och det som inte var stöldbegärligt, men nog så viktigt, där. Vi hamnade också oavsiktligt hemma hos en man som bodde i ett prång i närheten när vi letade efter tänkbara ställen att gömma sig på medan man letar igenom en stulen handväska. Min äldsta dotter som var med glömde oron över handväskan och började gråta över de långt värre problem som han och hans gelikar hade, vilka måhända hade orsakat stölden. Vilken tröst att kunna berätta för henne om allt som Clara kyrka gör för att lindra nöden i dessa kvarter, även om det uppenbarligen inte är tillräckligt. Förlusten av en handväska och utsikterna att kanske måsta stanna kvar i Stockholm i väntan på en ny högteknologisk bilnyckel bleknade till de rikemansbekymmer de faktiskt var i sammanhanget.
 
Just när pendeltåget vi satt på skulle avgå från Stockholms central efter Stockholmsmötets avslutning ringde vaktmästaren från Clara. Väskan fanns där med hela sitt innehåll så när som på en rabattremsa på kollektivtrafiken och några småmynt. Med mannen i prånget i tankarna var jag nästan skamsen över det magra bytet. Inte mycket till timpenning för allt besvär helt klart. Ett hederligt arbete hade betalt sig bättre. Men vilket bönesvar! Och vilken välsignad resa på det hela taget! 

Kommentarer
Postat av: Sofia

Jag hörde av Stefan vad som hänt.Tänkte att jag skulle kolla på din blogg om väskan var hittad:). En bön kom från mig också... Tack gode Gud!

2012-11-13 @ 14:42:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0