Svenska kyrkan finns faktiskt på nätet

Kyrkans tidning ville publicera en kommentar jag skrev på tidningens hemsida om att Svenska kyrkan finns på nätet men bara erkänner vissa skribenter som "svenskkyrkliga". Som grädde på moset blev det lite gratisreklam för både Dagens kyrka och Bibelskolan.com. Den finns här http://www.kyrkanstidning.se/ledare/vi-vanliga-ar-inte-godkanda-som-kyrkans-rost

Enligt Focault så växlar diskurser till synes planlöst och rätt var det är får någon annan diskurs makt över tanken. Han kallar det "strategier utan strateger". Men jag som har fördjupat mig i Magnificat vet varför:

"Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa." Luk 1:52


Mässfall

I den svåra beslutsprocessen kring vart vi skulle ta vägen idag när det inte är någonting i vår egen kyrka utan sammanlyst, och barnen därtill är på söndagsskolutflykt - pratade jag med en präst som befann sig ett par mil från sin närmaste kyrka, för att om möjligt få sammanträffa med henne där. Hon meddelade glatt att hon inte skulle till kyrkan, för "det fanns så mycket att göra på gården". Då brast någonting i mig. Solen skiner äntligen och gräset har börjat växa så smått så igår var både kor och får som tokiga. Eftersom de får gå ut i rasthage om de vill året runt så är det ganska lätt för dem att rymma, vilket de gjorde ett antal gånger under gårdagen. Jag ska väl inte klaga på att prästerna inte bryr sig om att leda hjorden om inte jag själv för mina lamm på bete tänkte jag när jag stängde hage åt dem istället för att gå till kyrkan.  Även om prästerna har reglerad arbetstid numera och därmed tycks tro att de kan "koppla av" från kyrkan när de är lediga, och därtill ofta utan vidare sammanlyser för att slippa arbeta mer än sina timmar, så är vi bönder iallafall fortfarande ansvariga för våra får dygnet runt, varje dag, och kan inte hålla på att fara miltals för att få andlig föda när djuren vill ut. Tänk om jag behandlade fåren likadant som många präster behandlar sin hjord? Då fick jag nog djurförbud.
 


Vad har Svenska kyrkan och Scan gemensamt?

Idag läste jag en intressant artikel om ett av lantbrukskooperationens flaggskepp bland varumärkena: Scan. En kort resumé: Scan gick dåligt och för att lösa det gick man ihop med det finska HK men nu går Scan ännu sämre. Det är här likheten med Svenska kyrkan börjar. Inte i "talet om slaktade lamm".

Vad föreslås nu av Scanledningen? Jo för att lösa krisen måste man inse att Scan inte längre bara kan innehålla svenskt kött menar de. Varumärket som under lång tid marknadsförts med att det är garanten för svenskt kött ska alltså börja blanda i importkött för att slakten ska bli mer rationell och för att ta marknadsandelar är tanken. Att bli mer rationell handlar om att ytterligare minska antalet slakterier så att djurtransporterna blir ännu längre. Dessutom kan det bli aktuellt med ytterligare en försäljning av hela HK Scan till någon ännu större internationell slaktjätte. Mer av samma således.

Vad har då hänt medan Scan har lagt ner slakterier? Jo, bönderna har på många håll tyckt att det blivit för långt till slakteriet och antingen startat eget antingen tillsammans eller på gårdsnivå, initiativ som ofta lönar sig, eller också helt enkelt slutat producera slaktdjur. Bl a därför har primärproduktionen (det bönderna sysslar med när de matar sina djur) sjunkit med 10%. Det är en bidragande orsak till att det blir överkapacitet i slakten, vilken måste hanteras genom nedläggningar av ännu fler slakterier eller med att slakta importerade djur. Importen av nötkött är redan 50% av den inhemska konsumtionen. Men eftersom det därtill blivit konkurrens om den alltmer minskande råvaran, t ex från de mindre uppstickarna, har priserna stigit. Detta gynnar bönderna men är nästa hot mot slakterijätten som är beroende av billig bulkråvara till största delen. HK Scan har blivit för stor för att på ett trovärdigt sätt kunna ta mer betalt för lokalproducerat och andra mervärden som de mindre slakterierna kan utnyttja och därmed ge bönderna bättre betalt.

Nu över till Svenska kyrkan. Vi kanske inte skulle tala mindre om slaktade lamm utan mer, även i bokstavlig bemärkelse! Håller inte Svenska kyrkan på att göra precis samma misstag som exemplet Scan visar?

1.Modellen är stordrift. Ekonomiska problem ska lösas genom församlingssammanslagningar, nedläggning och försäljning av övertaliga kyrkor och därmed centralisering. Jag tror vi alla känner igen det.

