Julen II - Julstädning

Innan jul städas det och fejas så det står härliga till. Julstädningen har iallafall för mig kommit att bli en alltmer sakramental aktivitet. "Bereden väg för Herran, berg sjunken djup stån upp" sjunger vi i advent. Vad är julstädningen om inte en praktisk syssla som syftar till att förbereda Herrens ankomst? Ingen av oss skulle låta bli att städa inför ett besök av Karl den XVI Gustav, så varför skulle vi inte göra oss till för att fira Jesus, kungars kung?

Som jag ser det finns det dock två sätt att städa: Städa fram och städa bort. När man dyker längst in i garderober och skafferi för att leta fram sådant som inte längre duger till att användas, och gör resten av innehållet mer överskådligt då städar man fram - fram med det som inte håller måttet utan bara tar plats och försvårar livet. Julstädningen inför Herrens ankomst - både i huset och i våra hjärtan borde vara en sådan städning. Bara den håller måttet inför honom som ser vad som finns i människan (och hennes garderober). När Jesus möter människor, t ex den samariska kvinnan vid Sykars brunn, då befriar han genom att städa fram det obehagliga och lyfta av bördan av synden som vi har gömt någonstans långt inne och försökt glömma. Det vi har försökt städa bort städar Jesus fram. Det leder till befrielse och ett nytt liv.

Men hur många har inte varit med om att det blir lite bråttom på slutet? Alldeles innan gästerna ska komma - då är det ytan som gäller. Att snabbt gömma undan det som man inte vill ska ligga framme i skåpen. För vem vill inte låtsas som om allt är perfekt? När vår julstädning förfaller till att städa bort, både i huset och när det gäller vårt hjärta, då verkar allt bra för stunden. Men förr eller senare kommer det vi har försökt gömma undan fram. Vi visar upp en snygg fasad och hoppas att ingen ska genomskåda oss. "Ni är som vitmenade gravar" sa Jesus till fariséerna. Inuti fulla av de dödas ben men med en snygg utsida. Ska vi städa för Jesus hjälper det inte att städa bort - vi blir alltid avslöjade. Kanske är det därför han säger: "Akta er för fariséernas surdeg, hyckleriet. För det finns inget dolt som inte ska bli känt och det ni viskar i enrum ska ropas ut från taken."

Att bli avslöjad av Jesus är något som tar emot - särskilt innan man känner honom och vet att han förlåter och befriar. Vi vill gärna hålla skenet uppe, den gamla människan kämpar emot. Att på djupet erkänna sin brist är svårt, speciellt när erkännandet inte är allmänt hållet och tyst utan specificerat inför en annan människa som i den enskilda bikten. Men det är ju svårt att städa ordentligt i skåpen också. För den ytliga betraktaren kan det t o m verka mer ostädat medan man håller på. Men precis som inte genvägarna håller i våra hem så håller de inte heller i våra liv. Vågar vi släppa in Jesus att bo och rumstera om i våra hjärtan så gör han ett grundligt städarbete där och vi kan ägna kraften åt att städa fram i våra bostäder istället för att upprätthålla fasaden som perfekt människa!

Psalm 490 i Psalmer och sånger:

1. Förunderligt och märkligt,
omöjligt att förstå,
men dock så ljust och verkligt
och ljuvt att tänka på:
inunder öppen himmel,
på bädd av strå och blad,
du finner, Herre Jesus,
din första vilostad.

2. En fågel har sitt näste,
sin kula varg och lo,
var blomma har ett fäste,
var humla har ett bo,
men fursten i Guds rike,
det levande Guds ord,
får bli en hemlös´ like
sin första natt på jord.

3. Men kom! Jag vill upplåta
mitt hjärta, själ och sinn
och bedja, sucka, gråta:
Kom, Jesus, till mig in!
Här är din egen hydda,
du köpt den dyrt åt dig,
mitt hjärta skall dig skydda,
ack, giv mig jul med dig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0