Någonting Större

För andra året arrangeras Någonting Större för ungdomar från hela landet av missionskyrkans ungdomar i Vännäs, läs mer här: http://www.nagontingstorre.se/ . Jag tog med mig äldsta dottern för att hon skulle få se att det fanns fler kristna ungdomar och gick och lyssnade på ett seminarium med Emanuel Karlsten om sociala medier och kyrkans roll där. 

Seminariet var mycket intressant och upplyftande. Tyvärr kom vi en halvtimme sent, men jag hann iallafall uppfatta att han menade att Internet var det nya kyrktorget och att vi behöver finnas där om vi vill träffa folk. Dessutom poängterade han vikten av många olika röster - en hemsida blir lätt anonym, men använder man sig av sociala medier och är sig själv på nätet skapas förtroende och relationer som kan bli en plattform för mission. Kyrkan har ju aldrig i första hand varit byggnaden utan de människor som möts där.

Ungdomarna som var där - vilket var en hel massa, påfallande stor andel killar dessutom, var verkligen med på noterna. Nivån på föredraget var säkerligen mycket högre än om den varit för vuxna i ämnet. Emanuel Karlsten berättade också om några lyckade opinionsbildningar han dragit igång på sin blogg
www.emanuelkarlsten.se// , vilket gav en stor förståelse för hur sociala medier fungerar. Han konstaterade också att det inte är samfundens formella ledare som alltid betyder mest idag, istället är det de som är duktiga på att använda nätet som leder utvecklingen. Han menade att en kyrkoledare i någon form också behöver finnas på nätet för att möta människor. Dessutom är det viktigt att man vågar bjuda lite på sig själv och inte visar upp en putsad fasad - ingen går på den ändå. Det gäller även samfunden - låt det spreta, låt folk vara på väg och inte vara färdiga med alla frågor - det är utrymmet för samtal i processen som är mest intressant.

Med detta hört började jag tänka på Svenska kyrkans bloggpolicy och sätt att bemöta kyrkoanställda som bloggar. Hur kommer det sig att Svenska kyrkan, som säkerligen lägger mångmiljonbelopp på informatörer, reklam mm inte verkar ha tagit till sig dessa enkla insikter som Emanuel Karlsten bjöd på i förmiddags? Istället för att uppmuntra anställda att blogga, twittra och facebooka tycks de som på eget bevåg gör det anses lite hotfulla och i behov av att då och då påminnas om domkapitlenas existens. Och visst kan man förstå kyrkoledningen: Här har man kapat åt sig makten och så får kreti och pleti helt plötsligt efterföljare i hela landet bara för att de använder sociala medier och har något vettigt att säga. Hu vilken mardröm! Men hur man än försöker stävja "den kyrkliga våren", så går det inte att rå på den, lika lite som katolska kyrkan lyckades bränna Luthers verk eller Luther själv för den delen. Tryckpressen gjorde hela skillnaden för reformationen 1517. Vågar man ana en reformation femhundra år senare till följd av sociala medier? En sak är iallafall säker: Dagens unga når man med nätet. Jesu maning klingar mer aktuell än någonsin: Kom, jag ska göra er till människofiskare!

 

Om vådan med bönesvar...

Den minnesgode på dessa breddgrader kanske minns att det var grönt och barmark länge i höstas. Det höll på att inverka menligt på skidträningarna. Sagt och gjort - när jag fick reda på detta erbjöd jag mig att be om snö. Det skulle jag inte ha gjort - jag borde ju veta vid det här laget att Gud inte bara fyller bägaren lagom utan låter den flöda över. Vi har fått så mycket snö i vinter att skidklubben t o m har fått ställa in träningar för att pistmaskinen inte hunnit med. Mycket och ofta är en bra sammanfattning. Hade vi inte börjat köra med häst och breddarvinge emellanåt hade väl räkningen på snöslungningen blivit lika hög som snödrivorna.

Nu snöar det ymnigt igen - 17 april. För varje dag ser foderprognosen allt dystrare ut. Vi hade hoppats på att slippa köpa extra i år, men för varje dag blir det en mer och mer utopisk förhoppning. "Aprilsnö är fåragö" lär bönderna ha sagt förr - förmodligen söderut. Jag har svårt att tänka mig att ett par decimeter nysnö på en halvmeter gammal snö har någon positiv effekt för jordbruket överhuvudtaget. Men det är klart: De flesta jordbrukare i världen har ju problem med brist på vatten. Därför får jag väl ändå vara tacksam för snön, även om det tar emot såhär i april. Jag hinner kanske skriva klart uppsatsen före vårbruket iallafall...

"Liksom regn och snö faller från himlen
och inte vänder tillbaka dit
utan vattnar jorden,
får den att grönska och bära frukt,
och ger säd att så och bröd att äta,

så är det med ordet
som kommer från min mun:
det vänder inte fruktlöst tillbaka
utan gör det jag vill
och utför mitt uppdrag."

Jesaja 55:10-11


Glad Påsk!

Hej alla bloggläsare! Jag hoppas att ni ska hitta tillbaka hit nu när min bloggfasta är över. Det har varit en välbehövlig tid där jag bl a hunnit vara på en pilgrimsresa Sverige runt med bil, bil, tåg, bil, buss, spårvagn, buss, tåg, simning, bil, buss, buss tåg, bil, bil, tåg, tunnelbana, tunnelbana, tåg och bil. Sedan var jag hemma. Jag var nästan längst norrut i öster (i höjd med polcirkeln) på Frimodig kyrka i Luleå stifts årsmöte. Sedan var jag längst västerut på Våroas på Åh stiftsgård och badade i havet. Det var personligt tidigt-rekord (21 mars).

Förutom denna katharsis så har jag också hunnit skriva en hel del på min magisteruppsats som ska handla om Jesu mor Maria och Svenska kyrkan. Nu tar jag skadan igen att jag, liksom de flesta andra, inte ägnat henne många minuter under min utbildning hittills. Det verkar ha varit en värre underlåtenhetssynd än jag kunnat ana. Mer än så avslöjar jag inte just nu...

Nu ska jag ta itu med äggen istället för:

Evas synd är försonad liksom vår.

Kvinnans säd har krossat ormens huvud!

Glad påsk!

RSS 2.0