...och någonting mindre som är större

Jag har haft förmånen att fira gudstjänst fyra gånger denna långhelg, varav två på Någonting Större. Nu är det dags för reflektion. Först och främst vill jag säga att det var upplyftande att prisa Gud tillsammans med så många engagerade ungdomar, villiga att följa Jesus. Dessa ungdomar fyllde mig med hopp. Gud har inte övergivit sin kyrka! Anden var verksam och människor blev välsignade. Tusen tack för ett fint arrangemang! Jag kom ihåg min egen ungdomstid i liknande sammanhang, men jag måste ändå säga att jag tycker att dessa ungdomar verkade vara mer "på" för Jesus, mer öppna för den Helige Ande och mer frimodiga.

Detta var Någonting Större och Ekumenias riksårsmöte (Gemensam Framtids ungdomsorganisation) vilket innebär att det här var extra allt. Arrangemanget var därtill det bästa någonsin i Ekumenia-sammanhang enligt en initierad, vilket jag inte betvivlar. Nästa generations kyrkoledare inom Gemensam framtid var med all säkerhet där. Lovsången fyllde mig med stor glädje - den fick mig att associera till de Oas-möten jag varit på, likaså möjligheterna till personlig förbön. Undervisningen jag hörde var också bra. Upplägget likaså. Ändå kan jag så här efteråt fyllas av vemod. Var det inte mer? Kanske beror det på att jag missade måndagens gudstjänst?

På fredagens gudstjänst handlade predikan om den Helige Ande, att "utan den kan vi lägga ner våra församlingar", samtidigt som det varnades för att åka runt och söka "kickar" på konferenser men inte leva trons liv i vardagen. På 1 maj handlade predikan om att hyckleri - spelad fromhet - gör att man leder människor fel, bort från Gud. Lära och liv behöver höra ihop. Men Sanningen är viktigast - enbart en snygg fasad är värre. Jesus höll ingen snygg fasad när han mötte fariséerna. Hans handlingar och ord harmoniserade. Han är Sanningen.

Det tredje mötet, ett betydligt mindre i Hjåggsjö missionshus med missionsförsamlingen, medverkade jag själv i. Visst var det roligt att få bidra med det man kan och verka i sin kallelse. Mötet blev nästan ett väckelsemöte, men det slutade där: Med den förhoppningsvis väckta hungern efter Jesus. 
 
Här börjar det brännas. När jag tänker tillbaka på helgens gudstjänster ska det erkännas: De gudstjänster jag var med i på Någonting Större mättade inte min andliga hunger. De väckte min hunger efter mer av Gud - vilket är gott i sig. Det finns en mättnad som kommer av brist på hunger. Den mättnaden motverkade de effektivt. Men de två gudstjänster jag var på stannade där.

Så vad var det som gav mättnad - iallafall tillräckligt för den här veckan? Jo: Det vi sjöng om på Någonting Större 1 maj men inte gjorde på riktigt, det största i någonting mindre. Vi sjöng:

"Halleluja! Konungarnas konung är du och förblir.
Halleluja! Född av kvinna är du och du blev som vi.
Stor din härlighet i himlen, speglad över hav och jord;
störst när ner bland oss du stiger och oss mättar vid ditt bord"
(Ps o S 15 vers 4)

När ungdomarna på söndagen gick på lunch gick jag istället till Svenska kyrkan och blev mättad vid Herrens bord. Även denna gudstjänst var andefylld, mer än vanligt. För en ovan betraktare märktes det inte så mycket men två riktigt ovanliga saker inträffade. En i församlingen tog spontant till orda - det var det första. Ytterligare en bit in i gudstjänsten, under predikan, blev prästen så rörd att han började gråta. Han fann sig snart - men den översvämningen visade det fördolda källflödet och ledde på ett naturligt sätt över till mässfirandet, där källan flödar öppet:

"Brödet bryts och vinet delas, halleluja,
för att världen skall få leva. Halleluja.
öppnade är Guds förråd, halleluja,
källan flödar som var dold, halleluja."
(Ps o S 153 vers 3)