2. Svenska kyrkan har en lagstadgad identitet: En evangelisk-Luthersk demokratisk folkkyrka. Låt mig betona detta sista: KYRKA. En kyrka som inte betonar att Jesus är vägen till frälsning är lika illa ute som Scan om man slutar garantera att köttet är svenskt! Ganska meningslöst att välja det märket då, när man under lång tid framhållit det som själva poängen med att köpa det! Dessutom sjunker trovärdigheten markant: Är alltså det utländska köttet lika bra? Varför har ni då lurat oss i er marknadsföring och framhållit att svenskt är bättre?

3. När Svenska kyrkan lämnar geografiska tomrum finns det två vägar: Antingen "startar man eget", inom en inomkyrklig rörelse som t ex EFS eller i ett annat samfund, eller också slutar man engagera sig. Mängden bekännande och för Guds rike arbetande sjunker då, samtidigt som det finns  exempel på ställen där man erbjuder kvalitet, vilket drar folk. Nåden är inte billig där och därmed blir den intressant. För Svenska kyrkan som i stor utsträckning serverat lättuggad bulkvara finns inte längre de nära relationerna och det utmanande budskapet, som uppstickarna har. Det budskap som man tidigare menade vara frälsningsavgörande! Därför urholkas också förtroendet. Ännu värre blir det om man börjar blanda in andra religioner i syfte att dryga ut och ta marknadsandelar.

Trots att det inte fungerar att centralisera tycks Svenska kyrkans ledning liksom HK Scans tillämpa "mer av samma" som princip! Få verkar tro på att utvecklingen kan vändas till något positivt genom att starta nya gemenskaper, t ex cellgrupper mm. Istället ses den förbättrade situationen för det fåtal som härdat ut, genom att klassisk kristen tro vinner mark på vissa områden, som ett hot inför framtiden av makthavarna.

"Låt oss bygga oss ett torn som räcker ända upp till himlen" sa människorna i Babel. Men detta var inte Guds vilja - istället decentraliserade han mänskligheten ut över hela jorden. Endast i de mindre sammanhangen  kan vi förstå varandra på djupet och bygga något som består. "Han störtar härskare från deras troner och upphöjer de ringa" jublar Maria. Den principen gäller än - betänk det alla stordriftsivrare!


...och någonting mindre som är större

Jag har haft förmånen att fira gudstjänst fyra gånger denna långhelg, varav två på Någonting Större. Nu är det dags för reflektion. Först och främst vill jag säga att det var upplyftande att prisa Gud tillsammans med så många engagerade ungdomar, villiga att följa Jesus. Dessa ungdomar fyllde mig med hopp. Gud har inte övergivit sin kyrka! Anden var verksam och människor blev välsignade. Tusen tack för ett fint arrangemang! Jag kom ihåg min egen ungdomstid i liknande sammanhang, men jag måste ändå säga att jag tycker att dessa ungdomar verkade vara mer "på" för Jesus, mer öppna för den Helige Ande och mer frimodiga.

Detta var Någonting Större och Ekumenias riksårsmöte (Gemensam Framtids ungdomsorganisation) vilket innebär att det här var extra allt. Arrangemanget var därtill det bästa någonsin i Ekumenia-sammanhang enligt en initierad, vilket jag inte betvivlar. Nästa generations kyrkoledare inom Gemensam framtid var med all säkerhet där. Lovsången fyllde mig med stor glädje - den fick mig att associera till de Oas-möten jag varit på, likaså möjligheterna till personlig förbön. Undervisningen jag hörde var också bra. Upplägget likaså. Ändå kan jag så här efteråt fyllas av vemod. Var det inte mer? Kanske beror det på att jag missade måndagens gudstjänst?

På fredagens gudstjänst handlade predikan om den Helige Ande, att "utan den kan vi lägga ner våra församlingar", samtidigt som det varnades för att åka runt och söka "kickar" på konferenser men inte leva trons liv i vardagen. På 1 maj handlade predikan om att hyckleri - spelad fromhet - gör att man leder människor fel, bort från Gud. Lära och liv behöver höra ihop. Men Sanningen är viktigast - enbart en snygg fasad är värre. Jesus höll ingen snygg fasad när han mötte fariséerna. Hans handlingar och ord harmoniserade. Han är Sanningen.

Det tredje mötet, ett betydligt mindre i Hjåggsjö missionshus med missionsförsamlingen, medverkade jag själv i. Visst var det roligt att få bidra med det man kan och verka i sin kallelse. Mötet blev nästan ett väckelsemöte, men det slutade där: Med den förhoppningsvis väckta hungern efter Jesus. 
 
