Predikoturer man helst inte vill läsa

En bloggare jag uppskattar tog upp ett angeläget men känsligt ämne, nämligen hur det i en stad under en dubbelhelg bara firades sammanlagt fem mässor, trots ca 20 anställda präster totalt. Detta inspirerade mig till att sätta på pränt några erfarenheter som jag funderat på sedan dess. Jag hann dock inte mer än länka till inlägget förrän det togs bort, p g a de häftiga reaktioner det väckt. Nu till min reflektion:

De verkliga problemen finns ändå inte i städerna. I glesbygden kämpar man utöver medlemstapp med avfolkning, och därmed dålig ekonomi men därutöver svårigheter att rekrytera personal så att man likväl behöver locka med mer betalt. Och när man tvingas skära ner personal är ofta den gudstjänstfirande församlingskärnan för liten för att upprätthålla något på frivillig väg, samtidigt som man har det generella problemet med synen på lekmännens roll att kämpa med liksom på andra håll. Till på köpet är avstånden långa så församlingssammanslagningar får direkt orimliga konsekvenser för den som vill fira gudstjänst regelbundet varje söndag.

Jag var på bröllop i Västjämtland och på hemvägen (d v s sö  förmiddag) ville vi gå på gudstjänst. Vi sökte av ett område från norska gränsen i väster till Jämtlands läns nordgräns via Föllinge. Jag har rötter i Laxsjö så helst hade vi väl gått där, men det visade sig kräva mer planering än så. Ett par familjegudstjänster uteslöt vi på grund av att det krävdes att man for tur och retur ca 4 mil och längre bort från en väg som kunde ta en vidare åt nordväst. Kvällgudstjäster uteslöts p g a tidpunkten. Den enda möjliga mässan denna söndag förmiddag var i Åre kl 11.00 (vilket hade krävt att vi åkt åt fel håll eftersom vi kom från Vålådalen), i övrigt fanns två familjegudstjänster kl 11.00, en i Undersåker och en i Strömsund. Vi valde den senare vilket gjorde att vi behövde åka bil i ca 2,5 timmar för att komma fram. Jag stannade till i Laxsjö och fotograferade kyrkan samt predikoturerna. Bilderna är tagna strax efter tio första söndagen i oktober månad (traditionellt kallad mickelsmäss). Predikoturerna på anslagstavlan var dock från september och innehåller endast 2 mässor i hela församlingen, varav en veckomässa. En bild lär säga mer än tusen ord, så håll till godo. Medan ni tittar kan ni fundera på 1. Är Svenska kyrkan rikstäckande? 2. Varför får inte utflyttarna vara medlemmar i sin barndoms församling om de skulle vilja? 3. Vad ropar dessa stenar? 4. Vad sa biskopen när hon invigde konstutställningen och varför är det bara kvinnor som medverkar enligt predikoturerna?

 Laxsjö Kyrka, från parkeringen


 Laxsjö Kyrka numera med plåttak






PS. När vi kom till Strömsund var vi med på en uppbygglig familjegudstjänst med folk i alla åldrar och trevlig tackos-lunch efteråt. Den unga killen som ledde det hela var inte präst och ville inte heller bli det utan vikarierade istället för den föräldraledige prästen som lekmanna-teolog från EFS och hade framtidstro utifrån Guds ord och löften. DS

Kommentarer
Postat av: Tobbe

Till årets kyrkomöte hade Bertil Murray en motion (som även tre andra FK:are skrev på bl a jag) om att sv ky skulle utreda behovet och möjligheten av sk Non Stipendiary Ministry enligt engelsk modell. Dvs lekmän (i övrigt välutbildade!) som efter en kortare teol.kurs blir prästvigda med rätt att fira mässa i sin egen församling.



I utskottet (där Bertil och jag satt) framförde vi bla glesbygdsargumentet. Inget bet på utskottet. Din berättelse visar att vi tänkte rätt. Kan noteras att Biskop Tullikki satt med i utskottet.

2010-11-08 @ 20:41:08
Postat av: Lena

Ni kunde ha åkt till Brunflo :) Säkert firades det Gudstjänst någonstans och så hade ni kunnat få taco-lunch om ni hade velat ;-)

2010-11-09 @ 02:14:42
Postat av: Gunvor

Tack Lena! Tyvärr hade vi en busstid att passa från Dorotea så det var otänkbart redan från början...

2010-11-10 @ 17:43:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0