Djurens rätt - dagens fariseer?

Är det inte fantastiskt! Djurens rätt, som brukar anse oss tamdjurshållare vara första klassens djurplågare, föreslår nu beträffande de övergivna björnungarna att de inte borde skjutas - utan tas om hand! Vore de konsekventa skulle de väl mena att de borde få ligga och svälta ihjäl av sig själva, om vi människor nu inte får ge dem nådaskottet och därigenom "orena oss" med "mord". Historiens ljus sprider sig. Vilka är egentligen Djurens rätt-folket ättlingar till? Jo förstås till dem som hittade en stackars björnunge övergiven i skogen och tog hand om den, gav den mat och när den blev för hungrig för hushållskassan, upptäckte att den kunde dansa till musik på torgen och på det sättet försörja både sig själv och ägaren! Eller dem som tog hand om de stackars övergivna lammen och ett år senare hade dubbelt så många, året efter dubbelt så många igen osv tills det enda sättet att undvika svältdöden för de stackars djuren var att döda dem - och om man nu ändå har dödat ett djur kan man väl äta upp det, när nu fåren åt upp alla grönsakerna i omnejden? Vilddjuren i vår egen tid ska naturligtvis inte få svälta ihjäl, men ättlingarna till förfädernas djur ska inte vara tama! Visst är det så att alla djur INTE har det bra, men det är en annan fråga än den principiella, om det är rätt att hålla tamdjur! Det handlar om djurägarens moraliska ansvar för sina djur, vilket innefattar att döda dem om de blir fler än man klarar av att ta hand om på ett bra sätt.

Det är här likheten med fariseerna uppenbarar sig. I Matteusevangeliet 23:29-32 säger Jesus:

"Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som reser monument över profeterna och smyckar de rättfärdigas gravstenar och säger: Om vi hade levt på våra fäders tid skulle vi inte gjort oss skyldiga till profeternas blod. Därmed visar ni själva att ni är söner till dem som mördade profeterna. Fortsätt som era fäder tills måttet är rågat."

Vad gjorde de: Jo, sin tids profeter lät de piska och döda - de som inte gick med majoriteten och makten utan sade sanningen, var ett hot mot stabiliteten och det bestående. Men samtidigt fördömde de dem som gjort det samma i historien. Påminner det inte lite om djurens rätts förhållande till sina fäder, de som först domesticerade de "stackars" djuren? Nu vill de göra likadant själva!


Kommentarer
Postat av: Cecilia N

Undrar om de som förespråkar djurparkslösningen någonsin funderat på om alla små söta djurparksnallar verkligen lever året efter. Eller de andra söta djurparksungarna.



Det gör de ju inte. Inte alla. Det krävs föryngring, ja. Men inte tre nya "ungdomar" varje år som får tre nya bäbissyskon. Per djurpark.



Jag fick insikten för sisådär 30 år sen när föräldrarna fick i sin ägo ett antilopskinn (eller nåt sånt djur) från ett djurparksdjur som hade "reducerats".

2011-04-02 @ 14:14:17
URL: http://cessistickar.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0