Soli Deo Gloria!

Nu är min kandidatuppsats klar. Den har titeln "På stadig grund? - Svenska kyrkans vuxenundervisning som kristen praktik" och jämför den pedagogiska och teologiska grundsynen i Svenska kyrkans pedagogiska grunddokument "Lärande och undervisning - grund för Svenska kyrkans pedagogiska arbete" och ett praktiskt Alpha-arbete i en församling.

Jag vill passa på att här offentligt och utan universitetets inblandning tacka alla som har hjälpt till med detta arbete, de församlingsanställda som jag har intervjuat, min syster som reste långt och vådligt (kylare och värmepaket gick sönder så att det började ryka i hela bilen!) för att hjälpa mig med att göra förstklassiga ljudupptagningar, samt alla positiva förebilder inom kateketiken. Sist men inte minst, vill jag tacka min Herre och Gud Jesus Kristus, som är så mäktig och kontroversiell så att jag inte fick tacka honom i ett efterord i anslutning till min uppsats - trots att det inte tillhör det vetenskapliga innehållet.

Vad skulle jag göra? Jag kanske valde fel, men efter att ha konsulterat några andra kristna i min närhet tog jag bort mitt efterord helt och hållet - och därmed mitt tack till alla inblandade. Som kompensation ändrade jag namn på det elektroniska dokumentet så att det fick tillägget SDG -Soli Deo Glora (åt Gud allena äran). Dessutom passade jag på att under en tenta i Modern och postmodern teologi skriva en förklarande artikel/text där jag ifrågasatte den religiösa beröringsskräcken med kristendomen som likafullt utgör universitetets epistemologiska (kunskapssyns) grund, genom sin strävan att söka den objektiva sanningen för att finna den Gud som är sanning. I själva verket utgörs det största hotet idag mot akademin menar jag den aggressiva sekularismen som inte får ifrågasättas och sanningens relativisering. Sammantaget gav det mig två VG, men var det värt det, eller borde jag ha vägrat ändra min text? Jag vet fortfarande inte, men det ska väl vara något smolk i glädjebägaren, så att man inte glömmer bort att vi befinner oss i en fallen värld.

Nu har jag iallafall läst tillräckligt för en teol Kand. Det känns riktigt bra och det hade aldrig gått, om inte Gud hade bevarat oss i stort och smått. Dessutom: Helt utan att det kan bevisas vetenskapligt tror jag att den Helige Ande leder även under tentor och uppsatsskrivande. Det är bra att det inte kan bevisas, annars klassades det väl som fusk och hur skulle det då gå för universitetsteologin? Därför: Andas inte att Gud kan hjälpa till - sno åt dig äran själv. Annars sker en kopernikansk revolution i våra sinnen: Gud i centrum istället för oss själva. Vad kunde väl hända då?

Bloggfrenesin fortsätter

Detta beror naturligtvis på alla motiverande kommentarer! Jag kan inte förmena er denna bild från Statskyrkan i Wittenberg, målad för att ersätta förlorade konstverk som förstördes i samband med att ikonoklasterna gick bärsärk medan Luther satt i tryggt förvar i Wartburg då hans liv var i fara. Apropå vingårdsarbetarna:







Detta är alltså reformatorisk propaganda på hög nivå, eller ska jag skriva reklam? Snyggt iallafall! Den tjocke som räfsar i vingårdens mitt är Martin Luther och de första som vill ha mer betalt är påven m fl. På deras sida i vingården växer det just ingenting medan det på reformatorernas grönskar ymnigt. Nu ska jag lugna mig lite till mer normala bloggningsintervall och istället försöka få någon ordning på mitt trädgårdsland. Där behövs det nog mer än 11 timmen för att det ska bli någon ordning. Fast det är klart: Med romersk tid här uppe blir det ju arbete nästan dygnet runt, så även 11 timmen blir ganska lång!

Betalt för gammal ost?

Idag var det dags tyckte vi att prova osten vi gjorde för ett år sedan. Vi hade inte så höga förväntningar, eftersom vi inte har någon bra ostkällare, men vi hade gjort vårt bästa efter förutsättningarna. I dessa ingick också att vi vaxade den med bivax i brist på riktigt ostvax av dagens datum (förr användes alltid bivax). Egentligen var syftet mest att öva oss när vi hade gott om mjölk - att göra ost ordentligt är en hel vetenskap, det vet jag eftersom jag har tillräckligt mycket utbildning i konsten för att veta vad jag inte vet.

Till att börja med verkade det lovande: Osten såg helt enkelt bra ut: Grynpipig, gul och någorlunda fast. Ingen anmärkningsvärd odör i rummet heller, som det kan bli om en ost feljäser. Kunde vi ha misstagit oss när vi trodde att det inte skulle bli något av den? Hoppet steg. Men bara tillfälligt. Osten smakade helt enkelt inte gott. Den var inte oätlig men inte heller särskilt ätlig, iallafall inte om man har några gastronomiska krav på sitt ätande.

Det var som vi anat. Varför: Jo, en ost blir inte bättre bara för att man lagrar den ett år, inte om den inte var bra från början. God ost blir godare av lagring. Ost som smakar illa smakar mer illa.

