Herre, bevara oss från "de Goda"!

Nyss hemkommen från det forna DDR kom jag hem till det Goda Landet Sverige. Det är ett kallt land, både fysiskt och andligt. Det blåser snålt kring alla som inte driver som rön i vinden. All denna kyla, hur är den möjlig i ett land som skulle vara så Gott? Det enda land där den socialistiska utopin blev verklighet på demokratisk väg, den Svenska modellen. På senare tid har förstås Regeringen Reinfeldt gjort sitt till, men det är inte de senare årens politik jag har tänkt koncentrera mig på, även om den inte är någon direkt favorit. Men hur kunde det gå så långt att de som för några decennier sedan sågs som vanliga skötsamma medborgare, nu har all anledning att frukta såväl myndigheterna som deras angivare t ex grannar, skolpersonal, förbipasserande, hantverkare, kyrkoanställda m fl. Alla man möter kan vara en Angivare (utom prästen man biktar sig för). Men till skillnad från dem i Stasis arkiv kommer angivarna i dagens Sverige att skyddas för all framtid. De har sin anonymitet lagskyddad och namnen skrivs aldrig upp i utredningen. Ibland ställer de naturligtvis upp med namn, oftast då de har ett sådant yrke att de enligt lag är tvungna att anmäla. Då vill man ju gärna visa hur duktig man är, måhända.

Vad har jag nu för belägg för detta? Inte många som lämpar sig för bloggen. Men jag vet om många som råkat illa ut. För att någon velat komma åt dem eller deras mark och anmält dem för att deras (välmående) djur vansköts. Företagaren betalar besöket om de hittar minsta lilla försummelse (t ex något som något djur ev skulle kunna göra sig illa på i hagen eller dyl) Det blir flera tusen för de åker aldrig ensamma. Håller man dessutom till långt ifrån länsstyrelsens residens så blir milersättningen därefter... Det är fritt fram att anmäla om och om igen. Bonden (eller skattebetalarna om det är omöjligt att hitta något att anmärka på) betalar tills företagaren ger upp och slutar. Ett annat exempel är den från TV kände hästmannen (som en kommentator här på bloggen länkade till en sida om under inlägget "En skitassociation") Förmodligen var hans enda brott att han fortsatt att sköta sina hästar lika föredömligt som han gjorde tidigare, vilket nu blivit olagligt. Håller man sig inte uppdaterad så får man skylla sig själv....På djurskyddsmyndigheten och länsstyrelserna finns personer med Kompetens efter flera års högskoleutbildning, en sådan kompetens kan man inte begära att en hästkarl som haft hästarna som sin familj ett helt liv besitter. Jag vet inte hur det gick för hästarna, det är visst oväsentligt i sammanhanget. De flesta djur utan ägare eller med ägare som inte får ha kvar dem slaktas iallafall. Jag är visserligen för att man ibland slaktar djur av olika skäl, men när man slaktar dem för att någon sköter om dem på ett sätt som förut var påbjudet men som man just förklarat olagligt, då kan man fråga sig vad som är bäst ur djurens perspektiv, det perspektiv man är satt att ta hänsyn till.

En annan grupp som behöver skyddas är barnen, och ansvariga för detta är kommunens socialtjänst. Socialtjänsten gör säkert mycket bra, men var finns barnperspektivet när man kan hota i övrigt socialt välartade föräldrar med trygga och glada barn med tvångsomhändertagande för att de är lite dåligt tvättade ibland eller som det verkar i fallet i Karlstad  http://svt.se/2.33874/1.2247868/fangelse_for_barnmisshandel?lid=senasteNytt_1851476 verkställa ett tvångsomhändertagande för att de på ett icke överdrivet sätt tillämpar en uppfostringsmetod som såväl deras förfäder som en stor del av världens befolkning använder. OBS! Tro inte att jag försvarar deras handlande, inte alls! Min poäng är dock: Vad är värst för barnen? Lite smisk ibland eller att bli tvångsomhändertagna av socialtjänsten?? Och föräldrarna då? Den som inte är uppdaterad får skylla sig själv...

Dag Sandahl kommenterar med ett inlägg på sin blogg fallet med de tre prästerna i Lindköping som riskerar att mista ämbetet, för att de blivit anmälda för att ha uttryckt sig på ett sätt som tyder på att de egentligen är emot kvinnliga präster att "det behövs lagar för att skydda oss mot de goda". Vilket är värst: Att kvinnor inte av alla gillas som präster, eller att präster överlag verkar sakna såväl yttrandefrihet som rättssäkerhet när deras framtid står på spel? Vem vill då bli präst överhuvudtaget?? Har man kyrkans lära anno 1957 så är man inte uppdaterad, då får man skylla sig själv...

