Om lukter och dofter i vårbrukstid

Vi hann så nästan två hektar innan det senaste regnet! Nu förtröstar vi på att Gud ger växten. Men som de flesta vet så är det inte bara att så. Först ska jorden luckras genom plöjning och harvning, och så inte minst gödslas. I år fick vi vänta ett bra tag innan gödseln blev nedharvad efter spridningen eftersom den som vi lejt till att sprida och harva ner fick haveri på traktorn. Det var en klen tröst att vi harvade ner gödseln i trädgårdslandet direkt med hästen. När det luktar gödsel brukar bönderna säga att det luktar pengar. Med det menas att skördens storlek ofta står i något slags proportion till hur mycket gödsel grödan får. Fast egentligen luktar det pengar som går upp i rök eftersom det bl a är den flyktiga ammoniaken, prima kvävegödsel, som ger lukten när den dunstar. "Vanligt folk" rynkar på näsan och tänker inte på att gödseln är en förutsättning för deras dagliga bröd. Det har hänt åtskilliga gånger, även sedan vi byggde ett nytt hus med separat tvättstuga med bastu för hängning av tvätt, att människor menar sig känna att våra nytvättade kläder "luktar illa" och har tagit åt sig gödsellukt från ladugården trots att detta är praktiskt taget omöjligt med den tvätthantering vi nu har. Det har varit ett mysterium för oss och dessutom något vi själva inte känner ens när vi t ex är bortresta. Sådana kommentarer föder känslor av utanförskap och maktlöshet. Det är inte för inte t ex judarna beskylldes för att lukta illa i Hitlertyskland, det är väldigt viktigt i ett mänskligt samhälle att lukta rätt och att säga att någon luktar illa är en medveten kränkning, eftersom lukt normalt sett inte är något vi kommenterar annat än inom familjen. I helgen fick jag dock en aha-upplevelse. Våra barn hade sovit över hos bekanta som varit hyggliga att tvätta deras kläder. Redan på två meters håll slog en stank av äcklig parfym emot mig. Min astmatiska hals började dra ihop sig ohjälpligt, så att jag, som längtade efter att krama om mina barn hejdade mig tillfälligt. Efteråt tog jag upp med dem att vi p g a detta och känslig hud brukar använda tvättmedel som är miljömärkt och godkänt av astma och allergiförbundet samt utesluta sköljmedel, och bad dem tänka på det till en annan gång. Då fick jag veta att kläderna hade tvättats utan sköljmedel. Med halv dos Ariel.

Så nu vet jag varför våra nytvättade kläder som hängtorkats utomhus inte anses vara rena. Ni har förmodligen inte undgått att höra reklamen: "Ska det vara rent, ska det vara Ariel". Aldrig trodde jag att vårt samhälle skulle bli så sjukt att man inte kan få använda vilket tvättmedel man vill utan att få sociala problem. Och så påstår vissa att de inte påverkas av reklam! Uppenbarligen kan man påverkas av reklamens följder även indirekt i form av socialt tryck. Även om vi inte hade haft hälsoskäl att välja bort Ariel skulle vi inte köpa det p g a agerandet från det multinationella företag som tillverkar det. Men då får vi tydligen finna oss i att vi och våra kläder betraktas som smutsiga!

Som alltid, finns det tröst att få i Bibeln. Paulus skriver i 2 Korinthiebrevet 2:14-17

"Gud vare tack som genom Kristus alltid för mig i sitt triumftåg och överallt låter mig sprida kristuskunskapens doft. Ty till Guds ära är jag en kristusdoft bland dem som räddas och bland dem som går förlorade, en doft av död till död för dem som går förlorade, av liv till liv för dem som räddas. Vem förmår något sådant? Jag är ju inte som de många som schackrar med Guds ord, nej, jag förkunnar det oförfalskat, som det kommer från Gud, inför Gud och i Kristi tjänst."

Jag tror knappast att de som kände Paulus sprida en doft av död tyckte att det luktade gott, trots att det var samma doft som luktade liv för dem som räddades. Det verkar alltså som om t o m vårt luktsinne påverkas av omvändelsen till Kristus. Är det månde därför som Moder Theresa och andra kristna föredömen i medmänsklighet kunnat arbeta bland sopor och människors utsöndringar i slum och på sjukstugor, när andra håller för näsan och tittar bort?