Detta förhållande fick mig att tänka på helgelsen. Vi blir rättfärdiggjorda genom tron på vad Jesus har gjort för oss. Det är som att ha en bra men nygjord ost till att börja med. Den är visserligen vit och fullt ätlig men den smakar just ingenting. Det märks inte heller just någon skillnad på det stadiet mellan olika ostar. Där spelar råvaran större roll. Men förblir vi därefter i hans närhet och efter hans vilja finns det bäst förutsättningar för att vår växt och mognad ska gå åt rätt håll. Ju längre tid som går desto tydligare blir det, desto ljuvligare blir doften - eller desto värre stanken.

Nu är vi människor förstås inga ostar, därför haltar bilden. Resonemanget nedan, märk väl, är bara vattentätt när det gäller ost. Vissa kristna tycker förmodligen att vi är mer lika ostar än andra. Själv tänker jag inte ta ställning till om vi är ostar eller inte för tillfället, jag har bara livlig fantasi... Så antag att vi vore det och att Gud var den stora Ostmästaren. Här har han lagt ner så mycket tid, kraft och kärlek på att skapa oss, ja han har t o m dött för att rädda oss, och vad gör vi: Jo vi ligger i sunkiga källare och möglar i vaxsprickorna hellre än att vara där han vill ha oss, på det ställe där vi skulle kunna bli som han avsett oss. Så kommer domens dag: Vi skärs itu och precis som väntat så har inte vårt liv i smutsen passerat obemärkt förbi. Men ändå: Det Jesus gjort för oss har bevarat oss från den förruttnelse som vore det man skulle förvänta sig efter så lång tid. Vi blev inte så goda som han avsett oss, men heller inte så ruttna att vi platsar på sophögen. Men stoppar han in oss i skafferiet, kommer vår oaptitliga lukt sprida sig och förstöra andra varor.

Ja, inte vet jag vad Gud skulle göra. Men själv har jag rivit osten för att baka pizza av den. Bara man har bra ventilation brukar osten bli god efter en stund i ugnen.




En annan dag

Jag har länge tänkt att jag ska blogga - en annan dag. I dag kom jag inte undan. Det är ju nämligen annandag! Detta väcker lite funderingar hos mig. För bara några år sedan bestämde STATEN att annandag pingst inte längre skulle vara helgdag. Så vad gör Svenska kyrkan (ingen statskyrka längre)? I den här församlingen firas det i alla fall inte någon Gudstjänst idag. Med tanke på att de som brukar komma mestadels är pensionärer borde det inte göra så stor skillnad om det är arbetsdag eller inte. Många arbetar ju förresten på söndagar och helgdagar också nuförtiden och är då lediga på t ex måndagen. Är det överhuvudtaget förenligt med kyrkoordningen att inte fira huvudgudstjänst eller har den helt påpassligt anpassats till beslutet att ta bort helgdagen? I så fall varför? Pingsten har väl inte blivit en mindre viktig helg för att riksdagen beslöt att ta bort annandagen som helgdag? Annandagens texter står fortfarande i psalmboken som tillhör Svenska kyrkans bekännelseskrifter.

Visst kan det tyckas som ett litet problem, om det nu inte rent av påverkar hur vi ser på pingsten och i förlängningen den Helige Ande. Handen mot hjärtat: Visst känns det lite viktigare att Jesus for upp till himlen: Det ger oss ju inte mindre än fyra lediga dagar tack vare klämdagen då nästan ingen arbetar. Pingsten däremot, den passerar tämligen spårlöst förbi, t o m i kyrkan. Ändå är den kyrkoårets tredje viktigaste helg efter Påsk och Jul. Pingsten är Kyrkans födelsedag! "Vi tror ock på den Helige Ande, en helig Allmännelig kyrka" Ganska visset att kyrkan då låter riksdagen bestämma hur länge den ska firas!

Men det är inte bara det att kyrkan låter staten bestämma hur vi kristna ska fira pingst och i förlängingen hur viktig vi anser att pingsten är (eftersom vi människor påverkas väldigt mycket av vad vi gör) som är ett observandum. Carin Jämtin lyfte nyligen frågan om att byta ut någon kristen helgdag mot exempelvis en muslimsk. Det förslaget föll visserligen inte i god jord - inte ännu, men det visar på en samhällsanda där de kristna helgerna hänger löst, inte bara i praktiken genom 24-timmarssamhället utan även i almanackan. Om det nu gick så smärtfritt och utan motstånd att ta bort annandag pingst, är det enklare att ta någon annan dag. Är det månde några som sitter och räknar alla sparade pengar - helger betyder gudstjänstfirande och dessutom OB-tillägg för alla som arbetar med dem. Onödigt att obstruera mot något så lönsamt som att byta ut en kristen helgdag mot en nationaldag!

Vi kristna är onekligen bortskämda än så länge i det här landet. I Romarriket samlades de kristna på söndagsmorgonen före arbetet för att lovsjunga Kristus. Detta trots att det många gånger dessutom var förenat med livsfara då det enda sättet att få tyst på dem verkade vara att avrätta dem. Men vi, vi låter oss fogligt tystas blott och bart för att datumet skrivs med svart text i almanackan!

RSS 2.0