Grekland III - i C S Lewis fotspår?


För mig ökade resan till Grekland inte bara min förståelse för Paulus, världspolitiken och de kulturella skillnaderna mellan Sverige och Grekland. Den gjorde också att jag fick ökad kunskap om den klassiska eran och därmed ökade också min förståelse av C S Lewis Narnia-serie ytterligare.

Jag vet inte riktigt hur många gånger jag har läst C S Lewis Narnia-böcker. Men det är ett antal gånger. Det som är så facinerande är att böckerna blir bättre ju äldre jag blir och framförallt sedan jag började läsa teologi märkte jag att där fanns djup som jag inte uppmärksammat tidigare. Vad jag upptäckte i Grekland var hur stor inspiration han hämtat från den klassiska konsten, och ibland - inbillade jag mig åtminstone - från de platser vi besökte. Det kan jag naturligtvis inte veta, men jag kommer i detta blogginlägg dela med mig av mina associationer. Oavsett om jag gjorde dem i C S Lewis fotspår eller inte, så var det roligt att få uppleva också denna sida av böckerna - för att C S Lewis har påverkats av sina studier av denna period är uppenbart. Lewis tog avstånd från all utvecklingsoptimism och uttryckte detta ungefär med orden: Jag har sett utvecklingen fortskrida i ett ägg - vi kallar det att ruttna! När jag var i Grekland förstod jag varför han kunde säga detta så tvärsäkert.




De förstenade julfirarna i "Häxan och lejonet"?



Vita häxans slott med sin samling av förstenade varelser?





Jättarnas ruinstad i "Silvertronen", med slottet Harfång i bakgrunden?




Jättarnas ruinstad sedd uppifrån?


Det är bara att inse: Det drar ihop sig till en ny omläsning av Narnia-böckerna i vinter. Denna gång kanske som högläsning för barnen.


En klok förvaltare

Dagens Kyrkans Tidning var sannerligen inte deprimerande, tack vare ledaren skriven av Anders Ahlberg. http://www.kyrkanstidning.se/ledare_och_debatt/ledare/diskret_ar_inte_vagen_0_18922.news.aspx 

När Anders Ahlberg rektryterades till KT var det många som höjde på ögonbrynen för att hans meriter från lantbrukspressen fick väga tyngre än hans personliga tro, eller ska man säga otro? Därför är det glädjande att se att farhågorna kommer på skam idag. Återigen ska det visa sig att "denna världens människor beter sig klokare än ljusets människor gör". Nu ska det tilläggas att jag givetvis inte kan veta hur Anders Ahlberg tror idag, men jag vågar påstå att han använder mer av sitt marknadskunnande från livsmedelsbranchen än sina erfarenheter av Svenska kyrkan när han uppmanar kyrkan att våga vara mer lik korvgubbarna som finns där folk samlas och erbjuder korv, när det gäller att erbjuda evangeliet, istället för att vara rädd för att tappa medlemmarna som inte tror om man är för tydlig med budskapet! Amen! säger jag.

Anders Ahlberg ger här prov på klokt förvaltarskap. Förvaltaren ska vara trogen uppdragsgivaren oavsett egna preferenser. Givetvis kan det också finnas sådana - och för Kyrkans tidning är det en ekonomisk risk med att kärntrupperna tunnas ut - det är rimligtvis bland dem som prenumeranterna står att finna. Men jag menar att han även visar prov på hur evangeliet ska förvaltas. Pundet ska inte grävas ner, det ska användas och förmeras. Här finns det mycket att lära för Svenska kyrkans präster. Det är orimligt att evangeliet inte predikas rent och klart bara för att enskilda präster tvivlar eller tror annorlunda. Men vad gör prästen om de styrande vill att man ska ligga lågt, som Anders Ahlberg befarar kan bli följden i en folkkyrka med en stor betalande medlemskader som inte tror? När evangeliet är till för att delas? Då är det tid att lyda Gud mer än människor! Men detta är lättare sagt än gjort för en syndig människa i praktiken. Det kan betyda avsked. Eller utköp som det så vackert heter... Är det konstigt att prästerna lider av psykisk ohälsa? De ska förvalta evangeliet och stå till svars för inför vår Herre på den stora räkenskapsdagen, samtidigt som de helst ska ligga lite lågt... Just därför är det så befriande att höra dessa ord från Anders Ahlberg. Det är så enkelt att minsta barn förstår det: De kroppsligt hungriga behöver korv med bröd. De andligt hungriga behöver evangeliet.

Men för att fortsätta korv med bröd-analogin: Vad skulle korvgubbarna göra om hälsovårdsnämnden rycker ut och förbjuder verksamheten som alltför farlig för folkhälsan, eftersom de inte har tillgång till omklädningsrum och WC i anslutning till sin livsmedelshantering? Hur blir det då med flexibiliteten och arbetsglädjen och stillandet av hunger just där de hungriga är? Kommer de fortsätta sälja korv tills de får näringsförbud eller döms för brott mot livsmedelslagen? Kommer de hitta på ett alldeles nytt sätt att transportera med sig toa och omklädningsrum?  Kommer de fylla sin kallelse genom att  dela ut korven gratis (det är det såvitt jag vet svårt att bli straffad för så länge ingen blir sjuk)? Eller kommer de sluta och intala sig myndighetsbilden att deras arbete mest var en säkerhetsrisk, fast de innerst inne vet hur viktiga de egentligen är?

Jag tror att vi fruktar människor för mycket och Gud för litet. Den som fruktar Gud behöver inte frukta människor. "Varför är ni rädda för dem som kan döda kroppen men sedan inte kan göra något mer?" frågar Jesus. Om vi inte var så rädda för människor, skulle vi både ha modet att möta dem där de befinner sig på gatorna, och våga göra det oavsett vad som är mest lönsamt och dessutom ta konsekvenserna av det inför kyrkoledningen. Vi skulle kunna vara kloka förvaltare av evangeliet, inte av rädsla som den som grävde ner sitt pund, utan med entusiasm inför uppgiften. Så om än Anders Ahlberg måhända hade ekonomiska motiv till grund för sin ledare, så tror jag inte det var mammon han tjänade med den, utan Gud.

RSS 2.0