Betalt för gammal ost?

Idag var det dags tyckte vi att prova osten vi gjorde för ett år sedan. Vi hade inte så höga förväntningar, eftersom vi inte har någon bra ostkällare, men vi hade gjort vårt bästa efter förutsättningarna. I dessa ingick också att vi vaxade den med bivax i brist på riktigt ostvax av dagens datum (förr användes alltid bivax). Egentligen var syftet mest att öva oss när vi hade gott om mjölk - att göra ost ordentligt är en hel vetenskap, det vet jag eftersom jag har tillräckligt mycket utbildning i konsten för att veta vad jag inte vet.

Till att börja med verkade det lovande: Osten såg helt enkelt bra ut: Grynpipig, gul och någorlunda fast. Ingen anmärkningsvärd odör i rummet heller, som det kan bli om en ost feljäser. Kunde vi ha misstagit oss när vi trodde att det inte skulle bli något av den? Hoppet steg. Men bara tillfälligt. Osten smakade helt enkelt inte gott. Den var inte oätlig men inte heller särskilt ätlig, iallafall inte om man har några gastronomiska krav på sitt ätande.

Det var som vi anat. Varför: Jo, en ost blir inte bättre bara för att man lagrar den ett år, inte om den inte var bra från början. God ost blir godare av lagring. Ost som smakar illa smakar mer illa.

Detta förhållande fick mig att tänka på helgelsen. Vi blir rättfärdiggjorda genom tron på vad Jesus har gjort för oss. Det är som att ha en bra men nygjord ost till att börja med. Den är visserligen vit och fullt ätlig men den smakar just ingenting. Det märks inte heller just någon skillnad på det stadiet mellan olika ostar. Där spelar råvaran större roll. Men förblir vi därefter i hans närhet och efter hans vilja finns det bäst förutsättningar för att vår växt och mognad ska gå åt rätt håll. Ju längre tid som går desto tydligare blir det, desto ljuvligare blir doften - eller desto värre stanken.

Nu är vi människor förstås inga ostar, därför haltar bilden. Resonemanget nedan, märk väl, är bara vattentätt när det gäller ost. Vissa kristna tycker förmodligen att vi är mer lika ostar än andra. Själv tänker jag inte ta ställning till om vi är ostar eller inte för tillfället, jag har bara livlig fantasi... Så antag att vi vore det och att Gud var den stora Ostmästaren. Här har han lagt ner så mycket tid, kraft och kärlek på att skapa oss, ja han har t o m dött för att rädda oss, och vad gör vi: Jo vi ligger i sunkiga källare och möglar i vaxsprickorna hellre än att vara där han vill ha oss, på det ställe där vi skulle kunna bli som han avsett oss. Så kommer domens dag: Vi skärs itu och precis som väntat så har inte vårt liv i smutsen passerat obemärkt förbi. Men ändå: Det Jesus gjort för oss har bevarat oss från den förruttnelse som vore det man skulle förvänta sig efter så lång tid. Vi blev inte så goda som han avsett oss, men heller inte så ruttna att vi platsar på sophögen. Men stoppar han in oss i skafferiet, kommer vår oaptitliga lukt sprida sig och förstöra andra varor.

Ja, inte vet jag vad Gud skulle göra. Men själv har jag rivit osten för att baka pizza av den. Bara man har bra ventilation brukar osten bli god efter en stund i ugnen.




Kommentarer
Postat av: Andreas Holmberg

Du vet väl om att heliga Birgitta också gör den här liknelsen någonstans? (Om Gud som den store ystaren).

2011-06-14 @ 13:23:11
URL: http://efsidag.blogspot.com
Postat av: Cecilia N

Å andra sidan så fick alla vingårdsarbetarna samma betalning.

Även om man får mogna längre om man kommer tidigare så blir alla "ostarna" lika "ätliga".

Och de dåliga kanterna skärs av före serveringen, enligt min privata teologi.

2011-06-14 @ 19:52:32
URL: http://cessistickar.blogspot.com/
Postat av: Gunvor Vennberg

Andreas: Nej det visste jag inte, men det första jag fick lära mig på teologen var att om vi trodde att vi kom på något nytt så berodde det bara på vår okunskap alternativt att det var en riktigt ruskig heresi. Så då får jag väl vara tacksam över att vara i så gott sällskap. Jag antar att jag och den heliga Birgitta har en del gemensamt när det gäller vårt arbete, hon var visserligen husfru på en stor gård där livsmedlena förädlades på plats i betydligt större mängder och hade åtta barn, men det är väl inte så konstigt att vi använder samma bild!



Cissi:1. Visst fick de: De fick oförtjänt av Guds nåd det eviga livet - rättfärdiggörelsen genom tro. Men gissa vilka som hade störst muskler och kunde uträtta mest i vingården en vecka senare? De som hade arbetat längst och hårdast troligen (om de inte gått in i väggen vid det laget)Men Du har en klar poäng: Det går inte att få mer än det som vi alla får av nåd genom Jesus Kristus, bara för att man arbetar mer (eller försöker framhålla detta som ett argument!). Bara mer arbete kan man få! Ändå vore det knappast i enlighet med Guds plan att vi väntar till 11 timmen med att bättra oss och börja hugga i bara för att nåden skulle bli större. Bort det! sa Paulus. 2. Tja,stekning eller giljotin kan väl komma på ett ut... Somligt måste nog bort på något sätt, om inte själva döden är tillräckligt omvälvande förstås... Men du vet väl att osten fortfarande lever om du äter den utan att steka den? (alltså mjölksyrabakterierna mfl mikrober- fast de flesta är nyttiga och viktiga för t ex tarmarna)

2011-06-14 @ 23:42:25
Postat av: Cecilia N

Att osten fortsätter leva om man inte steker den, nej, det visste jag inte.



Efter det som du svarade Andreas så får jag hoppas att någon etablerad tänkt samma saker som jag om vad som händer "på andra sidan".



Jo, det är ju klart att det blir bättre i trädgården om man jobbar mycket i den. (Se bara på eländet i min ...) Och visst blir man tillfredsställd av att se att man gjort ett bra arbete. Det står redan i 1Mos 1.

Men det är aldrig kört!

2011-06-17 @ 12:26:24
URL: http://cessistickar.blogspot.com/
Postat av: Tobbe

Ugnen? Den värme som osten måste befinna sig i ett tag för att bli mer ätlig. Det är inte så att du här har givit ett argument för skärselden?

2011-06-24 @ 12:19:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0