Aleksander Radlers lära och liv

Jag läste på  Håkans Sunnlidens blogg
http://hakansunnliden.blogspot.se/2012/07/alexander-radler-i-sin-tro.html ett välbalanserat inlägg om den fd DDR-spionen, kyrkoherden och universitetsläraren Aleksander Radler. Ett perspektiv tycker jag dock att han missar, nämligen den teologi som kan rättfärdiga Radlers förhållningssätt. Då jag har haft förmånen att ha Radler som lärare så tror jag mig förstå vad i hans teologi som gjort att han kunnat förena dessa roller så länge. Aleksander Radler levde nämligen som han lärde i stor utsträckning. Han var respektabel och genuin, hans tro bottnade. Och ändå kunde han vara spion. Så hur går det ihop?  Den lära han levde efter omfattas av många i Svenska kyrkan menar jag, även om alla inte har befunnit sig i rätt tid och på rätt plats för att bli DDR-spioner. Vilka som blir det beror mer på tillfälligheter än på karaktär, om värderingarna i grunden är likadana. Så låt oss inte kasta sten i glashus eller göra detta till en fråga om Radlers person i första hand! Jag menar att man inte kan bearbeta detta avslöjande enbart utifrån principen synd-nåd utan måste göra det utifrån synen på kyrka-stat och arbetsliv-privat också. Därför skrev jag följande kommentar (något redigerad här):

Bra skrivet. Jag kan intyga att Radler som lärare var både sympatisk och kunnig, men jag tycker att en fråga han tog upp bör diskuteras mer utifrån hans egen praktik, nämligen om man kan ha andra etiska principer för "ämbetet" än privat. Enligt Radler så innebär en luthersk etik att en kristen kan arbeta med vad som helst som är nödvändigt för samhällets fortbestånd. Det kristna förhållningssättet är utifrån detta att utöva ämbetet nitiskt och utifrån dess inneboende principer. Så är det t ex enligt Guds vilja att soldaten och bödeln dödar trots budet: "Du ska inte döda". Likaså skulle Radlers ovanligt nitiska gärning som spion kunna tolkas som ett utflöde ur hans kristna tro, medan en slapphet och ovilja att göra det uppdragsgivaren (d v s Stasi) förväntade sig  skulle varit synd. Jag reagerade på denna lära redan när han undervisade om den och tänkte att ett sådant synsätt måste vara farligt, inte minst i ljuset av vad som hände i Tyskland under andra världskriget, när folk "löd order". Men då jag har frikyrkobakgrund antog jag att min aversion grundade sig i den teologiska krocken med en reformert teologi.

Utifrån Radlers eget liv är jag dock beredd att heresiförklara denna åtskillnad. Jag tror att den uppkom i och med att kristendomen blev statsreligion vilket medförde att den radikalt annorlunda livsstilen som ett kristet liv egentligen skulle behöva innebära blev ett problem, inte minst för krigsmakten. Denna uppfattning stärks av att det i urkyrkan sågs som oförenligt med en kristen tro att ha vissa arbeten som t ex soldat. I luthersk tradition finns det dock ganska få vapenvägrare. Istället för att konstatera att Radler är en syndare (vilket knappast kan vara en nyhet för någon kristen) bör vi granska de teologiska principer som möjliggjorde hans liv som spion, präst och lärare utan att han behövde hyckla eller vara otrevlig som person och inse att vi kanske alla mer eller mindre utgår ifrån dem.

Detta är mycket värre än att en enskild präst gör ett snedsteg. Jag tror inte Radler kan befrias förrän han har förkastat denna syn i grunden. Helgelsen måste också innebära en utlevelse av ordet "mitt rike är inte av denna världen". Förhållandet till staten har alltid varit statskyrkans problem och det är väl bara att inse att den teologiska bearbetningen av skilsmässan från staten inte är gjord. Varför ska vi uppröras av att Radler gick sin stats ärenden bara för att det var DDR som var staten, när Svenska kyrkan idag också tjänar vår långtifrån goda stat. Det senaste exemplet är väl att ALLA, frivilliga såväl som anställda, numera enligt kyrkomötesbeslut är skyldiga att anmäla om barn far illa till de sociala myndigheterna. Det kan tyckas vara i ett gott syfte men det finns tillräckligt många vittnesmål om när myndigheterna gjort fel och förstört både barns och föräldrars liv med onödiga tvångsomhändertaganden (vanvårdsutredningen, uppdrag granskning etc.) för att detta ska vara ett aktuellt exempel på samma statskramande naivitet. Dessutom försätter det (återigen) människor i den situation som människor förfasar sig över i fallet Radler: Att de i sin nöd inte kan vända sig till kyrkan i förtroende utan att hamna i myndigheternas klor!


