Någonting Större

För andra året arrangeras Någonting Större för ungdomar från hela landet av missionskyrkans ungdomar i Vännäs, läs mer här: http://www.nagontingstorre.se/ . Jag tog med mig äldsta dottern för att hon skulle få se att det fanns fler kristna ungdomar och gick och lyssnade på ett seminarium med Emanuel Karlsten om sociala medier och kyrkans roll där. 

Seminariet var mycket intressant och upplyftande. Tyvärr kom vi en halvtimme sent, men jag hann iallafall uppfatta att han menade att Internet var det nya kyrktorget och att vi behöver finnas där om vi vill träffa folk. Dessutom poängterade han vikten av många olika röster - en hemsida blir lätt anonym, men använder man sig av sociala medier och är sig själv på nätet skapas förtroende och relationer som kan bli en plattform för mission. Kyrkan har ju aldrig i första hand varit byggnaden utan de människor som möts där.

Ungdomarna som var där - vilket var en hel massa, påfallande stor andel killar dessutom, var verkligen med på noterna. Nivån på föredraget var säkerligen mycket högre än om den varit för vuxna i ämnet. Emanuel Karlsten berättade också om några lyckade opinionsbildningar han dragit igång på sin blogg
www.emanuelkarlsten.se// , vilket gav en stor förståelse för hur sociala medier fungerar. Han konstaterade också att det inte är samfundens formella ledare som alltid betyder mest idag, istället är det de som är duktiga på att använda nätet som leder utvecklingen. Han menade att en kyrkoledare i någon form också behöver finnas på nätet för att möta människor. Dessutom är det viktigt att man vågar bjuda lite på sig själv och inte visar upp en putsad fasad - ingen går på den ändå. Det gäller även samfunden - låt det spreta, låt folk vara på väg och inte vara färdiga med alla frågor - det är utrymmet för samtal i processen som är mest intressant.

Med detta hört började jag tänka på Svenska kyrkans bloggpolicy och sätt att bemöta kyrkoanställda som bloggar. Hur kommer det sig att Svenska kyrkan, som säkerligen lägger mångmiljonbelopp på informatörer, reklam mm inte verkar ha tagit till sig dessa enkla insikter som Emanuel Karlsten bjöd på i förmiddags? Istället för att uppmuntra anställda att blogga, twittra och facebooka tycks de som på eget bevåg gör det anses lite hotfulla och i behov av att då och då påminnas om domkapitlenas existens. Och visst kan man förstå kyrkoledningen: Här har man kapat åt sig makten och så får kreti och pleti helt plötsligt efterföljare i hela landet bara för att de använder sociala medier och har något vettigt att säga. Hu vilken mardröm! Men hur man än försöker stävja "den kyrkliga våren", så går det inte att rå på den, lika lite som katolska kyrkan lyckades bränna Luthers verk eller Luther själv för den delen. Tryckpressen gjorde hela skillnaden för reformationen 1517. Vågar man ana en reformation femhundra år senare till följd av sociala medier? En sak är iallafall säker: Dagens unga når man med nätet. Jesu maning klingar mer aktuell än någonsin: Kom, jag ska göra er till människofiskare!

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0