Kyrka - eller något annat?

Gott Nytt År alla bloggläsare! Nyår är för mig och många andra en tid då man ser både tillbaka och framåt. Jag har under hösten 2011 läst kursen "Svenska kyrkans tro och liv". Samtidigt har jag kunnat använda det jag lärt mig direkt för att försöka förstå fenomen inom Svenska kyrkan. Ett sådant är den väsensskilda kyrkosyn som finns mellan dem som anser Kyrkan vara en lärjungagemenskap där vi får växa i tro tillsammans och dem som istället ser Svenska kyrkan som en organisation som erbjuder service till medlemmarna, i den mån de behöver den. I det första fallet utgörs Kyrkan av alla som finns med i gemenskapen, i det andra av de beslutande och dem som de anställt. I det första fallet lider alla om en lem lider och att byta kyrka är känslomässigt fullt jämförbart med en skilsmässa, i det andra är man bra dum om man inte byter leverantör ifall att man är missnöjd med servicen. Behöver jag säga att jag omfattar den förstnämnda kyrkosynen? (förenklat naturligtvis, det finns ju många andra perspektiv på kyrkan också). Men vad gör man när man i sina försök att vara kyrka på detta sätt möts av den andra kyrkosynen? Naturligtvis är det svårt att enas om en gemensam vision för kyrkolivet! Risken är stor att skillnaderna i kyrkosyn urartar till personliga konflikter - särskilt  om man saknar insikten att se varför man inte förstår varandra. Till det roliga med bloggar hör att man inte behöver skriva allt själv. Att andra har sett samma sak kan vara en tröst - även om det borde vara deprimerande att det till råga på allt är allmänt förekommande! Så här skrev Dag Sandahl 31 december: 

"Nu är jag till sist materialist och genomskådar det ideologiska bländverket. Saken är så enkel att med fallande medlemstal, fallande tal för dop och konfirmation mm mm så blir Svenska kyrkans resurser allt mindre och förmåner och status för det kyrkliga därefter. Nu gäller att värna kundkretsens köptrohet. Det gäller inte Livet så mycket som pengarna. Utan drive-in-vigslar och drop-in-dop tappar vi medlemmar. Präster som på något sätt markerar trons annorlundaskap och utmaningen till lärjungaliv är direkta hot - för deras agerande kan få folk att fatta beslut att inte vara med. Saken handlar inte bara om att slipa ner trösklarna, som det heter när domkapitlet i Västerås uttalar sig. Saken handlar om att såpa kyrkans entré också så att folk - willingly-nillingly - ska rutscha in i den goda kyrkliga gemenskapen.

Alternativet? Skilj mellan präster som bygger församling och präster som får sin kick av att människor vid särskilda tillfällen behöver deras service. Skulle jag anställa en präst är det grundfrågan - vem formulerar sig så att det ska byggas församling och vem uttalar de banala fraser som avslöjar ett stort ego i en utstryrsel kring egot, inte som Jesuskläder för att dölja det?

Här är ett tema jag kommer att åpte5rvända till, känns det som. Skillnaden mellan präster och präster och frågan om intresset. Intresset ljuger aldrig - eller alltid. Jag er präster som är rädda - rädda för folket mer än rädda om folket. Det kallas som vanligt folkkyka. Bygger de levande, folkliga församlingar? Nä, det är det de inte gör, inte gjort."

Jag tror att även service-kyrkans tillskyndare kan ha goda avsikter - t ex vilja ge människor goda minnen av sina förrättningar i viktiga stunder i livet. Men för Svenska kyrkan som kyrka är det förödande om prästen inte också är intresserad av att bygga församling, om inte de som vill växa i tro ses som en tillgång utan ett hot. Om människor antingen ska konsumera kyrkan eller konsumeras av kyrkan (genom att de som engagerar sig frivilligt eller arbetar äts upp och bränns ut) är det faktiskt inte en Kyrka utan "en halvofficiell frivillig organisation som bedriver en konkurrensutsatt verksamhet på tros- och livsåskådningsområdet i en avreglerad religiös marknadsekonomi" som Ninna Edgardh beskriver Svenska kyrkan i "Gudstjänst i tiden". En sådan organisation har jag inget intresse för ärligt talat! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0