Läs artikeln!

Jag har tillsammans med Anna Sophia Bonde publicerat en artikel på Newsmill som problematiserar Svenska kyrkans deltagande i Pride. Läs den!
http://www.newsmill.se/artikel/2012/07/26/b-r-kyrkan-verkligen-bejaka-prides-v-rderingar


En underbar Gudstjänsthelg

Trots alla konferenser och sommarmöten som pågår runt om i vårt land är jag faktiskt glad över att jag var tvungen att vara hemma i helgen och tack vare det fick vara med på en underbar gudstjänsthelg i Vännäs. Gud kan finnas med både i stora och små sammanhang samtidigt - låt oss inte glömma det! Helgen började med helgsmålsbön med mässa (eller vad det heter) i vår hemkyrka, Johanneskyrkan. Inget extravagant, vilket inte heller var nödvändigt, men med sjungen liturgi och god förkunnelse. Välbesökt för att vara helgsmålbön. Mässan drog många skulle jag tro, iallafall oss. Helgsmålsbön med mässa har faktiskt lite storhelg över sig - man "tjuvstartar" med en (t ex jul-)afton som i någon mening är höjdpunkten på hela helgen, men istället för att gå tillbaka till det vanliga stannar man där uppe minst en dag till!

På söndagen var det bussutflykt till den ekumeniska Pengsjögården - en fantastisk gård som är väl värt ett besök både enskilt eller i grupp! Där var det ekumenisk gudstjänst tillsammans med Missionskyrkan, Pingst och EFS. Att fara dit utan att ha firat mässa på lördagen först hade varit fattigt men nu blev det istället "extra allt". Ekumenik kan vara otroligt givande när det blir "extra allt" och inte minsta gemensamma nämnare. Till vår stora glädje hade också fler barnfamiljer hittat dit, ev tack vare att vi tipsat om att det skulle behövas barnvakt, något som hörsammats i år (Pengsjögården ligger nära sjön så barnen behöver ständig passning om de går ut ur gudstjänstlokalen). Nackdelen att barnen inte är med på mer än en liten del av gudstjänsten uppvägdes både av att man som förälder kunde vara mer närvarande, och av att de var med på lördagens mässfirande, som ju i sig var barnvänligt då det var en betydligt kortare gudstjänst än vanligt, men ändå innehållsrik. Detta koncept förenade alltså både barnens delaktighet och föräldrarnas gudstjänst i lugn och ro. Efteråt var det fika och trevlig samvaro med många vänner och bekanta från de olika kyrkorna. Och så bad i Pengsjön, för oss som åkte bil iallafall.

Sammantaget blev det en underbar Gudstjänsthelg. Och jag som var kritisk förra året fick glädjen att konstatera att det efter gjorda förbättringar blev sammantaget väldigt bra. Ett stort tack till alla inblandade, inte minst Gud!

När Sverige stannar

Det är semestertider och vi arbetar mer än någon annan gång under året, även om slåttervädret inte varit det bästa på sistone. När jag arbetar fokuserat med slåttern är jag faktiskt inte så värst avundsjuk.  Istället kan jag inte låta bli att vara tacksam för att andra har semester. Inga barn som ska till skolan, inga viktiga telefonsamtal, föräldramöten, tentor, enkäter, telefonförsäljare (nåja...).  Vissa skulle säkert räkna upp gudstjänsterna här att döma av predikoturerna, men Gud tar inte semester och tack och lov inte pensionärer heller.

När Sverige stannar får vi bönder äntligen lite arbetsro. Vi får också semester - från allt annat som pockar på uppmärksamhet. Tack gode Gud för den sjunde månaden - semestermånaden!

RSS 2.0