 Alla dessa angivare har ett gemensamt. De vill väl, åtminstone tror de det. Eller också gör de i kraft av sitt ämbete sin plikt på Lutherskt vis. Men då vill de ju också väl eftersom deras övertygelse säger dem att det blir bra om alla gör sin plikt så att staten kan upprätthålla lagen. Men statens lagar i det sekulariserade Sverige skrivs inte längre, om någonsin, av kristna med Bibeln och Guds dom för ögonen. Vad skulle Luther ha lärt om lagens första bruk (att upprätthålla ordningen i skapelsen) och statens svärdsmakt om staten gjort det som var påbjudet ena dagen olagligt nästa? Eller det som var förbjudet ena dagen, påbjudet nästa? En vink kanske man får när man, som jag gör just nu, läser den tyske lutherska teologen Dietrich Bonhoeffer. Han såg hur den tyska staten under Hitler blev omöjlig att stödja som kristen och var beredd att ta konsekvenserna av det. Många andra såg det inte, eller ville inte se utan anpassade sig och sin teologi intill utplåning. Bonhoeffer var inte omtyckt i sin tid, utan fick mycket kritik för sin (sk) fanatism. Bekännelsekyrkan blev mer och mer kringskuren i sin verksamhet då, men enligt den Biskop emeritus vi träffade i Tyskland kan dess betydelse för kyrkan senare inte överskattas. I porträttgalleriet var det bekännelsekyrkans biskopar under Hitlertiden som hängde, de andra hade plockats ner. Under DDR-tiden så fick kyrkan återigen en stat som var kallsinnig och negativ. Men trots att kyrkan var fri från staten sedan 1938 så fick den ändå pengar för att underhålla kyrkobyggnaderna. Det hade inte sett bra ut att kyrkorna förföll. Genom att vända på dessa slantar lyckades de t o m bygga nya kyrkor. Här skulle våra Svenska politiker ha något att lära från DDR-regimen: Det ser inte bra ut när kyrkor förfaller. Och vår kyrka: Vi måste göra det själva (fast med Gud förstås), ingen stat bygger kyrkan åt oss.

Förra söndagen var det domsöndagen. Men jag fick aldrig någon domsöndagspredikan, det var temagudstjänst. En snabbenkät på teologen visade att jag inte var ensam om att ha fått uppleva ett rumphugget kyrkoår i år igen. När man lever i en situation som den jag beskriver ovan borde det väl finnas mycket att predika om, både lag och evangelium. När domedagen kommer då ska det avslöjas vilka som egentligen gjorde Guds vilja, gjorde det goda. Då hjälper inga självutnämningar. Därför måste vi dagligen rannsaka oss själva: Vad får mina handlingar för konsekvenser för dessa minsta som är Jesu bröder? Men Jesus hjälper: "Min är hämnden säger Herren". Vilken ljuvlig ro när nattsvart bitterhet och kyla riskerar att få överhanden i ens eget inre, då man inte bara blir orättvist behandlad utan dessutom blir det av "de Goda". "Jag ska utkräva den." Vilket under att syndare som jag och mina medmänniskor kan bestå inför Guds ansikte tack vare Jesu död på korset, den som försonade våra synder. Teodiceproblemet är verkligt svårt för många människor i vår tid "Om nu Gud är god och allsmäktig, varför finns det så mycket ont i världen?". Även här har domsöndagen ett svar: Herren dröjer för vår skull, för att vi ska hinna omvända oss. Detta onda ska inte få pågå länge till. Djävulens raseri är stort, ty han vet att hans tid är kort.











Kommentarer
Postat av: Gunvor Vennberg

I Augsburgska bekännelsen står följande:



1] Om det borgerliga livet lära de, att lagliga borgerliga ordningar äro Guds verk, 2] att det är de kristna tillåtet att bekläda överhetsämbeten, vara domare, döma mål enligt kejserlig eller annan gällande lag, ådöma kroppsstraff enligt lag, föra rättmätiga krig, göra krigstjänst, köpa och sälja enligt lag, besitta egendom, avlägga ed, då myndigheterna fordra, samt ingå äktenskap.



3] De fördöma vederdöparna, som förbjuda de kristna att befatta sig med dessa borgerliga uppgifter.



4] De fördöma även dem , som icke anse den kristliga fullkomligheten bestå i gudsfruktan och tro, utan i övergivandet av de borgerliga uppgifterna; 5]

evangelium förkunnar ju en evig hjärtats rättfärdighet. Dock upplöser det icke stat och familj, utan fordrar eftertryckligt, att de skola vidmakthållas såsom gudomliga ordningar och att man inom dylika ordningars ram skall öva kärlek. 6] Därför böra de kristna ovillkorligen lyda sin överhet och sina lagar, blott dessa icke bjuda något, som är synd, 7] ty då böra de mera lyda Gud än människor. Apg. 5.

2010-11-28 @ 00:19:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0