"Utan Den Helige Ande kan vi lägga ner våra församlingar" är bara halva sanningen. Utan Den Helige Ande hade det inte funnits någon kyrka överhuvudtaget är mer rättvisande. Utan Den Helige Ande hade inte heller Gud blivit människa, eftersom Maria blev havande genom honom. (Observera hur fel det blir att göra Anden till "hon"!) Andens betydelse gäller hela den allmänneliga kyrkan i tid och rum. Därför ska vi inte förakta det Den Helige Ande redan gett våra förfäder, anmödrar och andra medkristna och helt förlita oss på de andliga "kickarna" i nuet. Det blir så torftigt. Tror vi att vi är förmer än apostlar, helgon och martyrer bara för att vi kan surfa på Internet? Det kommer dagar då livets bekymmer får den nyfrälstes förälskade förhållande till Jesus att kännas långt borta och bönelivet på sin höjd blir ett "Hjälp!" Då är det gott att veta att Kyrkan bär genom sakramenten. Då är det gott att få tugga och svälja och bli mättad genom att Jesus blir så liten och så nära i oss som han var i Marias livmoder. "Detta är min kropp" säger han. Jesus är ingen hycklare och lögnare, han säger sanningen.

Till dig som undrar; Var det inte mer? Tro mig: Det är så mycket mer! Jag var nyligen på Oas-möte. Där får Gud vara stor och bli stor för oss genom tillbedjan och lovsång med storbildstext, lovsångsteam och t o m samma sånger som på Någonting Större. Men när hungern är som störst tar det inte slut utan Jesus blir liten och låter oss ta emot honom i Mässans bröd och vin. Inte bara en gång utan många gånger. Vår hunger blir mättad. När jag åkte därifrån var det som att resa sig efter ett präktigt julbord. Mässfirande en gång om dagen. Sedan kändes det skönt att få komma hem till den vanliga alldagliga vardagen och ta itu med lite handfast, energikrävande, och föga upplyftande arbete.

Jesus säger att det är saligt att hungra - för de hungriga ska bli mättade. Det gäller även er ungdomar. Er hunger är från Gud och väntar på att bli mättad - inte genom att ni sänker era förväntningar och slutar hoppas utan genom att ni får ta emot den enda som kan mätta er - Jesus själv. Nöj er inte med mindre! Nöj er inte med att höra utan att göra! Nöj er inte förrän ni får göra som urkyrkans församlingar faktiskt gjorde: Först lovsjöng de Kristus, sedan firade de Herrens måltid. Svenska kyrkan håller på att rycka upp sig efter det förfall som yttrade sig i bl a minskad frekvens i nattvardsfirandet och till att väckelsen tog andra vägar. Konservera inte detta förfall in i framtiden utan lyssna till vad Anden säger till församlingarna, till Jesu ord genom Den Helige Ande i Uppenbarelseboken:

"Se jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom, och han med mig" (Upp 3:20)

Kommentarer
Postat av: Cecilia N

Fast ... roach (den ande som svävar över vattnet i Gen) är "vanligen feminint, men ganska ofta maskulint" och nefesh (den ande som Gud andades i människan) har ett kvinnligt böjningssätt enligt mitt hebreiskalexikon.



Intressant det där med mättnad och hunger. (Och att jämföra ord och betydelse med fastekampanjen.)

2012-05-02 @ 23:55:26
URL: http://cessistickar.blogspot.com
Postat av: Gunvor Vennberg

Huruvida ord böjs i det ena eller andra mönstret säger ju inte så mycket och i så fall föredrar jag grekiskans neutrum... Men eftersom Den Helige Ande är personlig måste man dessvärre ibland i svenskan sätta ett personligt pronomen som avser personer och inte saker och då tycker jag det är rimligast att välja "han" eftersom Den Helige Ande ändå givit upphov till ett barn i Maria. Beträffande ev andra innovativa ord som jag inte tänker nämna här p g a allergi så är jag som sagt allergisk ;-)

2012-05-04 @ 08:37:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0