Tankar från återvinningscentralen

Just hemkommen från återvinningscentralen läste jag på Dag Sandahls blogg http://www.ostran.se/content/view/full/659654 om strukturutredningen. "Församlingsbegreppet har återvunnits" sades det. Fler som återvinner tänkte jag och skrev följande kommentar:

Apropå återvinning så kom jag just tillbaka från återvinningscentralen efter att ha gjort mig av med det gamla, trasiga och överflödiga. Nuförtiden är ju Jobs gödselhög, bränngropen Gehenna och soptippen ett minne blott. Allt ska återvinnas - smältas ner och bli något nytt och fräscht som endast har molekylerna gemensamt med det utsprungliga. Tydligen har även församlingen återvunnits i strukturutredningen. Det förklarar två saker:

1. Någon tyckte den var gammal, sliten och överflödig.
2. Varför den är oigenkännlig.

Om strukturutredningen inte inser församlingens värde kunde de väl åtminstone lämna in den på second hand, istället för att bara slänga bort den. Återanvändning är mycket bättre än återvinning, och det finns fortfarande många som anser att det finns ett värde i församlingen just för att den är så gammal (den är ju antik!) men också för att den är just så trasig och sliten som bara en församling kan vara utan att gå om intet. Varför består egentligen denna folksamling? Jo för det finns en som älskar även den trasigaste. Jesus friköpte församlingen med sitt dyra blod och räddade henne från det brinnande Gehenna - bränngropen. Han vårdar församlingen ömt och avser att ta henne till brud. Därför består hon - men bara i kraft av detta. Bryter hon trolovningen så går det snabbt utför.

 Därför kan församlingen inte träffa honom nog ofta, varje söndag är outhärdligt sällan. Sådan är den, kärleken. Sådan är hon, församlingen. Det kan inga politiker i världen ändra på. Då har de bara tagit molekylerna och gjort något helt annat av dem. Frågan är bara om de låter sig återvinnas. Ibland går de upp i rök i återvinningsprocessen. Jag har på känn att detta gäller församlingen. Saltet förlorar sin kraft och duger inte till annat än att kastas bort och trampas av människorna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0