Vad händer med vår förkunnelse när vi undviker att sprida Kristusdoft för att passa in och "lukta Ariel" som alla andra? I ett sammanhang där många anser att Kristusdoften är en liklukt och inte en gödseldoft för hundrafaldig skörd av det sådda ordet till liv och växt, är det i förstone lockande. Paulus säger att han inte är som "de många som schackrar med Guds ord". Jag läser just nu Magnus Malms bok "Ett hjärta större än världen". Han för intressanta resonemang om att den gemenskap som kallats till att vara salt och ljus i världen inte kan ha anpassning som mål, och att alla som påverkas av våra val och vår konsumtion kan sägas vara vår nästa i en globaliserad värld. Så nästa gång vi får höra att vi luktar illa, då vet jag varför och kan tacka Gud: Jag "stinker" hellre Kristus än "doftar" Ariel.

Vårstädning

Våren är en härlig tid, om det inte vore för allt skräp som tinar fram. För varje dag som snön varit borta stiger paniken: Nu måste vi vårstäda. Vanliga år är det inte så farligt, men betänk att det har pågått byggnadsarbete här på gården. Här och där finns vita fläckar kvar i gröngräset. Knappast snö utan frigolit, eller möjligtvis balplast från någon ensilagebal som vi fick skarva med för att höet skulle räcka. Lägg till betongrester, tillknycklade armeringsmattor mm så finns det förutsättningar för många resor till avfallshanteringsanläggningen (tippen). Varför byggde vi inte med ler och långhalm istället? Kanske svårt att få bygglov... För att inte tala om att hitta någon bra byggfirma på området. Är det inte typisk arvssynd? Vi är liksom andra offer för en struktur som vi inte klarar av att ta oss ur även om vi skulle vilja, och nu har vi skördat "frukterna" i form av skräpet.

Men städning kan också ske brutalt och oväntat. I förrgår gick det inte längre att komma in i Windows på datorn p g a barnens knapptryckande. (Ja, vi har Windows vista, trots alla varningar vi fick...) Jag hade en deadline på en seminarieuppgift och en hemtenta att skriva den här veckan. Efter att ha provat allt möjligt ringde vi en kunnig vän som gav oss rådet att installera om alltihop och börja från början. Troligtvis skulle allt vi inte säkerhetskopierat antingen försvinna eller bli svåråtkomligt. (Nej, vi har inte säkerhetskopierat...) Och jag som redan knåpat ihop en bra inledning på min uppgift! Trots alla böner så hände det inget mirakel den här gången (det har hänt förr däremot), åtminstone inte så där direkt. Men dagen därpå när vi hade installerat om de flesta program vi behövde och t o m Internet och Word fungerade så visade det sig att det fanns en prydlig mapp med allt gammalt i, inklusive min uppgift! Snyggt arkiverat på ett ställe. I övrigt var allting nytt och fräscht. Dessutom ledde denna händelse till att jag snubblade över en föräldraspärrsfunktion för internet som vi skulle behövt för länge sedan. Hur många gånger har jag inte önskat att det inte skulle gå att surfa efter läggdags?? Nu går det inte utan vårt topphemliga lösenord... Så trots lite extrajobb blev datorn städad och kom ur det hela betydligt bättre än den varit tidigare.

Kanske kan det jämföras med hur Gud handlar med oss. Vi går och bär på en massa skräp och vår mjukvara blir allt ärrigare av all synd. Så en dag går det inte. Vi tvingas inse att det här fixar vi inte själva. Då är det bara en sak som hjälper: Att vända sig till Skaparen. Och under över alla under! När vi överlämnar oss till honom kan han inte bara göra det som vi förväntade oss, få oss att fungera hjälpligt. Han överraskar oss med att göra allting nytt och bättre än vi kunnat föreställa oss. Efteråt vet man att det var värt lidandet det innebar. Det gamla finns kvar i en mapp som man kan gå tillbaka och titta i om man vill, men det dominerar inte längre och oftast finns det ingen anledning att gå dit. Våren har kommit.

"Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit" (2 kor 5:17)

"Likt vårdagssol i morgonglöd gick Jesus fram ur natt och död till liv förutan like.
Därför, så länge världen står, det efter vinter kommer vår också i Andens rike." (Sv ps 198)


RSS 2.0