Den öppna folkkyrkan - ett familjeföretag?

För att bli prövad för vigningstjänst i Svenska kyrkan behöver man ha ett rekommendationsbrev. Men inte från vem som helst. Som blivande präst måste det vara författat av en präst och som blivande diakon av en diakon. Detta kan tyckas vara ett litet problem för en med ett tolvårigt brett engagemang i Svenska kyrkan i ryggen. Men icke! Förra gången det begav sig insåg jag att församlingen där jag hela tiden varit aktiv bytt präster otaliga gånger under min tid där. Det fick bli två olika präster som skrev, en pensionerad som intygade att jag gått i kyrkan nästan varje söndag i nästan ett decennium och en som skrev lite om mig. Det kändes inte helt tillfredsställande. Sedan dess har jag lärt känna flera präster väl, men vad har jag väl för nytta av det i det här sammanhanget nu när jag bytt spår till diakon? Jag har också under mer än ett halvår tre gånger i veckan varit med på ett diakonalt café och ingående lärt känna den diakoniassistent som ledde arbetet. men vad hjälper det: Hon är ju inte vigd diakon! Diakonen i församlingen känner jag litegrann men inte särskilt bra med tanke på att hon arbetat tio av de år som jag varit aktiv i församlingen. Återigen står jag där med exakt samma problem som förra gången: De som borde känna mig gör det inte. Kanske är situationen generellt ännu sämre för blivande diakoner eftersom diakonins koppling till gudstjänsterna inte alltid är självklar och många diakonala uppgifter som man kan tänkas delta i som frivillig inte nödvändigtvis innebär att diakonen är närvarande (det finns ju inga diakon-måsten). Och även om det inte gäller i detta fall så blir det knappast lättare generellt av att de anställda många gånger inte är en del av den gudstjänstfirande församlingen. Mest tragiskt är förstås inte svårigheterna med att få ett rekommendationsbrev, utan att vi alltså har så lite med varandra att göra trots att vi är kristna och tillhör samma församling!

Det kanske är därför många prästbarn blir präster i sin tur: De har någon som kan rekommendera dem! Är den sk öppna folkkyrkan ett familjeföretag?

Luther om mirakler

Jag har skrivit en interpretation i exegetiken och då fick jag tillfälle att läsa i Luthers kommentar över Bergspredikan som jag har sammanfattat när det gäller Matt 21-23 nedan.

"Inte alla som säger "Herre, herre" till mig ska komma in i himmelriket utan bara de som gör min himmelske faders vilja. På den dagen skall många säga till mig: Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn? Då skall jag säga dem som det är: Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!"

Gör de inte Guds vilja, de som tjänar Gud natt och dag och därtill utför mirakel? Vad ska hända med den stora massan om inte ens dessa räddas? Undrar Luther och svarar att det är skillnad mellan att säga ”Herre, herre” och göra Guds vilja. De som säger ”Herre, herre” gör stora anspråk inte bara på att själva komma in i himlen utan att hjälpa andra dit. De vill ha hedersplatserna. Ska inte en kartusian ha större meriter än en simpel lekman eller en gift kvinna? Vad vinner han annars i klostret med sin stränga regel? Kartusianer kommer till himlen, men bara om de gör Guds vilja enligt Luther. Det finns människor som säger Herre, inte bara en gång utan om och om igen. De är alltid mer upptagna av gudstjänster mm än riktiga kristna, men eftersom de har gjort sin egen vilja kan det vara en annan herre som hör dem. Därför varnas vi av Luther för att låta oss förföras av storståtliga gudstjänster. I Matt 24:23 står det att det ska komma människor som säger här är messias eller där och att de skall bedra många. Dessa ska också göra mirakler. Det är inte riktiga mirakler utan djävulens bländverk. I Matt 24:25 uppmanas vi att akta oss. Kristus är aldrig där hans ord inte är!

De som säger ”Herre, herre” är alltså ypperliga människor, men ändå blir de nesligt avvisade och oväntat skickade till helvetet. Dessa som har gjort underbara verk och dessutom i Jesu namn! Hur kan de göra mirakler? Jo ett svar kan vara att de en gång i tiden varit goda kristna. Om en kristen börjar känna att han är förmer än andra, har större visdom och andra gåvor så blir han självgod och högmodig. Då tänker han fortfarande att han är from och på rätt väg fastän det är tvärtom. Det är enormt farligt att få mycket gåvor av Gud eftersom det är så lätt att förlora sin ödmjukhet. Därför är det vanligt att de som fått stora gåvor av Gud på annat sätt blir förödmjukade för att bevaras från att falla i högmodets synd.

Å andra sidan kan Gud använda präster och högt uppsatta personer till att utföra mirakler, profetera etc för att leda andra rätt, utan att den personen egentligen är from eller kommer till himlen. Därför kan vi inte döma ut ämbetet p ga personerna som innehar det, för om en är from är tjugo inte det. Gudstjänsten kan vara rätt även om prästen inte är att räkna med. Men här finns många präster, biskopar mm som anser att Gud har ett gott öga till dem personligen eftersom han använder dem till att göra underbara verk. Men detta är p g a deras ämbete, inte  personerna. Personernas fromhet eller avfall drar varken till eller från själva ämbetet. 

Men de som inte är präster då och utför mirakler? Markus 9:39 är ett exempel på ”offentligt ämbete” så i det fallet är det inte heller p g a deras person utan p g a deras ämbete. Men riktiga mirakler utförda av en ensam person är alltid utförda av en from sådan. Det finns nämligen enl Luther två sorters mirakler som är goda och pålitliga: De som är utförda av fromma kristna och de som är utförda av avfällingar som dock har ett ämbete och lär riktigt. Det test som gäller båda sorterna är om de tenderar att prisa Kristus och stärka tron, annars finns skäl för misstänksamhet. Under och mirakler som går emot den kristna trons grundsatser ska inte erkännas.


Kronan på värken

En kommentator frågade vilken sorts krona det var. Inte en aning, varken jag eller "kungen". Bara att den var till för att lappa ihop en sprucken, tidigare rotfylld tand. Men tandvårdspengen gjorde det visst ännu något billigare och dessutom fick han två års garanti. Så nu gäller det att passa på att äta godis innan garantin går ut!

Håll ut bloggläsare. Snart är jag klar med min kandidatuppsats. Den blir förhoppningsvis kronan på verket!

RSS 2.0