Lydnad - något i hästväg

Vi har varit med vårt treåriga sto Nylidens Tuva på hästpremiering. Det gick bra. D v s vi kunde genomföra det hela inklusive frivilligt körprov och hon gick också att lasta in i transporten när vi skulle hem. Något diplomsto blev det inte av henne, men det var inte så oväntat med tanke på att hon inte ens kunde stå på benen utan gips i början av sitt liv p g a böjsenekontraktur (för korta senor på baksidan av benen). Däremot blev hon bäst av de två treåriga nordsvenskar som var där, trots benen! Nu är benen fullt brukbara, men inte så raka och vackra som premieringsdomarna vill... Tuva har i övrigt vuxit upp till en skönhet med mycket energi och friskt tempo precis som sin mor. Men till skillnad från sin mor är hon också mycket lyhörd och människovänlig, mjuk i munnen och tycker om att bli klappad överallt. Hennes svaghet - benen - har blivit en styrka. P g a den svagheten blev hon mycket hanterad som föl och dessutom kunde hon inte sparkas, vilket snabbt gjorde henne till barnens favorit.

Modern Tindra är arbetsvillig som få och envis så hon nästan dräper sig om man inte hindrar henne. Dessutom är hon intelligent och har många års erfarenhet. Men precis som för oss människor kan styrkan också vara en svaghet. Idag var det en sådan där dag då Tindra trodde att hon visste precis vad som skulle göras. Jag var tvungen att ta ganska hårt i henne för att hon överhuvudtaget skulle lyssna. Arbetsviljan och kraften var det inget fel på, men när hon inte följde mina instruktioner fullt ut utan bara nästan så körde vi fast en massa i onödan - slåtterängar är svåra att slå och det räcker med ett felsteg så måste man stanna och rensa bort gräs som fastnat i kniven.

Vad kan vi lära oss av detta? Luther lär ha sagt att "idag har jag så mycket att göra så att jag måste be extra mycket".Det ligger visdom i det. Precis som Tindra slösade på kraften när hon gjorde sina felsteg idag så jobbar du och jag i onödan när vi inte lyssnar på vad vår Herre vill med våra liv. Vi har en massa egna planer och idéer men vi har ingen överblick och kan inte förstå Guds plan i förväg lika lite som hästen kan veta hur jag har tänkt köra just den här gången. Jag känner igen mig i Tindra. Hon vill så mycket, och förmodligen tycker hon att jag bara hindrar henne när jag håller igen. Ändå skulle det gå galet om jag inte gjorde det, men det vet hon inte. Tindras förtroende får man inte gratis. Hon har djupt i sitt hästminne en misstro mot människor som vi har fått jobba mycket med. Men när hon körts ofta så blir hon mer lyhörd och ägnar sin envishet till att göra det hon ska. Då händer det grejer!

Precis av samma anledning är det viktigt för oss att ägna tid åt bön och bibelläsning. Då blir vi mer lyhörda för Guds tilltal och hans vilja med oss. Vår djupa misstro mot Gud, med rötter i syndafallet, får ge plats för tro och förtroende. När vi gör Guds vilja då händer det grejer!

När jag jämför Tindra och Tuva inser jag att det är så mycket som påverkar vår gudsrelation som vi inte råder över. Men vi påverkar också själva genom att låta Herren leda oss. Ju oftare vi lyssnar desto mer lyhörda blir vi och desto mer kan vi vara till nytta för Guds rike.

Paulus skriver i 1 kor 9:24-27:

"Ni vet ju att alla löparna i en tävling springer men att bara en får priset. Löp då för att vinna det. Var och en som tävlar måste försaka allt - löparen gör det för en krans som vissnar, vi för en som aldrig vissnar. Jag har målet i sikte när jag löper, och jag slår inte i luften när jag boxas. Jag går hårt åt min kropp och tvingar den till lydnad, för jag vill inte predika för andra och själv komma till korta."


Kommentarer
Postat av: Cecilia N

Återigen två texter som gör mig så glad i sina reflektioner.



Jag rider på ridskola och känner igen det där med "Tjoho! Jag vet preciis!" och så var det kanske inte precis såå Jag tänkte.



Knepigt det där med gipsade fölben, det har jag aldrig hört talas om (kanhända för jag är inte så mycket oppi föl).



Kan du berätta om det?



En av mina favvosar på stallet har också krokiga ben, åt alla håll, iaf frambenen. Hon är misstänksam mot främmande hästar, men hon och jag kommer bra överens.

2011-09-01 @ 23:41:22
URL: http://cessistickar.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0