Jobb med Job

Låt mig först säga att jag personligen verkligen inte har drabbats av någon olycka som ens är värd att nämnas i samma andetag som Jobs. Men jag såg en film härom dagen som hette "jag saknar dig" och handlar om en fjortonåring som förlorar sin tvillingsyster. Detta tillsammans med att vi har kört in hö idag satte igång mina tankar. Filmen är bara sevärd om man tappat motivationen att sprida evangeliet, för det var verkligen en film om döden som var nästan kliniskt ren från alla spår av kristendom, men den hade iallafall det goda med sig att den i alla fall fick mig att drabbas av medlidande med dem som inte tror. Jag har ju själv bara upplevt döden i kristna sammanhang. I en scen - begravningen - var de iallafall i en kyrka. Men det enda man fick se var hur en mycket frustrerad anhörig sjöng ut sitt hat mot Gud. Det är en ganska naturlig reaktion. Men det är inte Jobs.

"Allt kött är hö. Allt flyktar här, och snart förvissna gräsen. Hos Dig allena, Herre, är ett oförgängligt väsen. Min ande giv det nya liv, som aldrig skall förblomma, fast äng och fält stå tomma."
(Sv ps 201 vers 4)

Idag körde vi in hö. D v s: Först kasserade vi hö. Minns ni den där idylliska hässjningsbilden jag la ut på bloggen? Hässjning är normalt en mycket bra metod för att torka hö, regnet brukar stoppas ganska effektivt av det översta lagret som sedan snabbt torkar när det slutat regna. Men de hässjor vi hade kvar ute hade inte haft särskilt normala förhållanden, utan råkat ut för kraftigt slagregn - under en dag kom det ca 60 mm under kraftig blåst. Sedan hade det till på köpet varit surväder länge efteråt, så hässjorna torkade aldrig ur förrän nu. Resultatet såg vi idag: För första gången någonsin var det mögel och halvruttet hö ända ner på tredje "roan" (stången).  Där var det iallafall möjligt att köra in höet efter att ha sorterat bort en del, men på översta och fjärde roan hade gräsfröna grott i axen och höet liknade bitvis mer gödsel än hö. Det var då jag började tänka på Job. Visst går det i en sådan situation att börja klaga på Gud och tycka att arbetet varit förgäves. Job hade råkat mycket värre ut när han satt utblottad och utan sin familj med bara gödselhögen (d v s den tidens soptipp) kvar. Ändå sjöng han inte ut sitt hat som personen i filmen, utan sa: "Herren gav och Herren tog, lovad vare Herrens namn". Kunde han säga så i den situationen borde väl jag kunna göra det när det bara är hö som gått förlorat. När man tänker efter så fick vi ju en rekordskörd, det var därför vi inte hann hässja upp allt tidigare och köra in det sista före slagregnet. Och för att vi var för få förstås, är man tillräckligt många så går det ju iallafall...

Men trots att vi fick kassera en hel del så fick vi ju ändå in mer från fälten än vi brukar få, och det största problemet hittills i år - att det var för lite plats på logen - löstes ju onekligen på detta sätt. Dessutom fick vi, likt Job, trots allt en större gödselhög! Och gödsel, det är en förutsättning för bra skörd i framtiden...

Värre är det då med den andra skörden. Den som också är stor men arbetarna få. Den kan också gå förlorad. "Allt kött är hö". När jag kom ut från filmen grät jag, min vana trogen. Men denna gång var det de riktiga människorna jag tänkte på. De som dagligen i vårt land dör utan hopp. Vi lever i ett missionsland gott folk. Det är dags att be om skördearbetare - och att arbeta själv.


Kommentarer
Postat av: SigridL

Tack speciellt för det där sista. Hur ofta talar vi inte om och ber om att det ska skickas ut arbetare med den lilla baktanken att slippa själva. Låt oss ta skäran i hand och gå ut!

2011-09-20 @ 13:45:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0