Lugnet före stormen

SMHI varnar klass II för 20 cm nysnö och hårda vindar. Dagen började därför med att vi staplade in 3 kubikmeter ved i pannrummet. Nu väntar lite utomgårdskörning för att om möjligt slippa ut med bil och släp i snödrivorna, samt mjölkning av korna medan strömmen är kvar. Vi har haft två strömavbrott tidigare i vinter så beredskapen är inte obefogad. Men för att kunna vara beredd måste man kunna frukta det värsta och hoppas på det bästa på samma gång. Det hjälper inte att planera utifrån sina föga verklighetsförankrade förhoppningar och låta bli att förbereda sig. Ändå är det ju inte alls säkert att det blir så.

Jesus pratar om sin återkomst, å ena sidan som något vi inte kan veta tiden och stunden för, å andra sidan som något vi kan förvänta och förbereda oss inför som en kommande vår. Hur gör vi det? Törs vi hoppas på en vår för Guds rike? Kan vi förena förberedelser för att klara det värsta - strukturförändringar till följd av försämrad ekonomi och Svenska kyrkans roll som ett samfund bland andra i världens mest sekulariserade land - med hoppet om att vintern inte varar för evigt och att Jesus själv besegrade döden på korset. Att det "efter vinter kommer vår också i Andens rike". Har vi snöat in i pessimismen och slutat tro på Guds kraft?

När fikonträdet knoppas då vet vi att sommaren är nära, om det så blåser snöstorm (fast det gillar nog inte fikonträd något vidare...). Men de små svällande knopparna är lätta att missa. Träden ser ju lika kala ut som alltid. Ändå uppmanas vi att räta på ryggen. När allt ser som mörkast ut är befrielsen nära.

Nyss hörde jag om en man som suttit fast i en insnöad bil i närheten av Sävar (norr om Umeå). Enligt egen uppgift i två månader. Han var medtagen men vid liv när han hittades igår. Han hade överlevt genom att äta snö. Så blev den snö som stängde in honom också räddningen. Det onda som drabbar oss kan Gud använda för att välsigna oss. Så tror jag att det är med den situation som Svenska kyrkan befinner sig i. Den kan i förlängningen bli till välsignelse om vi inte ger upp hoppet på Guds oerhörda kraft.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0