När det är skakigt - Grekland II

Inte nog med att det blev generalstrejk mm när vi just kommit hem - sedan kom jordbävningen i Turkiet inte alls långt därifrån. I andanom är jag kvar där nere med mina tankar och förböner.

Vi pratade faktiskt om jordbävningar på resan. Redan i Antiken förstod sig grekerna på att bygga sina tempel jordbävningssäkra. I Grekland rör sig inte jorden upp och ner utan i sidled vilket inte är lika förödande, men jordbävningar är vanliga. Enligt vår guide var det dessa jordbävningar som gjorde att marknaden för Paulus tält var så gynnsam. När det är jordbävning vågar ingen sova inomhus varken nu eller på Paulus tid. Då behövs det tält.

Kanske kan Svenska kyrkan av idag lära sig något av Paulus också på detta område. Vi lever i en skakig situation. Sprickorna börjar bli tydliga. En del tycker att det ser så allvarligt ut att de inte vågar stanna kvar, andra vet inte vart de ska ta vägen. Några försöker fortsätta som om allt är som det ska. Ibland ser det hoppfullt ut på någon ort - ibland talas det om att riva kyrkobyggnader. Pengarna räcker inte till att putsa fasaderna längre.

Så vad gjorde Paulus? Med risk för sitt liv många gånger predikade han evangeliet. Han byggde församlingar (eklesia) och han gjorde tält. Gjorde tält för att försörja sig, men givetvis också för att människor skulle kunna bo i dem när de drabbades av att marken skakade under deras fötter. Församlingarna han grundade var husförsamlingar som samlades hemma hos någon. De började inte med att bygga kyrkor och inreda dem med lämpliga soffgrupper och gardiner utan ägnade sig åt gudstjänstfirande, undervisning, diakoni och mission. D v s församlingens grundläggande uppgifter också idag enligt kyrkoordningen. Visserligen ska vi inte romantisera - Paulus två brev till församlingen i Korinth (d v s alla husförsamlingar i staden) visar ju att det fanns en hel del övrigt att önska. Ändå tror jag att vi kan lära oss något av detta i den här svåra situationen.

I en missionssituation som den i dagens Sverige - eller i dåtidens Grekland - är det viktigt att fokusera på det väsentliga, församlingens grundläggande uppgifter, och satsa tid, kraft och pengar på dem. Visst kan det vara bra att ha kyrkobyggnader och de är ett viktigt kulturarv som många vill titta på och också ta ansvar för. Men när marken skakar är byggnaderna snarast ett hot mot dem som befinner sig inuti dem. Det finns en stor risk att byggnaderna, de strukturer vi själva har byggt, blir det som prioriteras när pengarna är knappa. De drar blickarna till sig, bort från de möjligheter till framtid som finns där utanför bland människor som längtar efter evangeliet (fast de inte vet om det själva). Hellre än att se det som ett problem att människor inte vågar sig in i våra kyrkor borde vi väl fråga oss varför de inte gör det? Kanske har de sett de sprickor som gör konstruktionen instabil. Splittring och konflikter som hotar att förgöra dem som befinner sig där. En längtan till en tid innan marken började skaka som leder till såväl "det var bättre förr"- mentalitet, som beskrivningar av en verklighet som människor inte känner igen, eftersom den inte är sann för någon annan än den som lever i luftslottet.

Guds kyrka (eklesia) är byggd av levande stenar. Den kan samlas i kyrkobyggnader, hus eller tält - den är kyrka ändå. Men en kyrkobyggnad utan församling är ingen kyrka i betydelsen eklesia. Det kan vara en kulturhistoriskt intressant byggnad värd att bevara och visa upp för turister likt Parthenon på Akropolis i Aten. När Paulus kom dit så levde tempelkulten där sedan nästan 500 år. Byggnaderna var fantastiska och ansågs vara gudarnas boningar. Men Paulus blev upprörd vid anblicken istället för imponerad, eftersom han brydde sig om människorna och ville att de skulle bli frälsta genom tron på Jesus Kristus. Paulus avreagarade sig inte genom att vandalisera Parthenon utan genom att förkunna evangeliet. Paulus byggde församlingar och tält. Kristendomen spreds över hela romarriket och tids nog byggdes avgudatemplen om till kyrkor. De klarade jordbävningar men inte kraften i kristendomen.

Det är varken önskvärt eller oviktigt om kyrkobyggnader byggs om till exempelvis affärer - likafullt är det inte själva problemet utan bara ett synligt symtom. Låt oss göra som Paulus när han såg avgudatemplen: Låt oss förkunna evangeliet med än större iver. Låt oss göra tält som flexibelt och billigt låter oss finnas där människor känner sig trygga när det skakar under fötterna. Låt oss återerövra våra hem som sakrala miljöer där vi inte bara intar lekamlig föda tillsammans utan också andlig spis i form av bön, bibelläsning och psalmsång. Där vi inte bara bjuder på middag utan också på vår tro under utövandet av den kristna dygden gästfrihet. Då kommer vi tids nog inte bara behöva våra kyrkor utan också en ansenlig mängd nedlagda köpcentra som möteslokaler.

Ur Paulus tal inför Aeropagen (tros ha hållits på kullen t v i bilden alldeles nedanför akropolis):

"Gud som har skapat världen och allt den rymmer, han som är herre över himmel och jord, bor inte i tempel som är byggda av människohand. Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som själv ger liv och anda åt allt." Apg 17:24-25


 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0