Här börjar det brännas. När jag tänker tillbaka på helgens gudstjänster ska det erkännas: De gudstjänster jag var med i på Någonting Större mättade inte min andliga hunger. De väckte min hunger efter mer av Gud - vilket är gott i sig. Det finns en mättnad som kommer av brist på hunger. Den mättnaden motverkade de effektivt. Men de två gudstjänster jag var på stannade där.

Så vad var det som gav mättnad - iallafall tillräckligt för den här veckan? Jo: Det vi sjöng om på Någonting Större 1 maj men inte gjorde på riktigt, det största i någonting mindre. Vi sjöng:

"Halleluja! Konungarnas konung är du och förblir.
Halleluja! Född av kvinna är du och du blev som vi.
Stor din härlighet i himlen, speglad över hav och jord;
störst när ner bland oss du stiger och oss mättar vid ditt bord"
(Ps o S 15 vers 4)

När ungdomarna på söndagen gick på lunch gick jag istället till Svenska kyrkan och blev mättad vid Herrens bord. Även denna gudstjänst var andefylld, mer än vanligt. För en ovan betraktare märktes det inte så mycket men två riktigt ovanliga saker inträffade. En i församlingen tog spontant till orda - det var det första. Ytterligare en bit in i gudstjänsten, under predikan, blev prästen så rörd att han började gråta. Han fann sig snart - men den översvämningen visade det fördolda källflödet och ledde på ett naturligt sätt över till mässfirandet, där källan flödar öppet:

"Brödet bryts och vinet delas, halleluja,
för att världen skall få leva. Halleluja.
öppnade är Guds förråd, halleluja,
källan flödar som var dold, halleluja."
(Ps o S 153 vers 3)

"Utan Den Helige Ande kan vi lägga ner våra församlingar" är bara halva sanningen. Utan Den Helige Ande hade det inte funnits någon kyrka överhuvudtaget är mer rättvisande. Utan Den Helige Ande hade inte heller Gud blivit människa, eftersom Maria blev havande genom honom. (Observera hur fel det blir att göra Anden till "hon"!) Andens betydelse gäller hela den allmänneliga kyrkan i tid och rum. Därför ska vi inte förakta det Den Helige Ande redan gett våra förfäder, anmödrar och andra medkristna och helt förlita oss på de andliga "kickarna" i nuet. Det blir så torftigt. Tror vi att vi är förmer än apostlar, helgon och martyrer bara för att vi kan surfa på Internet? Det kommer dagar då livets bekymmer får den nyfrälstes förälskade förhållande till Jesus att kännas långt borta och bönelivet på sin höjd blir ett "Hjälp!" Då är det gott att veta att Kyrkan bär genom sakramenten. Då är det gott att få tugga och svälja och bli mättad genom att Jesus blir så liten och så nära i oss som han var i Marias livmoder. "Detta är min kropp" säger han. Jesus är ingen hycklare och lögnare, han säger sanningen.

Till dig som undrar; Var det inte mer? Tro mig: Det är så mycket mer! Jag var nyligen på Oas-möte. Där får Gud vara stor och bli stor för oss genom tillbedjan och lovsång med storbildstext, lovsångsteam och t o m samma sånger som på Någonting Större. Men när hungern är som störst tar det inte slut utan Jesus blir liten och låter oss ta emot honom i Mässans bröd och vin. Inte bara en gång utan många gånger. Vår hunger blir mättad. När jag åkte därifrån var det som att resa sig efter ett präktigt julbord. Mässfirande en gång om dagen. Sedan kändes det skönt att få komma hem till den vanliga alldagliga vardagen och ta itu med lite handfast, energikrävande, och föga upplyftande arbete.

Jesus säger att det är saligt att hungra - för de hungriga ska bli mättade. Det gäller även er ungdomar. Er hunger är från Gud och väntar på att bli mättad - inte genom att ni sänker era förväntningar och slutar hoppas utan genom att ni får ta emot den enda som kan mätta er - Jesus själv. Nöj er inte med mindre! Nöj er inte med att höra utan att göra! Nöj er inte förrän ni får göra som urkyrkans församlingar faktiskt gjorde: Först lovsjöng de Kristus, sedan firade de Herrens måltid. Svenska kyrkan håller på att rycka upp sig efter det förfall som yttrade sig i bl a minskad frekvens i nattvardsfirandet och till att väckelsen tog andra vägar. Konservera inte detta förfall in i framtiden utan lyssna till vad Anden säger till församlingarna, till Jesu ord genom Den Helige Ande i Uppenbarelseboken:

"Se jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom, och han med mig" (Upp 3:20)

RSS 2.0